Kategoriarkiv: Stickning

Tredje och sista delen av mina reflektioner på Vårsalongen

broderi, konst, Liljevalchs, Stickning

Cecilia Pfaffs verk ”Mikaela” väcker en hel del känslor av olika slag hos besökarna har jag förstått. 

  

En stickad kvinnofigur i full storlek. Det är rätt imponerande som arbetsinsats betraktat.  Ungefär två år tog det från idé till färdigt konstverk. Cecilia Pfaff berättar att tanken var att sticka sitt eget skinn, och ”Mikaela” var under tillverkningen med sin ”mamma” vid olika tillfällen. Även då var reaktionerna ganska skiljaktiga. För min del gillar jag både det realistiska i framställningen och valet av teknik. Konstnärens hemsida är länkad till här. Nedan en närbild av ytan. 

  
Frågan är – jag har inte haft möjlighet att ställa den till någon – om någon reagerar lika blandat på detta jättehuvud som på ”Mikaela”? 

  
”Big head”, högre än mig – ja, jag vet, det krävs inte så mycket – med ett inte helt vänligt uttryck, ärrvävnad och öppna sår. Egentligen borde väl den här vara mer skrämmande? Konstnären Gert Germeraad har haft foton av krigsoffer från 1:a världskriget som förlagor, bilder som visar skador i ansiktet. Det som vi visar för andra, det som ska vara vår kommunikationsväg med andra, men där skadorna kan störa våra möjligheter till kontakt. Här är länken till konstnärens hemsida. 

Som avslutning något helt annat: 

  
Charlotte Sachs visar en serie med fyra stadsmiljöer från Stockholm, utförda med flera olika broderitekniker. Som vi kan se på fotot nedan har vi här en konstnär som arbetar i mindre skala och i stället lägger kraft på utformandet av detaljer. Även om bilden är en realistisk avbildning, ger tekniken och materialet i sig ett alldeles väsensskilt uttryck, en egen dimension. Det är lätt att ta till sig och tycka om, men inger också respekt, åtminstone hos oss som fattar kunskaperna bakom. 

  
Konstnären har sin hemsida här. 

Med detta är min lilla genomgång av Vårsalongen avslutad. Det finns väldigt mycket mer att se, och utställningen är öppen till 10 april. Vi får se om jag har möjlighet att gå dit en gång till. Det skulle det vara värt. 

Om en tröja

färgning, kontstickning, moss-stickning, näverstickning, Stickning, syrafärger, valnötsskal, växtfärgning

I mellandagarna fick jag äntligen den här tröjan klar. 

  
Den har en väldigt lång tillkomsthistoria, som sträcker sig över flera år. 

Om vi nu börjar med det gråbeiga garnet, så är det färgat med valnötsskal för många många år sedan, i min första period av växtfärgning på 1970-talet. Skalen hade jag sparat från julnötternas knäckande flera år. Valnötter går ju oftast sönder i två halvor, och det var dessa som sparades. Så småningom kokade jag dem i stora bykgrytan, och vattnet blev lovande mörkbrunt. Det var lite snopet att det inte blev mer färg på garnet. Kanske det hade blivit bättre om jag krossat skalen mer, men det är ju å andra sidan de gröna höljena som omger den omogna nöten som har mest färg att ge, det vet jag egentligen. Det är förresten garn från Bergå spinneri, saligt i åminnelse. 

Vi hoppar fram några år i tiden och finner mig på ull- och fårkunskapskurs på lanthushållsskolan i Vålberg utanför Karlstad. Dit kom bl a Margrét Kållberg och lärde oss färga med syrafärger, och då gjorde jag det rosa garnet (som är lite rödare i tonen på fotot än i verkligheten). Jag vet inte alls varifrån det garnet kommer. Efter ytterligare några år sammanförde jag de här garnerna och började sticka en tröja i näverstickning. Men den var på väg att bli alldeles för stor och repades snart upp. 

  
Nåväl, en ny tröjidé uppstod i mitt huvud. Den här gången gick jag lite mer metodiskt tillväga: gjorde modellskiss, stickade provlapp, tog mått på en omtyckt tröja. Sedan satte jag igång att sticka, till och från under några år. Tröjan är som ni kanske förstår stickad på tvären, från mitt fram runt över ryggen till nästa framkant, med avmaskningar och upplägg för ärmhål och sidosprund, hopsydd på axlarna. Ärmarna är också stickade på tvären, med förkortade varv mot handloven och en kil under ärmhålan. Knäppkanten är virkad, och det är också virkat runt alla kanter, utom hals och ärmar som har fått resårkant. Och tekniken är vad jag kallar moss-stickning. Där finns också en musikalisk hemlighet. 

  
Jag är inte helnöjd men kommer inte att göra om den igen. Om inte annat så duger den på landet, vi får se hur det känns när jag använt den lite mer. Kanske är det bara så att den behöver boas in i lite. 

En korg av ull

Feltro, Filtning, Stickning, tovning

Vad är nu detta?

  
En burka för vinterbruk? 

Nejdå, det är ett förstadium till filtad tidningskorg. Jag köpte Filati nr 47 för några år sedan, och där fanns mönstret till denna korg. Den skulle stickas med Lana Grossas garn Feltro, som jag inte tror finns till salu i Sverige. Men vi var ju iväg till München och där finns det, så jag inhandlade de 18 nystan som föreslogs och började sedan sticka. Det var inte särskilt svårt att följa beskrivningen och diagrammen på engelska, och stickfastheten höll sig på spåret, så jag stickade på. Efter att ha stickat botten, ett sidostycke och c:a ett fjärdedels sidostycke nr två var garnet slut. Och det finns ju inte i Sverige, som sagt. Jag blängde på stickningen och la den i en vrå ett bra tag. Efter några månader tog jag mig i kragen och letade reda på företaget på nätet och det var inga större problem att beställa. Men sen tog det stopp när jag skulle skicka iväg beställningen för jag hade inte skrivit någon ”salutation”. Vad var nu detta? Ville dom ha en liten hälsning också? Till slut stod det klart för mig att jag inte hade fyllt i fältet ”titel” på mig. Precis som om jag skulle bry mig om dom kallar mig för fru eller herre. Men tydligen är man nogare med formaliteterna på det företaget, så jag klämde dit ett ”Ms” till slut. 

Och paketet kom och jag fortsatte sticka och det blev klart. En jättepåse. Den stoppades i maskin och kördes med långa programmet på 40 grader och ut kom en lagom stor tidningskorg, fast och bra men lite sned, inte så det stör. Det är väl priset man får betala när man filtar i maskin kan jag tro, utan att ha uppsikt över processen. 

  
Man kan dock inte skylla på Lana Grossa att den översta kanten hamnade på avigsidan. Det beror helt på klantigheten hos undertecknad samt möjligen på spänningen i Bron, kriminalserien. Det går ju att vika ner den förstås, fast den är ganska hårt filtad. Då blir det så här. 

  
Jag tyckte den här var rolig att göra trots vissa hinder. Men om jag skulle göra den igen, i t.ex. Lopigarn eller Wåhlstedts färgblandade Vålbergsgarn, skulle jag allt sticka på ett annat sätt. I stället för att sy ihop alla delar efteråt, skulle jag sticka botten, sedan plocka upp runt kanten och sticka sidorna, även om det skulle bli som att sitta med ett får i knät mot slutet. Överkantens flätmönster går dock på tvären så den måste stickas för sig och sys dit, förslagsvis på rätt sida.  

Ett annorlunda stickmönster

mamma Astrup, mönsterstickning, Stickning, Ull

Nu har jag varit på kurs igen och lärt mig ”Sticka som Mamma Astrup”. Det var Eva Andersson på Stäkets Hantverk och Design som höll i den kursen. De historiska notiserna kommer från hennes kompendium. 

Tekniken förekommer så vitt man vet endast i Norge. ”Mamma Astrup” hette Ebba Astrup och levde 1863 – 1944. Hon kom från Stockholm, men levde i Norge som vuxen. Hon var barnhemsföreståndare på gården Rostad i närheten av Tromsö. 

Det är en teknik för att göra mönster med två färger, som stickas med enbart räta maskor. Mönstret görs genom att lyfta maskor. Det finns två exempel på min bild. Det översta, med frans,  var den metod som mamma Astrup själv använde. Hon stickade halsdukar med frans i varje kortände. Man börjar alltid från samma kant, lämnar en bit garn till fransen, stickar sig igenom rapporterna som givetvis är många fler i en halsduk och avslutar sedan med en bit garn. Vartannat varv med mörkt garn med plockade maskor enligt mönstret och vartannat varv med ljust garn, båda varven alltså med rätstickning. Sista momentet är då att knyta alla garnstumpar till en frans. Det låter kanske krångligare än det var. 

  
Det går också bra att sticka runt. Jag tyckte till och med att det var lättare. Då stickar man rätstickning och plockar mönster med det mörka garnet omväxlande med avigstickning med det ljusa garnet. I mina exempel är det ljusa garnet lite tjockare än det mörka så det tecknar sig väldigt bra. Det här sättet att sticka har man klurat ut på senare tid, och det användes inte av mamma Astrup. Jag har god lust att göra mig ett par vantar i den här tekniken.

Man kan också sticka med släta sidokanter. Vi fick mönster till det med, så jag försökte mig på det hemma men fick ge upp. Att hålla reda på om jag skulle sticka avigt eller rätt med garnerna och dessutom ha koll på när det skulle lyftas maskor blev för mycket, särskilt som det är svårt att se vad som är rätsida i början. 

På Evas hemsida kan man läsa mer om hennes kurser, garner och annat stickrelaterat hon säljer.