Kategoriarkiv: vau

Redo för kylan, när den kommer.

Så här ungefär kommer jag att se ut i höst. 


Ett varv nu och ett varv då har fixat en ny halsduk åt mig. Mönstret är Veera Välimäkis Color affection. En i min stickjunta har stickat flera, så hon rekommenderade den. Men det är rätt många saker som är annorlunda mot originalmönstret. 

Till att börja med har jag använt ett annat garn än vad mönstret är skrivet för. Jag rotade i mina garnlådor och kom fram med detta: 


Egenfärgat redgarn. Det klargula är färgat med vau, kallas även färgreseda. De två andra är färgade med syrafärger, helt improviserat direkt i grytan. Turkos och gult som basfärger i det ena och mörkgrönt med lite andra toner i den andra. Jag har faktiskt bara strött pulver över och sedan klämt och vänt på garnet innan jag fixerade färgen med upphettning. Det var ett tag sedan så jag minns inte riktigt vad jag gjorde. Som regel brukar ju inte växtfärgat gifta sig så bra med syntetfärger, men det här klargula vaugarnet gick bra ihop med de andra tyckte jag. 

Här ligger halsduken i min häck som en kapsejsad drake… 
Eftersom redgarnet är så tunnt har jag använt det dubbelt, tagit en garnända från utsidan av nystanet och en från insidan. Men då har jag förstås inte fått samma fyllighet i garnet som om jag använt ett tvåtrådigt garn. Annars har jag i stort sett följt beskrivningen slaviskt, bortsett från att jag gjort kantökningarna med omslag istället för att sticka i föregående varvs maskas bakre båge (hängde ni med där?). Det har då förstås gett mig en rad med hål utefter kanterna men det är ju likadant hela vägen så jag låtsas att det hör till. Det var min stickkompis som rekommenderade den metoden för ökning. En himla massa maskor var det på varje varv mot slutet. 


Jag är nöjd själv i alla fall, och det är väl det viktigaste?

Sedan har jag ett nytt bildredigeringsprogram, som jag inte riktigt kommer överens med. Därför är det här inlägget tyngre än de brukar vara. Ber om ursäkt för det. 

Färgodlingarna: utvärdering

Denna sommar har jag alltså gett mig in på att odla en del av mina färgväxter själv. Jag har skrivit lite om det tidigare så skrolla neråt och läs om det. 

  
Här har vi en skörd av blodamarant och tigeröga. Blodamarant ska få ett eget inlägg om några veckor, när jag fått hem en sjal som nu är på utställning. Tigeröga – de brungula blommorna – ger en mättad gul färg, som kan manipuleras med lut eller kopparskrotvatten. Det blev väldigt många blommor, så jag har torkat för att se hur det fungerar att färga med dem då. De torkade blommorna ser ut så här. 

  
En annan växt jag odlade var safflor. Den ser ut lite som en tistel, med spetsiga vassa bladspetsar och blommor sittade i en grön boll av blad. Det är bara en liten orangefärgad tofs som sticker upp. Jag fick skära upp bladbollen och plocka ut den lilla tofsen. 

  
Av mina åtta safflorplantor fick jag ihop c:a 4 gr blomblad, inte särskilt mycket. Jag har inte nänts använda det utan tänker odla mer nästa sommar. 

  
Det är lätt att förstå att det användes för att dryga ut saffran, men det finns ingen som helst arom av den kryddan i det här. 

  
Krappen som såg så ämlig ut i början har tagit sig fint, och skulle nog helt kunna övermanna de små jordgubbarna. Men den får stå på tillväxt några år till, så rötterna blir tjocka och fina. 

  
Och jag kommer inte att ha något som helst problem med vauen heller. Här finns redan små fröplantor, om nu inte dessa bladrosetter övervintrar. Jag har dessutom sparat frö från den. 

Vejden får vi ser hur det blir med. Även detta år blev det misslyckad färgning. Det verkar som om jag måste göra en sådan där stinkande urinkyp i alla fall… 

Vau på bomull

När jag färgade några härvor ullgarn med vau märkte jag att ombindningarna av mattvarp blev lika gula som ullgarnet. Så det måste jag testa i större skala tänkte jag. Sagt och gjort. 

  
Det blev den här gamla kanske hundraåriga farfarströjan – ett auktionsfynd – som utsattes för det testet. Jag fyllde min 10-litersgryta helt med vaublad och kokade ur färgen som vanligt. Sen tillsatte jag alun, hela 30 gr eftersom bomull ju är mer svårfärgat, och lät det hela stormkoka en timme. Det visade sig bli bra effekt på det koket. Sidensjalen är färgad i efterbadet. Den var alunbetad innan och fick bara småsjuda till högst 80 grader. 

Vau är verkligen en växt jag kan rekommendera om man vill färga gult eller blandningar med gult. Det blir en klar gul färg med lite grönstick. Den är lätt att odla och omtyckt av bin och humlor. Jag klippte rätt hårt i den när jag skulle fylla tvättgrytan och färga sju härvor ullgarn, men några veckor efteråt hade det brutit nya blad. Jag vet inte om den övervintrar, men fröna gör det helt säkert. Förra året la jag en gammal blomställning i pallkragen och det kom upp massor av små små plantor som jag inte alls behövt fjäska för. De har växt övermåttan ändå. I år har jag tagit in fröställningar för torkning och tillvaratagande av frön. Mina första frön köpte jag från Impecta

Färga med vau

Tidigare visade jag en bild på hur vauen (sic) växer i min pallkrage. 

  
Med hjälp av sekatören klippte jag en papperskasse full och tog den med till sommarstugan. Och kokade soppa på den. Nu har jag lovat mig själv att för all framtid stoppa växtklippet i ett par gamla strumpbyxor innan det stoppas i grytan, för man kan ha roligare för sig än sila färgspad. 

  
  
Nåväl, det blev ju fin färg i alla fall. Underst ligger härvor av vitt 1-trådigt ullgarn från Bergå, spinneriet hemslöjden hade en gång i tiden. Jag köpte det när jag praktiserade där i min ungdom. Den klarare gula är en härva garn av okänd härkomst, som jag köpt på utförsäljning för länge sedan. Det är mjukt och fint, som tunt redgarn, och tar färg jättebra. Enbart alun till betning.  Det är mycket färg kvar, så det blir nog ett efterbad i morgon. 

Någonstans har jag läst att det gula korset på Sveriges flagga rekommenderades att färga med vau, som också kallas färgreseda. Hur som helst är det en gammal färgväxt i historien. Och jag har massor kvar. Undras om det går att torka och spara på det viset?