Kategoriarkiv: färgning

Föredrag om naturlig färgning

entrelac, färgning, kontstickning, näverstickning, sjal, växtfärgning

Förra tisdagen var jag på ett föredrag som hölls av Lina Sofia Lundin. Ämnet var naturlig färgning, det som hon har undersökt nu i flera år och också skrivit en bok om. Det var väldigt intressant att få höra om hur hon på olika vägar sökt sig fram till den ståndpunkt mot farliga färgämnen där hon nu står. Ämnen och metoder som är farliga både för naturen och för dem som utför färgningen. Förutom de fina bilder hon visade som ledsagade hennes berättelse hade hon också gjort iordning ett laborationsbord med färdiga exempel på hur det blir när man färgar med sina matlagningsrester, skal, kärnor och liknande. Man kunde också få köpa hennes bok, och det gjorde jag förstås. Färgningsmanifestet fick jag på köpet. 

  
Lina Sofia kommer att hålla en helgkurs i den här tekniken i höst, en kurs som arrangeras av Skansen Hantverk och slöjd. Håll utkik efter den när det nya programmet kommer ut i slutet av sommaren! Mer om Lina Sofia Lundin kan man läsa här och här. 

Nu har jag grubblat färdigt över kanterna på min sjal i näverstickning, och så här blev det. 

  
Den här tekniken gör ju att kanterna blir olika på de olika ledderna, åtminstone för mig. För att kompensera lite för det virkade jag fasta maskor på de rutor som var lägre och smygmaskor på de rutor som var högre. Därefter tog jag ett extra varv med smygmaskor som avslutning. Själv tycker jag det ser snyggt ut och känns bra på det här viset. Sjalen är inte blockad än, och då kommer jag ju att räta ut kanterna lite mer. Jag planerar en mössa i samma teknik, men det tar jag itu med när hösten närmar sig. 

Om Earth Matters

återvinning, eco-print, eukalyptus, färgning, Filtning, Ull, utställning, växtfärgning, vejde

Artipelag på Värmdö utanför Stockholm har en utställning som jag tycker riktigt många ska se. Den är ”kurerad” av Li Edelkoort, trendoraklet som nu vill använda sin fackkunskap till att få oss alla på planeten att inse hur långt miljöförstöringen har gått, men också visa hur konstnärer och designers världen runt uppfinner eller föreslår lösningar på problemen. Jag hade förstås textilglasögonen på mig, och det är det jag kommer att skriva om, men åker man dit får man nya idéer och insikter inom alla formgivningsområden. 

  

India Flint från Australien är en av de mest kända och tongivande inom färgning av textilier idag, med en uttalad miljöpolicy i sitt arbete. Det är återanvändning som gäller: använda plagg fogas ihop på nya innovativa vis och färgas med växter, med metoder som inte använder miljöfarliga betmedel eller energikrävande uppvärmning. Eftersom plaggen är av olika  material, blir det olika effekter av färgningen. Min gissning är att det är eucalyptus som gett den rödbruna färgen i klänningen ovan, och det är någon form av eco-print som använts. Hennes del av utställningen bestod av sju kreationer och dessutom fyra stora närbilder av eco-print. De senare var jättefina men mina foton gör dem inte alls rättvisa. Hon har en hemsida man kan fastna vid och sitta länge och titta på och inspireras av.

  

Claudy Jongstra från Holland ställde ut sin stora textil Shore-line, som verkligen på ett underbart sätt återger vatten och vågskum. Jongstra är modedesignern som gjorde en tvärvändning och började ägna sig åt ett långsamt hantverk som filtning. Genom filtningen kom hon i kontakt med ullen och fåren (förstås) och skaffade sig mark och en egen hjord av en urgammal nederländsk fårras. Sedan började hon odla vejde och krapp för att själv kunna ta fram sina färger. På sin hemsida visar hon hur hon arbetar, med bilder från utställningar och filmer från arbetet med färgning och förberedelse för filtningen. 

  

Till slut kommer en bild från en vävnad, knuten med garn av alger på ett gammalt fisknät. 

  

Konstnären Nienke Hoogvliets verk SEA ME visar ett alternativt val av råämne till fiber. Man får ju inte ta på saker som ställs ut, så det gjorde jag inte heller. Men det såg väldigt mjukt och fint ut, garnet som framställts av odlade alger. Hon har också en fin hemsida, som visar flera av hennes alster och filmer där hon berättar hur hon resonerar i sitt skapande. 

Till sist en bild på något helt annat. 

  

Konstnären Jurgen Lehl gick sorgset vid havsstranden i Japan och samlade skräp som flutit i land. Till slut beslöt han sig för att göra något av det, sorterade upp det och byggde bland annat dessa lampor. Jag blir väldigt inspirerad att göra något liknande. Jag vet precis var de ska hänga i så fall. 

Utställningen  står till 3 maj.  Se den! 

Lek med lökskal

eco-print, färgning, lökskal, siden, tyg, växtfärgning

Jag fortsatte med mina experiment.

De två sidenhalsdukarna jag inte blev så nöjd med (se närmast föregående inlägg) utsattes för nya prövningar, skal från röd lök och gul lök. 

Rödlöksskalen blötlade jag och kavlade, så de skulle vara lite mer samarbetsvilliga, innan jag lade ut dem på den blöta halsduken. Jag kavlade också till det hopvikta tygpaketet.

  

De gula lökskalen kramade jag sönder i småbitar och la ut i enkelt randmönster innan halsduken veks ihop. 

  

Sen var det dags att ånga de små paketen. De lades i ett durkslag över kokande vatten en timme var, med vändning efter halva tiden. När de var färdiga slog jag in dem i plastfolie och lät dem svalna i press till dagen efter. 

   

 

Halsduken med rödlöksskal fick en kraftig brun färg med fina toningar mot grönt. På fotot ser det rödare ut än i verkligheten. 

   

 

Och ränderna blev ungefär som jag tänkt mig på gullökskalsduken, med ett intressant mönster i närbild.

Så den här gången är jag nöjdare. 

Försök till eco-print

eco-print, eukalyptus, färgning, shibori, siden, växtfärgning

Jag får inte färga fler stora garnhärvor, har jag bestämt. Jag har helt enkelt inte plats för dem. Så nu har jag gått över till sidensjalar, för helt låta bli färgning går inte. Och då har jag också börjat titta mer på det här som kallas eco-print. Det innebär att man låter växternas färger göra avtryck på tyget direkt, oftast med ett ganska slumpmässigt resultat. För många betyder det också färgning med låga temperaturer och med mindre betmedel. Själv har jag bara börjat nosa i kanterna på det här området, och det blir allt lite hipp som happ. Det här inlägget handlar om mina senaste försök. 



Alla de här inläggen har haft eucalyptusblad som färggivare. Till att börja med gjorde jag iordning två plastburkar med varsin sjal med invikta blad, omvirade med garn. Dessa ställdes ovanpå varmvattenberedaren, och där blir det åtminstone 30 grader i färgbadet. De fick stå där en vecka drygt, men resultatet var ju inte mycket att ha, tycker jag i alla fall. Lite gulspräckligt, med negativa avtryck av bladen, konstigt nog, och lite andra färgstänk där det troligen har varit någon slags smuts på bladen. Det ena badet var en återanvändning av ett rabarberrotskok, det andra på vanligt kranvatten. 





Sen försökte jag färga en shiborivikning av en sjal, i ett efterbad. Det enda som blev lite roligt var avtrycken av spikarna som lades in i vecken. Jag hade köpt kopparspik, för jag ville ha en grön ton på märkena, men eftersom det var förkopprade järnspikar, blev det järnet som tog överhanden och avtrycket blev grått. Man kan se avtrycken efter plastklämmorna som höll ihop vecken. Färgbadet gjordes på de blad som tidigare legat invecklade i bad ovanpå beredaren, och det fanns mycket färg kvar som gick ut fint i tyget. Men när jag lät sjalen svalna i färgbadet gick färgen tillbaks till badet! En riktig missräkning. 



Tiil slut en bild en bild som lite grann förklarar vad man kan få. Här har jag lagt torkade eucalyptusblad i vecken på en sjal, vikt ihop den och sedan lagt den i ett durkslag. Sjalen har sedan ångats i durkslaget över kokande vatten i en timme, med vändning efter halva tiden. Den riktiga färgen är faktiskt starkare än bilden visar. Eftersom det inte finns något som helst betmedel här undrar jag hur härdig den har färgningen är. Men det får tiden utvisa. Man kan ju alltid färga om, förresten.