Kategoriarkiv: färgning

Färga med valnötsblad

Jag köpte en påse med innehåll som kallas valnötsblad från Lilla butiken i Borensberg på höstens Syfestival. Visst kan man färga med bladen men jag har för mig att den bästa färgen finns i hyllena som är runt den omogna nöten. Vet dock inte hur det är med det dessa blad. Nåväl, nu har jag gjort ett testbad.

Småhärvorna av ullgarn längst till vänster är betade med alun plus vinsten. Sedan kommer två härvor betade med enbart alun och bredvid dessa en hopvikt rabarberbetad härva. Två små tygbitar, en av sidentaft och en av ylletyg, en större tygbit av sidenjapon och två småhärvor av silkegarn.

Sedan gav jag några av proven lite efterbehandling.

De två små till vänster är oförändrade och enbart med som referens. De två som kommer efter är de alunbetade härvorna, som efterbehandlats med dels lut, den mer gulaktiga, och kopparvatten, den mörkare. Tygbitarna av siden är manipulerade på samma sätt: i mitten referenten, därovan den med lut och längst ner den med kopparvatten. All efterbehandling skedde under 20 minuter rumstemperatur.

Kopparvatten? tänker ni. En bit kopparrör och några bitar avskalade elkablar ligger sedan flera år i en glasburk med vatten och lite ättika. När jag vill göra ett test lägger jag garnet i burken. Allt eftersom pytsar jag i lite mer vatten. Den här saften är absolut ingenting att dricka. Luten har jag korpat åt mig efter byalagets byk på Skansens lin- och ulldagar. Den har ett pH på c:a 12, mätt med lackmuspapper från apoteket. Den bjuder jag inte heller på till bullarna.

Man kan handla växtfärgningsmaterial från Lilla Butikens hemsida här.

Japansk indigo, sen färgning

Nu har kylan varit här och nypt i bladen på mina små buskar av japansk indigo. Jag har tagit skott och jag har grävt upp och tagit in plantor, så hoppet står till nästa sommar. Men jag fick ett tips av Kaili Maide, trädgårdsmästare på Bergianska och dessutom hängiven växtfärgare, som jag provade.

Man plockar bladen och kör dom i matberedaren, gör som en pesto men med andra blad. Det är jätteviktigt att det här bladet blir kallt. Man kan gärna låta några isbitar gå med i krossen. Mina blad var som sagt redan angripna av frosten, och det ska dom inte vara. Det är dom som ligger bredvid.

Sen tog jag en sidensjal som jag råkade ha hemma och lade ner den i några minuter, utan några förväntningar alls, eftersom bladen var så dåliga. Och det blev faktiskt en blek men fin färg!

Vill man ha starkare färg får man doppa igen, men det kan inte bli förrän nästa sommar dårå, eftersom badet bara räcker till ett dopp. Annars vore det nog fint att göra några bankade bladavtryck på det här, eller hur? Nästa sommar.

Mer om den här metoden kan man läsa i Kerstin Neumüller/Douglas Luhankos fina handbok om Indigo färgning & projekt. Den som fick publishingpriset, helt välförtjänt, nyss.

Vad man kan göra med gamla frön

För ett antal år sedan sparade jag helt ovetande minst tio stänglar blommande vejde för att få frön. Och det fick jag, ohyggliga mängder. Dom har stått och blivit gamla, så nu städade jag bort dem. Men först fick dom göra tjänst som färgämne. Även om jag tagit av dom och färgat vid tidigare tillfällen och även sått, var det 250 gr kvar, som jag delade upp i påsar av gamla strumpbyxor och kokade i en timme. Efter avsilning var det en riktigt mörk färgsoppa, som jag lade ner två grå alunbetade härvor i och två små provhärvor av vitt garn, betade med alun och vinsten. Det hela nästan-kokades en timme, och detta blev resultatet.

Själv blev jag jättenöjd med den här mörkgrå nyansen, helt utan spräckligheten i det tidigare naturgrå garnet. Man kan ju inte bara ha färger som klara trumpetstötar eller disiga pasteller, eller hur? Ibland behövs det en mörk färg som kontrasterar eller lyfter fram eller lugnar ner. Den ena lilla härvan visar den rena fröfärgen, den andra har legat i mitt kopparvatten och mojat sig i en kvart. Av det fick den en stilig mörk olivgrön färg minsann.

Silke + lök + järn

Idéer har jag gott om. En av dem kom efter en viss finslipning i de inre hjärnvindlingarna ut som ett sätt att baka en tröja. Vänta ska ni få höra.

Jag skaffade mig en t-tröja i silketrikå hos SidenSelma och tvättade den. Sedan tidigare hade jag ett sparat grillgaller till en engångsgrill samt sparade lökskal. Inte ett lökskal slängs i komposten i detta hus! Jag vände tröjan ut och in och stoppade in gallret. Därefter stoppade jag in lökskal, från både gul och röd lök, på sidorna och i ärmarna, överallt dit inte gallret nådde. Allt detta lades i en långpanna, jag fyllde på hett vatten med alun i (2 tsk), ställde en mindre långpanna ovanpå och fyllde den med vatten så den tyngde ner ordentligt. Till sist svepte jag in allt i aluminiumfolie och ställde in det hela i ugnen och bakade en timma ungefär på c:a 75 grader.

Det fick svalna över natten, och det var förstås spännande att öppna paketet nästa dag. Resultatet blev som nedan.

Javars, men jag hade tänkt mig ett tydligare avtryck av gallret. Så jag gjorde en komplettering. Gallret stoppades in igen i den utochinvända tröjan, den lades på en bricka och området där gallret låg blöttes. Därefter lade jag på en träplatta som faktiskt fanns till hands och klämde till det hela med skruvtvingar.

Det här paketet fick ligga i press två dygn. Efter ett dygn löste jag på tvingarna och blötte på det hela en gång till. Och så här blev det.

Genast lite intressantare. Liknande avtryck på baksidan också förstås. Nu är den här tröjan så tunn så jag kommer nog bara att använda den till undertröja. Men jag vet ju själv vad jag bär…

Kom ihåg att det går att klicka upp bilderna i större storlek!