Alla inlägg av Lillemor Larsson-Haga

Hur man stampar vadmal, första delen

I en avsides belägen sluttning på Skansenberget ligger ett litet oansenligt hus, en vadmalsstamp. Den har stått där länge utan att någon brytt sig om den, fast den flyttades till Skansen från Härjedalen för så länge sedan. Men för några år sedan tog man sig an huset, byggde nytt vattenhjul och ny drivaxel, och sen började det hända saker!

20130911-205313.jpg

Varje sista helg i augusti, när Skansen har sina Lin- och ulldagar, kommer det dit några kvinnor. Med sig har de vävda ylletyger, och nu ska det stampas vadmal! Luckan till dammen sätts för och pumpen uppe på berget sätts igång. När det blivit tillräckligt mycket vatten i dammen, släpps vattnet på och stamparna går. Det stampar och låter så det hörs långa vägar, och folk kommer springande och undrar vad som står på. Därinne står en kvinna och petar med en stång på ett tyg som ligger i hon under stamparna, och vattnet skvätter lång väg från hon. Men efter ett tag är vattnet slut i dammen, maskineriet stannar och det tillsprungna folket får sig förklarat vad som sker.

20130911-210427.jpg

Kvinnan berättar om hur kraften från vattenhjulet med axelns hjälp får stamparna att lyfta sig och växelvis falla ner i hon under, om den finurliga utformningen av stampar och ho som gör att tygbunten sätts i rörelse och matas runt, om vattnet som värms i en stor gryta i den öppna spisen för att lagom varmt hällas på tyget. Hon visar också hur tyget vävs, och förklarar varför man behandlade tyget så här våldsamt.

20130911-211453.jpg

Utanför huset står en balja av trä, som det ligger ett annat ylletyg i. Där visas hur man gjorde innan vadmalsstampen uppfanns. Då fick man stampa på tyget med fötterna, och den som vill får prova på att stampa. Det tog förstås väldigt lång tid att få vadmal på det viset, så det var bra att vadmalsstampen uppfanns.

Fakta: c:a 7 kg torrt tyg veckas fram och tillbaka som ett dragspel och läggs i hon. Det kan vara tyger av olika kvaliteter, hel- eller halvylle. Varmt vatten slås på tyget. När stamparna går, sätts bunten av tyg i rörelse. De fuktiga yllefibrerna, med sina utspärrade epidermisfjäll, börjar glida iväg, men fjällen stoppar all vandring tillbaka. På så vis kommer tyget så småningom att filtas ihop till vadmal. Det krymper förstås också, uppemot 15-20 %.

Fortsättning följer.

Solfärgning i glasburk

I början av juli gjorde jag i ordning en glasburk med krapprot, ullgarn och sidentyger i, som beskrivs i ett tidigare inlägg. Sen blev det en varm sommar och jag vände på burken, ställde den uppochner osv. Där solen låg på blev det så varmt att jag nästan inte kunde lägga händerna på burken, men temperaturen inuti och på baksidan blev förstås inte så hög. Hursomhelst kunde jag inte hålla mig längre utan öppnade burken idag.

20130814-203035.jpg

Sidentygerna såg ut så här:

20130814-203217.jpg

Efter tvätt blev det så här:

20130814-203403.jpg

Ullgarnet fick alltså en färg som ett efterbad av krapp, lite ojämn men fullt användbar. En del av ojämnheten beror på att det är olika ull i garnet, något som inte syntes när det var vitt.

20130814-203438.jpg

20130814-203508.jpg

Färgåtergivningen är inte helt OK. Det röda drar mer åt gult och det gröna är inte så grönt i verkligheten. Men det här blev jag nöjd med. Vi får väl se om jag nu fållar tygerna och har dom till schalar eller om jag jobbar vidare på dom på shibori-kursen jag ska gå i höst.

Det fanns lite färg kvar i badet, så jag gjorde ett kok med ett tunt ullgarn jag har i mina gömmor och nu börjat använda till broderigarn. Jag tillsatte en knivsudd alun först. Den ljusare lilla härvan blev efter en timmes sedvanligt ”kok”. Den lite kulörstarkare uppstod när jag tillsatte ett halvt kaffemått ättiksprit och körde en timme till.
Sisalgarnet från omknytningen blev också fint, det kan jag nog ha till någon rolig effekt i framtiden!

20130814-204749.jpg

Nästa år ska jag försöka sätta igång en färgning tidigare på året. Men det blir väl lika svårt att hålla sig kan jag tro…

Det roligaste som finns (nästan)…

I fredags åkte vi iväg till en plats som såg ut så här:

20130729-214306.jpg

Och där plockade och klippte jag, med hjälp av mannen, två kassar som såg ut så här:

20130729-214551.jpg

Stenlav och ljung.

Ljungen klippte jag i c:a trecentimetersbitar och la i blöt, i samma vatten som jag alunbetat garn i. (40 gr alun till 4 hg garn, Järbos tretrådiga) Dagen efter kokade jag soppan 1 timme och färgade sedan garnet 1 timme. Jag har en sån här gammal pannmur, den är jag väldigt glad för.

20130729-215103.jpg

Och detta blev resultatet, som jag blev väldigt nöjd med!

20130729-215304.jpg

Stenlaven varvade jag med obetat garn i en järngryta. Detta fick ligga i blöt tillsammans över natten och sen brassade jag på i 2 timmar. Resultatet blev inte mycket att hurra för tyvärr, en blaskig ojämn gråbeige färgton som inte gör någon glad. Funderar på om det kan ha med vattnets surhetsgrad att göra. Någon där ute som vet? Så jag hällde alun (25 gr) i det efterbad som blev efter ljungen, lade i det misslyckade garnet och lät det ”koka” 1 timme. Då fick jag ett garn som visserligen fortfarande är ojämnt men ändå användbart. Den ljusa tråden som ligger på tvärs är första färgningen.

20130729-220509.jpg

Och nu ska jag försöka få tag i en ph-mätare av något slag! Någon som har ett bra förslag?

Lägesrapporter

Vejden växer och växer…

20130718-211218.jpg

Garnet färgas och färgas… Soliga dagar blir burken varm på solsidan, men inte mer än att jag kan ha handen på den. Men man kan se att färgen börjar sätta sig på garnet. Silket verkar redan ha tagit åt sig färg.

20130718-211449.jpg

Ullen torkar och torkar… Tre färgtoner gotlandsull som är en av de sorters ull vi ska prova på i min kurs i höst. Kursbeskrivning finns här: http://www.skansen.se/sv/artikel/olika-far-olika-ull-5-okt Vi ses väl?

20130718-212042.jpg

Och så måste jag visa ett av mina senaste bokfynd:

20130718-212206.jpg

Annemor Sundbö blev ägare till en fabrik för återvinning av ylleplagg. Där fanns ett berg av gamla slitna plagg, som satte igång en stor stickhistorisk forskning, och hon har skrivit flera böcker i ämnet. I den här boken gör hon en genomgång av norska tavlor som visar bilder på stickade föremål, och sätter in dem i ett konsthistoriskt, ekonomiskt, sociologiskt och stickhistoriskt sammanhang. Hon har också med beskrivningar på nutida plagg efter äldre modeller. Framsidan visar en nutida ”sticktavla”, men de flesta inuti boken är äldre konstverk.
När får vi se något liknande om svensk stickning?