Alla inlägg av Lillemor Larsson-Haga

Shibori-kurs på HV

På HV i Stockholm har man en massa roliga kurser. Just nu går jag en i shibori, ett japanskt namn på en färgningsteknik där man på olika sätt skyddar ett parti av tyget, så att färgen inte kommer åt. Vi fick börja med att använda trämallar och skruvtvingar.

20131009-164347.jpg

Som synes viker man tyget och sätter sedan ett par träbitar på var sida, som sedan hålls fast med tvingarna. Vi jobbade med bomullstyger av olika kvaliteer denna gång, och färgningen gjordes med kypfärger. Nedan ser man ett tyg där jag först vikt tyget i trekanter, reserverat med två avlånga träbitar och sedan färgat i ett grönt färgbad. Efter färgning, tvätt och strykning har jag vikt det på samma sätt men satt runda träbitar på var sida och färgat i ett rött bad.

20131009-165342.jpg

Det var många parametrar att hålla reda på, förutom själva vikningen som kan göras hur intrikat som helst. Torrt tyg, vått tyg, tjockt eller tunt tyg, hur länge man doppar tyget i färgbadet, om man blandar färger så att de går på olika o.s.v. En hel vetenskap, verkligen.

Jag vek ett tunt tyg i fyrkanter och lade på mallar jag klippt av en gammal glassförpackning. Sedan knöt jag fast mallen i de klippta skårorna. Det blev fyra lösa trekanter av tyget som stack ut, och sedan gick jag runt till mina kamraters färgbad och tiggde mig till ett litet dopp, olika för varje hörn. Det här tyget har jag vidare planer för senare.

20131009-170346.jpg

Sist kommer ett exempel på en färgning i ett ganska grovt tyg. Först gulfärgat, sedan vikt i trekanter och mallat och doppat i ett grönt bad. Här stod jag också med handskar på händerna nere i färgbadet och strök utefter kanterna för att få in färgen i tyget. Kypfärgbad är ju inte så heta, så det går bra att göra så. Lustigt nog blev avigsidan bäst.

20131009-171020.jpg

20131009-171035.jpg

Det är svårt att visualisera det färdiga resultatet. Här kan man ju se att om jag hade gjort på annat sätt, kunde det ha blivit en blomform. Men det är bara att öva på!

Ullåtervinning

En annan sak vi också visar vid vadmalsstampen är hur man kunde (och kan) återvinna ull.

20131002-205309.jpg

Förbrukade ylletyger klipps sönder i små lappar. Dessa repas upp så de enskilda trådarna kommer ut i korta bitar. Dom bitarna lägger man i en gammal smörkärna, häller varmt vatten på och stöter i dom med en särskild sorts stav, en sådan som visas på bilden.
Det går förstås inte att göra smör igen i en sådan kärna, det skulle allt bli bra luddigt!

20131002-210001.jpg

Den upplösta trådmassan får sedan torka, innan den kardas igen. Vid den här andra kardningen blandar man helst i ny ull. om man så kan.

20131002-210525.jpg

Sedan spinner man, och väver. På Skansen har vi vävt filtar av sådant garn.

20131002-210733.jpg

Filtarna är vävda i två smala våder som sedan sys ihop på mitten, som man gjorde förr. Dom är förstås stampade lite grann också, för att gå ihop lite och bli tätare men inte så dom blir hårda. I närbild ser det ut så här:

20131002-210941.jpg

Filten är vävd med en varp i grovt ullgarn, 30-rörssked, en tråd i solv och rör. Den är kantad med bomullstyg. Om man vill testa kan man t.ex. göra några meter återvunnet garn att ha till effektgarn i ränder i en ylletygsvarp.

Vadmalsstampning, tredje delen

Vaufärgningen blev bra fast jag inte trodde det. Jag kokade den lilla mängden vau en kväll en timme, lät koket stå till kvällen efter och kokade en timme till. Kokvattnet såg ut ungefär som det som blir när man kokat brysselkål, lite svagt grönfärgat. Men jag slängde i två små härvor broderigarn tillsammans med lite alun, och det blev färg minsann! Men inte så självlysande som på bilden dock…

20130916-214004.jpg

Vau var den färg som man förr-i-tiden använde till korset i svenska flaggan, men det visste ni kanske.

Mer om vadmalsstampningen.

Det färdigstampade tyget tas upp och dras genom en sträckställning, för att sedan hamna på en rulle och ställas på dropptorkning. Varje gång man hanterar det våta tyget måste man undvika att ta i stadkanterna, annars kan dom bli vågiga och fula. Man tar ett tag en decimeter in på tyget i stället, och när man sträcker det på rullen får man stryka det från mitten och utåt så gott det går. Sedan rullar man om det nästa dag så den våta inre delen kommer ytterst och kan torka.

20130916-215039.jpg

På professionella tygberederier hade man ofta en torkställning, som bestod av en ram med hakar i alla sidor. Där hakade man upp tyget och kunde sedan spänna det genom att den nedre sidan av ramen kunde sänkas neråt.

Länken nedan leder till en film tagen 1930, som visar ett färgeri i Hammarby i Stockholm. Det finns tyvärr ingen speaker, och ibland väcker filmen fler frågor än den svarar på. Men det visas i alla fall en spännram som den jag nämner ovan.

http://www.svtplay.se/klipp/98737/fargargarden-vid-hammarby-sjo-utan-ljud-1930

Hur man stampar vadmal, andra delen

Medan vau-grytan kokar fortsätter jag berätta om vadmal.

Tygerna som stampas i Skansen-stampen har alla vävts där, i våra kulturhistoriska miljöer under öppettid. Det är bara att komma och titta!

20130912-213636.jpg

Här kan man se skillnaden mellan ett tyg så som det kommer från vävstolen och hur det blir sedan. Vadmalsvävar ställs mycket glest. Till ett entrådigt garn tar man t.ex. en 50-rörssked och en tråd i rör. Likaså är det viktigt att man slår in glest och löst. Det här vita tyget är vävt i treskaftskypert, men tuskaft eller annan kypert går också bra. Om det går att beställa så att man får olika snodd på varp och inslag, underlättas filtningen.

Varför filtar man då? Jo, för att tyget ska bli vattenavstötande, vindtätt, tåligt, varmare och vackrare. Utan vadmalen skulle våra förfäder inte klarat de kalla vintrarna förr. Men man måste ju inte göra tyget helstampat, som kallas när det är så filtat att bindningen inte syns. Man kan också göra halv- eller kvartsstampat. Har man en annan varp, av lin eller bomull, går det inte att stampa lika hårt. På så vis får man tyger av olika kvalitet, till kjolar vill man ha ett mjukare fall och till bolster vill man ha det duntätt.

20130912-214956.jpg

På den här bilden ses ett tyg med bomullsvarp och ullinslag, och ännu ett tyg taget direkt från vävstolen.

Såpa då, tänker säkert någon. Nej, det använder vi inte, och det var inte särskilt vanligt att man gjorde det förr heller. Däremot var det så att det hemspunna garnet kanske inte var alldeles rent, utan hade kvar en hel del ullfett och fårsvett, säkert också lite urin från fåren. När man sedan häller varmt vatten på tyget uppstår en kemisk reaktion, en förtvålningseffekt, som säkert skyndade på processen.

Det tar lång tid i alla fall att stampa. Arbetsgången är så här: tyget veckas och läggs i hon, varmt vatten hälls på och stamparna går. Efter c:a 20 minuter stannar man stamparna och tar upp tyget. Det inspekteras, veckas om och läggs tillbaka i hon för en ny omgång. Så håller man på och den effektiva stampningstiden kan uppgå till bortemot 8 timmar!

Fortsättning följer.

Vau-grytan då? undrar någon. Jag sådde en pallkrage full med frön till vau, och det kom upp två plantor! Men det ser ut att räcka till en liten färgning i alla fall, och gult blir det. Bild kommer.