Kategoriarkiv: färgning

Nya gamla böcker

batik, boktips, färgning, krokning, sömnad, virkning

Eller gamla nya böcker, vilket som önskas. Jag har varit på samlarmässa. 

Det är en liten crush jag har, gamla böcker med textila tekniker. Och jag fick alla dessa för 100 kr. Alltid lär man sig nåt, tänker jag, och det har jag också gjort. 

Ritas sylexikon är utgivet av Saxon & Lindströms förlag någon gång på 1950-talet. Tryckår är inte angivet men den är SÅ 1950 i formgivningen. En gång ingick den i biblioteket på Domnarvets Husmodersskola, enligt stämpel på försättsbladet. När jag bläddrar i sådana här böcker får jag verkligen lust att sy en riktig skortblus med krage med stånd och manschetter med sprund. Sådana finns ju inte att köpa längre, nu när det bara är lågprisimport. Krustera en spets har jag dock inte haft anledning att göra än. Och det nya ordet var nervyrer = stråveck. 

Den lilla broschyren om virkning med kroknål kommer från Aktiv hushållning, en institution som fanns på den tiden hemmafruns arbete skulle uppvärderas och uppdateras. Den är tryckt 1952 och modellerna är delvis hopplöst passé. Men toffelmönstret kanske kommer till användning. 


Jag känner mig lite sugen på virkning just nu, efter att ha mest stickat i flera år. Särskilt fri virkning, för det har jag inte provat. Paludans bok är tryckt 1980, och den är så 1970-tal så hjälp! Men tekniken är ju en annan sak än modellerna. Och förresten blev jag lite tänd på att göra den här jackan. Använda mitt förråd av egenfärgade garner. Det lär ju gå åt en del. 


Eller den här sjalen. 


Boken om batik från 1982 bjöd på en överraskning i form av en redogörelse för hur tekniken traditionellt utövades i Indonesien, Sri lanka och Västafrika vid den tiden. Dessutom visas dåtida moderna verk av ett antal andra konstnärer från Sverige, USA och Uruguay. Allmänbildning i fiberkonst alltså. En stor del upptas förstås av tekniker, tips och trick om färgbehandling och när man ska göra mönster med reservage av vax och en hel del annat. Där har jag ju bara provat shibori.  


Jag köpte en bok till också, men den kommer i ett senare inlägg. 

En kökshalsduk (maj månads bidrag till Monthly Maker) 

avokado, eco-print, färgning, granatäpple, gurkmeja, lökskal, Monthly makers, siden, sjal, te, växtfärgning

Är du som jag så står det ett antal gamla kryddburkar och tepåsar längst in i köksskåpen. Här visar jag ett experiment med färgning med hjälp av det ”skräpet”. 

En sidenhalsduk som tidigare betats i alun och vinsten blöttes och veks på mitten. Sen lade jag den på köksbänken och strödde över ”sånt jag hade hemma”. Jag lade det i sneda ränder. 

Från vänster till höger: curry, svart te, salvia, torkade avocadoskal stötta i mortel, skal av gul lök, roiboste, stötta torkade granatäppleskal, grönt te, salvia, avocado och gula lökskal. 

Sedan vek jag över den andra hälften av sjalen, blötte ännu mer och plattade till det hela lite med en kavel. Jag hade en tanke om att det kanske skulle vara bra att ”isolera” färgämnena lite, så jag lade på bitar av gammalt tyg innan jag rullade ihop det hela till en korv och snodde om med ett band av tyget. Sedan fick korven nästan-koka i 60 min. (Mellan 80 och 90 grader) 


Jag lät det hela svalna ordentligt innan jag vek upp paketet. Resultatet var inte riktigt som väntat men rätt bra ändå. 


Det som gav tydligast avtryck var gurkmejan i curryn, det svarta teet och lökskalen. För övrigt är det en lite svag randning av rosa och gula toner. Det är svårt att säga om ”tygisoleringen” fungerat som tänkt eftersom ränderna är så diffusa. Nedan en närbild. 


Hur som helst var det ett intressant experiment. 

En exklusiv sjal

annatto, eco-print, färgning, krapp, siden, sjal, svartris, tigeröga, växtfärgning

Jag köpte en bit sidentrikå på Simbra siden, Upplandsgatan i Stockholm, med tanke att göra mig en riktigt exklusiv sjal. Mjuk och fin kvalité minsann. Sedan gick jag länge och funderade på hur jag skulle göra, och till slut kom jag på det. 

  
Här är rullen jag gjorde. Först lade jag ut plastfolie på diskbänken, sedan strödde jag växtdelar på plasten och lade den våta sjalen på det, växtdelar på den bit av sjalen som då låg överst och till sist ett lager plastfolie. Sedan var det dags för hoprullning. Plasten tänkte jag skulle styra färgämnena lite så mönstret blev tydligare. På denna bild syns krapprötter och svartris. Jag rullade också en bit gammalt tyg runt hela rullen och snodde om med mattvarp, för att stabilisera det hela. Rullen lades i en plastlåda i ett gammalt bad av krapp, men det förstärkte jag med lite extra pulvriserad krapprot. Så ställde jag lådan på varmvattenberedaren och åkte bort. Efter en vecka tog jag ner lådan och kollade. Då hade det börja växa lite mögel men såg också ut som om färgningen tagit, så jag rullade upp allt och sköljde av. Och så här blev det! 

  
Här syns, uppifrån och neråt, spår efter torkade blommor av tigeröga som gett brungult, gula prickar av återanvända annattofrön, blåaktiga prickar av svartris och kantiga avtryck av krapprötterna, också återanvända. I sjalens kanter är det rött av krappbadet den låg i. Jag har inte försökt lägga växterna med skarpa anslutningar utan låtit gränserna flyta in i varandra med flit. Egentligen hade jag nog velat ha den röda kanten bredare och tydligare, men nu blev det inte så. 

  
Så här ser den ut på håll, upphängd i mitt fågelutfodringsträd. Silketrikån kom i form av ett rör, och det har jag behållit. Tanken är att sjalen ska läggas två varv runt halsen, när jag ska svassa omkring i den. 

  
Jag såg ju att det var mycket kraft kvar i badet och växtresterna, så dem lade jag in i en gammal strumpa och kokade ur igen i samma gamla bad. Sedan blev det två på varandra följande färgningar med mitt fina redgarn, betat i alun och vinsten och inte över 70 graders värme. Dessa färger blev väldigt fina tycker jag men de kan ju aldrig återskapas igen… 

I hantverksbutiker ser jag att sådana här exklusiva sjalar kan kosta över tusenlappen, så jag tänker mig att denna skulle kunna kosta lika mycket, och dessutom vara helt unik. Denna får jag inte spilla på. 

Färga med skal från clementiner

Björkaskelut, clementinskal, färgning, koppar, växtfärgning

Experimenterandet fortsätter, nu med hopsparade torkade skal från clementiner. 

  
Garnet var alunbetat och jag har gjort alldeles som vanligt: kokat skalen en timme, silat från dem och sedan hållit garnet i 90 graders värme en timme. Sedan fick det ligga över natten och svalna i badet. Dagen efter lades några av småhärvorna i olika påverkansbad. Från höger till vänster först den rena färgen, därefter garn som legat i lut, sedan ättika och sist i raden kopparskrotsvatten. De låg i ungefär en halv timme. 

Kopparskrotsvatten ser ut så här: 

  
Det är en vanlig gurkburk med några avskalade elsladdar samt bitar av ett kopparrör, som ligger i vatten tillsatt med lite ättika. Nu är vattnet mer än ett år gammalt. Jag gör inget mer än fyller på vatten ibland. Garnhärvan ovan har jag bara lagt ovanpå ett tag. Dock tror jag inte jag ska bjuda någon på en sup av den här brygden.