Recension: Kvinnomöda och skaparglädje

20140404-104045.jpg

En bra sak med förkylning är att en får tid att läsa böcker. Nu har jag läst ut Ulla Oscarssons bok Kvinnomöda och skaparglädje Nedslag i Jämtlands och Härjedalens textilhistoria, och nu tänkte jag berätta lite om den.
Ulla Oscarsson hade huvudansvar för de textila samlingarna i Jämtlands läns museum Jamtli i många år, och det är de samlingarna som utgör grunden för boken. Det är en stor och tung bok, med påkostat utseende. Det stora formatet gör alla fina färgbilder rättvisa. Texterna utgår som oftast från en bild, kommenterar och förtydligar den. Många av texterna är dessutom direkta citat ur olika uppteckningar från de berörda landskapen, återgivna på dialekt. Det senare kan kanske upplevas som svårt av en del, men jag tycker det höjer autenticiteten avsevärt. Samma sak med alla äldre fotografier. Det finns en ordlista i slutet på boken, för den som stupar på ett eller annat utryck.

Texten handlar just om det ansvar kvinnorna hade för den textila produktionen i hemmen, och den kunskap som uppkom ur detta ansvar. En får inte intrycket att det var direkt fattigt i dessa landskap på den tid som skildras, men en förstår att marginalerna inte alltid var så stora. Vad som dessutom genomsyrade hushållet var att en inte skulle slösa. Det mesta kunde användas, och ofta både en och två gånger. De huvudsakliga grundmaterialen var ull och hampa, i någon mån lin. Ett uppslag visar andra spånadsämnen som getragg, kvinnohår, nöthår, hundhår, nässla, harull, ängsull, kosvanstagel, svinhår och svinborst samt hästtagel, med exempel på användningsområde.

Det är några saker jag tycker är särskilt intressanta. Ett kapitel handlar om tidsstudier på textilt arbete. En särk, basplagget av hampa med lång kjol och långa ärmar som alla kvinnor hade, vägde 9 hekto. Från sådd, genom beredning, spinning, vävning och sömnad tog det 95 timmar. En kjol med (köpt) bomullsvarp och ullinslag tog 42 timmar och ett förkläde 12. Om en kvinna satt och spann grovt garn på en spinnrock i en vecka, kunde hon få ihop 12 600 till 1400 meter garn, dvs tre till fyra kilo. För detta fick hon år 1770 3 daler kopparmynt, motsvarande 77 kr i 2009 års penningvärde. Yrkesväverskan Brita Wikman berättade på 1980-talet hur snabbt hon måste väva för att få lönsamhet: 1 meter vadmal på 3 timmar och 1 meter linnelärft på en dryg timme. En duktig stickerska stickade en lång strumpa på en dag.

Ett kapitel handlar om de allra äldsta textilierna som finns på museet, som dessutom står i världsklass. Vi känner ju alla till Överhogdalsbonaden och Marbymattan (som visserligen nu ingår i Historiska museets samling). Bonader som inte borde finnas, så gamla är de, med C14-dateringar från 1000- och 1100-tal. I boken visas bilder på ett flertal lika så gamla dubbelvävar, som också finns bevarade. Dessutom ett par medeltida dubbelsidiga vävnader och ett tryckt tyg, som inte är producerade i landskapet. De visar istället på hur handelsvägarna kunde slingra sig ända ner i centrala Europa.

Det lokala folkliga modet avhandlas på många sidor, med all rätt, för det visar också på handelsvägar och utländska influenser. Likheterna med norskt sätt att klä sig är slående. Däremot har inte funnits sådana geografiskt avgränsade dräkter som i t.ex. Dalarna. Det som nu kallas sockendräkter i Jämtland skapades på 1930-tal. Hur det gick till är en intressant historia, som återges i boken. Men det som fastnar mest i mitt sinne är uppteckningar gällande underkläder för kvinnor, om hur det grova tyget i särken skavde så att ‘lorten skavdes bort’, att det ansågs skamligt att ha underbyxor, och skildringar om hur man såg ”blodvägen” efter menstruerande kvinnor i snön. Samtidigt som jag verkligen beundrar det arbete dessa kvinnor utförde, blir jag oerhört tacksam över att jag inte levde då. ”Kvinnfolk hade aldrig byxa. Men mor min hade tjänt hos prästen i Delsbo och lärt av frua, att det int var bra för småunga att kuta med bar röv och mage. Så mö hade nån byxa, som var delad i två. Det fick mö int tal om för skolbarna, för det var skamligt”. (Mö betyder vi.)

Det finns mycket mer i den här boken att läsa, att förundras över och att glädjas åt. Att Ulla Oscarsson efter sin pensionering tagit sig tid att skriva ihop ett yrkeslivs kunskaper och erfarenheter är verkligen föredömligt. Läs den här boken!

Kvinnomöda och skaparglädje Nedslag i Jämtlands och Härjedalens textilhistoria av Ulla Oscarsson
Jamtli Förlag
ISBN 978-91-7542-269-5

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *