Kategoriarkiv: shibori

Försök till eco-print

Jag får inte färga fler stora garnhärvor, har jag bestämt. Jag har helt enkelt inte plats för dem. Så nu har jag gått över till sidensjalar, för helt låta bli färgning går inte. Och då har jag också börjat titta mer på det här som kallas eco-print. Det innebär att man låter växternas färger göra avtryck på tyget direkt, oftast med ett ganska slumpmässigt resultat. För många betyder det också färgning med låga temperaturer och med mindre betmedel. Själv har jag bara börjat nosa i kanterna på det här området, och det blir allt lite hipp som happ. Det här inlägget handlar om mina senaste försök. 



Alla de här inläggen har haft eucalyptusblad som färggivare. Till att börja med gjorde jag iordning två plastburkar med varsin sjal med invikta blad, omvirade med garn. Dessa ställdes ovanpå varmvattenberedaren, och där blir det åtminstone 30 grader i färgbadet. De fick stå där en vecka drygt, men resultatet var ju inte mycket att ha, tycker jag i alla fall. Lite gulspräckligt, med negativa avtryck av bladen, konstigt nog, och lite andra färgstänk där det troligen har varit någon slags smuts på bladen. Det ena badet var en återanvändning av ett rabarberrotskok, det andra på vanligt kranvatten. 





Sen försökte jag färga en shiborivikning av en sjal, i ett efterbad. Det enda som blev lite roligt var avtrycken av spikarna som lades in i vecken. Jag hade köpt kopparspik, för jag ville ha en grön ton på märkena, men eftersom det var förkopprade järnspikar, blev det järnet som tog överhanden och avtrycket blev grått. Man kan se avtrycken efter plastklämmorna som höll ihop vecken. Färgbadet gjordes på de blad som tidigare legat invecklade i bad ovanpå beredaren, och det fanns mycket färg kvar som gick ut fint i tyget. Men när jag lät sjalen svalna i färgbadet gick färgen tillbaks till badet! En riktig missräkning. 



Tiil slut en bild en bild som lite grann förklarar vad man kan få. Här har jag lagt torkade eucalyptusblad i vecken på en sjal, vikt ihop den och sedan lagt den i ett durkslag. Sjalen har sedan ångats i durkslaget över kokande vatten i en timme, med vändning efter halva tiden. Den riktiga färgen är faktiskt starkare än bilden visar. Eftersom det inte finns något som helst betmedel här undrar jag hur härdig den har färgningen är. Men det får tiden utvisa. Man kan ju alltid färga om, förresten. 



Shibori på Yasuragi

Jag lovade ju ett blogginlägg om utställningen på Yasuragi också.
Där var det helt andra förutsättningar än i utställningen på Lidingö, även om det var samma utställare. Här på Yasuragi hade formatet begränsats till ett tygstycke av bomull, samma för alla, i ett format som i Japan används till flera olika saker, bl.a. handdukar. Även färgen var begränsad till indigoblå nyanser, och de tekniker som användes var de traditionella. Ändå blev alla tygstycken så olika. Mycket snyggt exponerade mot de betonggrå väggarna – kanske lite mörkt.

(null)

(null)

(null)

Dessutom visades föremål och tekniker i några lådor på golvet, och ett antal verk placerade på andra väggar. Här kommer några detaljbilder från tygstyckena.

(null)

(null)

Jag vet inte hur länge utställningen kommer att stå. Den var förlängd när jag såg den förra veckan, så det är nog bäst att ringa och höra efter om man vill se den. Men det var inga problem med att bara knalla in och titta.
Sen kan man ju passa på att få fötterna fiskpedikyrerade också, som jag.

Shibori på Lidingö

Här kommer lite mer om utställningen i Lidingö stadshus. Den är kvar till 27 februari. Öppen till 20.00 måndag till torsdag, till 16.00 på fredag och stängt på helger.
10 konstnärer har gjort lika många arbetsbord och presenterar sina olika arbetssätt. Dessutom visas ett antal fristående arbeten. På så sätt får man som betraktare många fler än 10 olika förklaringar till vad man kan göra med shiboritekniken. Jag har ju inte plats här att visa alla. Du får gå dit helt enkelt!

(null)

Elisabet Christiansson ovan arbetar med eco-print, dvs säga hon låter blommor och blad göra sina egna avtryck på tyget. Växten vecklas in i tyget, det lilla paketet ångas t.ex. och får sedan ligga och mogna innan det åter vecklas upp. Förhoppningsvis har det blivit ett avtryck på tyget, som sedan kan sammanfogas till andra verk.

(null)

Elsa Chartin ovan både screentrycker, etsar och färgar vikta tyger. Resultatet blir tyger med flera lager av tid och färg. Hur hon fått ner pallen i färgbadet berättas dock inte!

(null)

Birgitta Lagerqvist ovan stickar stycken på stickmaskinen, som sedan färgas med syrafärger för ull. Det tjocka materialet inbjuder till sina särskilda problem och lösningar.

Till slut visar jag två helt olika slutresultat: en sidenschal med subtila färgövergångar och en installation liknande trädstammar.

(null)

(null)

Väva en halsduk och färga med koschenill

To weave a scarf and dye with cocheneal
(långt inlägg med många bilder)

Så bra att det äntligen blev en regnig dag, så man kunde vara inne och färga!

Jag vävde en halsduk för några veckor sedan.

20140510-140519.jpg

Varp: redgarn från förrådet, många år gammalt. Inslag: Mini Alpacka från Sandnes garn. Sked: 45/10, med två trådar av varpen i både solv och rör. Det blev en väldigt mjuk och behaglig kvalité.
Warp: Swedish ‘redgarn’ old, from stash, weft: knitting yarn, Mini Alpacka from Sandnes.

20140510-141033.jpg

Halsduken veks på längden i fyra delar och sedan letade jag reda på något som kunde duga som mall. Det blev ett lock till en sockerskål. Formen markerades med hjälp av knappnålar och så sydde jag med lingarn, både förstygn och efterstygn, både i enkla och dubbla varv, och drog åt ordentligt. Man skulle kunnat pressa halsduken i fasta veck och markerat de runda formerna mer precist, men jag valde bort det. Jag ville ha det lite ojämnt.
The scarf was folded in four, the templates drawn and sewn with linen yarn and pulled tight.

20140510-141540.jpg

När allt syende och hopdragande var färdigt såg det ut så här.
Då letade jag reda på koschenillen jag köpte i Mexico för några år sedan.
The cocheneal was bought in Mexico some years ago.

20140510-141740.jpg

Den gamla brevvågen kom till pass!

20140510-141843.jpg

Koschenillen maldes med kavel i en plastpåse.

20140510-141944.jpg

Mitt färglab ser ut så här, i tvättstugan helt enkelt. Receptet kom från den gamla boken Exotiska växtfärger av Gunnel Edenholm. Schalen vägde 130 gr, men jag bestämde mig för ett recept anpassat för 100 gr garn, 10 gr koschenill och 20 gr alun. Jag gjorde ingen förbehandling av halsduken utan tillsatte alunet direkt i färgbadet, dock före halsduken.
I used 10 gr cocheneal and 20 gr alum to a scarf weighing 130 gr.

20140510-142535.jpg

Förutom det knutna mönstret ville jag ha en färggradering, så jag gjorde det här arrangemanget med en pinne. Den uppmätta mängden färg hade jag då delat i två lika stora halvor och färgade hela schalen först i en svagare lösning. Därefter fick delar av garnet hänga ner i ett starkare färgbad.

20140510-142928.jpg

20140510-143307.jpg

När jag skulle ta upp alla syningar blev jag först väldigt bekymrad, eftersom det inte verkade som om reservaget hade fungerat, utan schalen hade blivit genomfärgad. Men nu när den är tvättad och pressad, kan jag nog säga att resultatet blev nästan som tänkt. Om jag inte hade låtit schalen ligga och bli genomblöt före färgningen kanske det hade blivit bättre kontraster i mönstret. Det spelar säkert också roll att schalen är mjuk och lös i väven. Graderingen blev dock inte särskilt tydlig.

Efterbadet var starkt så jag utnyttjade det till färgning av tre 100 grams härvor av Järbo garn, tvåtrådigt. De två mörka är faktiskt färgade var för sig. De är inte färgade på vitt garn utan överfärgningar av tidigare misslyckaden. På tvären ligger några små härvor redgarn. Jag brukar göra så, och tänker mig att använda det garnet till broderi någon gång framöver.
After dyeing the scarf I used the bath for dyeing three skeins of wollen yarn, two-ply from Järbo. The darker ones are over dyed earlier unsuccessful dyeings.

20140510-144312.jpg

Utvärdering:
Jag blev fullständigt överraskad av den uttalat violetta färgtonen! Jag har ju färgat med koschenill förr, och förväntade mig en stark blåröd färg med mer dragning åt det röda. Noga taget är den här färgen inte riktigt i min smak…
Kanske det finns olika stammar av koschenill-löss som ger olika toner? Kanske stockholmsvattnet ger färgen en annan anstrykning? Kan det vara alunet? Hur blir det nu om jag gör en färgning med tillsats av tennsalt, som ju kan styra färgen åt det mer briljant klarröda? Vad ska jag göra med den här mängden violett garn?
Men så är det: ju fler färgningar man gör, desto fler erfarenheter gör man!
Evaluation: I was surprised by the mauve colour, having dyed with cocheneal before. Maybe there are different tribes from cocheneal-bugs? Was it the water? The alum? Anyhow – this was another experience.