Igår kväll var jag till Bergianska trädgården och hörde en föreläsning om japanska textilier som Petra Holmberg, intendent på Östasiatiska museet, höll. Den ingick i den serie av föreläsningar som hålls med anledning av utställningen ”Livets trådar”. Det var fullsatt i växthuset. Nästa vecka på tisdag 8 april hålls den sista föreläsningen, som handlar om växtfärger på växtfibrer. Det är sista utställningsveckan också. Missa inte!
Jag hade glömt att ta med mig kameran, så den här anmälningen blir bildlös. Men Petra berättade om material, traditioner och begrepp från i huvudsak 1600 – 1868, den tidsperiod som brukar kallas Edo. Det var många olika växter som gav råmaterial till textilier: ramie, hampa, mullbärsträd, banan, blåregn, alm, arrowroot. Samlingsnamnet för dessa typer av fibrer på japanska är ’asa’. Bomullen började odlas i stor skala på 1600-talet. De som använde plagg av dessa material var bönder, fiskare, hantverkare, kroppsarbetare, invånarna på den sydliga öarna runt Okinawa samt ainu-folket i norra Japan. De högre klasserna bar förstås siden. Hon berättade om den allmänna inställningen att man inte ska slösa utan ta tillvara och lappa, vilket går tillbaks på en buddistisk tanke, mottainai. För oss här i Sverige har ju detta manifesterat sig i broderitekniken sashiko. Den används inte bara för lagning, utan också till dekoration. Och brandmännen, som sågs som ’coola killar’, hade jackor av bomull med sashikosöm på. Jackan var av bomull, och det låter ju inte särskilt brandsäkert, men den blöttes ordentligt först. Petra berättade också om olika dekorationstekniker och visade bilder med exempel. Dit hör då olika former av reservagefärgning, som går ut på att man skyddar tyget från färg. Hon nämnde shibori, där man skyddar tyget med t.ex. sömmar eller klampar, katazome där tyget skyddas med påmålad rispasta, kasuri där trådarna i varp och/eller inslag skyddas med omknytningar, katagumi som är en tryckmetod med genomsläppliga stenciler. Mycket mer berättade Petra om, och den här återgivningen blev väldigt rapsodisk. Men intressant var det, det kan jag lova!
Annars har jag nu vävt ner min vita schal med redgarnsvarp och alpackainslag, synat den och knutit fransar. Just nu ligger den i blöt och är svårfotad. Den är behaglig som den är, men den är ju tänkt för någon form av shiborizome. Frågan är bara vilken mönsterteknik jag ska välja, vecka, klampa eller sy? Och vilket färgämne? Jag har avocadoskal, lökskal och koschenill hemma. Eller ska jag gå ut och rota i komposten? Helt enkelt ta syrafärg? Svåra val!