Kategoriarkiv: shibori

Sett på stan 2

Stan och stan, jag var onekligen inomhus, på Östasiatiska museet. Där har Petra Holmberg gjort ett litet hörn med shibori-tema, som jag ville se. Det är både foton och målningar och några plagg. Mina foton är tagna genom glas, så det är lite extra ljuseffekter där ni får lov att tänka bort. 

  
Den här kimonon är tillverkad i början av 1900-talet, av tuskaftsvävt sidentyg. 

  
En närbild av mönstret. Om jag förstår rätt är den gjord så här: varptrådarna har färgats gulbeiga men i regelbundna grupper sparats vita. Det finns smala röda ränder i varpen, som är färgade i partier. Vissa av trådarna i de vita partierna har dessutom färgats med svart (eller mörkblått) och rött. Inslaget är också uppdelat i gulbeige och vitt samt med svarta eller röda trådar. Det är inte gjort i en handvändning detta. Himla massa reservage och trådar att hålla reda på. Men det blev vackert. 

  
Nästa bild visar två kimonos av siden, den till vänster vävd i tuskaft och den till höger vävd med strukturmönster. De är gjorda vid 1900-talets början och avsedda till underkimonos. Den röda färgen tros komma från safflor, och då har det väl gått åt minst en hel åker. Man får ju bara en liten nypa per blomma. Den vänstra har ett utsparat mönster av solfjädrar, och mellanrummen är fyllda med omknytningsmönster. Till den högra har tyget veckats och sedan blockerats från färg med klotsar. 

  
Till sist ett mönster som nog är möjligt att utföra även för mig. 

  
Det är cirklar som dragits ihop och doppats i olika färgbad. Mellanrummet har sedan målats med en bottenfärg. Kvalitén är sidencrêpe och den tros vara tillverkad på tidigt 1800-tal. 

Försök till eco-print

Jag får inte färga fler stora garnhärvor, har jag bestämt. Jag har helt enkelt inte plats för dem. Så nu har jag gått över till sidensjalar, för helt låta bli färgning går inte. Och då har jag också börjat titta mer på det här som kallas eco-print. Det innebär att man låter växternas färger göra avtryck på tyget direkt, oftast med ett ganska slumpmässigt resultat. För många betyder det också färgning med låga temperaturer och med mindre betmedel. Själv har jag bara börjat nosa i kanterna på det här området, och det blir allt lite hipp som happ. Det här inlägget handlar om mina senaste försök. 



Alla de här inläggen har haft eucalyptusblad som färggivare. Till att börja med gjorde jag iordning två plastburkar med varsin sjal med invikta blad, omvirade med garn. Dessa ställdes ovanpå varmvattenberedaren, och där blir det åtminstone 30 grader i färgbadet. De fick stå där en vecka drygt, men resultatet var ju inte mycket att ha, tycker jag i alla fall. Lite gulspräckligt, med negativa avtryck av bladen, konstigt nog, och lite andra färgstänk där det troligen har varit någon slags smuts på bladen. Det ena badet var en återanvändning av ett rabarberrotskok, det andra på vanligt kranvatten. 





Sen försökte jag färga en shiborivikning av en sjal, i ett efterbad. Det enda som blev lite roligt var avtrycken av spikarna som lades in i vecken. Jag hade köpt kopparspik, för jag ville ha en grön ton på märkena, men eftersom det var förkopprade järnspikar, blev det järnet som tog överhanden och avtrycket blev grått. Man kan se avtrycken efter plastklämmorna som höll ihop vecken. Färgbadet gjordes på de blad som tidigare legat invecklade i bad ovanpå beredaren, och det fanns mycket färg kvar som gick ut fint i tyget. Men när jag lät sjalen svalna i färgbadet gick färgen tillbaks till badet! En riktig missräkning. 



Tiil slut en bild en bild som lite grann förklarar vad man kan få. Här har jag lagt torkade eucalyptusblad i vecken på en sjal, vikt ihop den och sedan lagt den i ett durkslag. Sjalen har sedan ångats i durkslaget över kokande vatten i en timme, med vändning efter halva tiden. Den riktiga färgen är faktiskt starkare än bilden visar. Eftersom det inte finns något som helst betmedel här undrar jag hur härdig den har färgningen är. Men det får tiden utvisa. Man kan ju alltid färga om, förresten. 



Shibori på Yasuragi

Jag lovade ju ett blogginlägg om utställningen på Yasuragi också.
Där var det helt andra förutsättningar än i utställningen på Lidingö, även om det var samma utställare. Här på Yasuragi hade formatet begränsats till ett tygstycke av bomull, samma för alla, i ett format som i Japan används till flera olika saker, bl.a. handdukar. Även färgen var begränsad till indigoblå nyanser, och de tekniker som användes var de traditionella. Ändå blev alla tygstycken så olika. Mycket snyggt exponerade mot de betonggrå väggarna – kanske lite mörkt.

(null)

(null)

(null)

Dessutom visades föremål och tekniker i några lådor på golvet, och ett antal verk placerade på andra väggar. Här kommer några detaljbilder från tygstyckena.

(null)

(null)

Jag vet inte hur länge utställningen kommer att stå. Den var förlängd när jag såg den förra veckan, så det är nog bäst att ringa och höra efter om man vill se den. Men det var inga problem med att bara knalla in och titta.
Sen kan man ju passa på att få fötterna fiskpedikyrerade också, som jag.

Shibori på Lidingö

Här kommer lite mer om utställningen i Lidingö stadshus. Den är kvar till 27 februari. Öppen till 20.00 måndag till torsdag, till 16.00 på fredag och stängt på helger.
10 konstnärer har gjort lika många arbetsbord och presenterar sina olika arbetssätt. Dessutom visas ett antal fristående arbeten. På så sätt får man som betraktare många fler än 10 olika förklaringar till vad man kan göra med shiboritekniken. Jag har ju inte plats här att visa alla. Du får gå dit helt enkelt!

(null)

Elisabet Christiansson ovan arbetar med eco-print, dvs säga hon låter blommor och blad göra sina egna avtryck på tyget. Växten vecklas in i tyget, det lilla paketet ångas t.ex. och får sedan ligga och mogna innan det åter vecklas upp. Förhoppningsvis har det blivit ett avtryck på tyget, som sedan kan sammanfogas till andra verk.

(null)

Elsa Chartin ovan både screentrycker, etsar och färgar vikta tyger. Resultatet blir tyger med flera lager av tid och färg. Hur hon fått ner pallen i färgbadet berättas dock inte!

(null)

Birgitta Lagerqvist ovan stickar stycken på stickmaskinen, som sedan färgas med syrafärger för ull. Det tjocka materialet inbjuder till sina särskilda problem och lösningar.

Till slut visar jag två helt olika slutresultat: en sidenschal med subtila färgövergångar och en installation liknande trädstammar.

(null)

(null)