Kategoriarkiv: Filtning

Älvaljus

Filtning, Hélène Magnússon, Stickning, tovning, Ull

För några år sedan köpte jag material och beskrivning till en speciell design, Elves´ Lights. Den är utfunderad av den isländska stickdesignern Hélène Magnússon. Ganska snart efter beställningen kom ett litet paket som innehöll både beskrivning och garn, isländskt Plötulopi. Sen blev det liggandes ett tag men till slut tog jag mig i kragen. 

Det var inte svårt att förstå hur man skulle göra när man stickade de fyra bladen och den lilla skålen som skulle sättas ihop till en blomma. Men jag skulle förstås krångla till det lite med att också använda ett annat garn jag hade, ett grått förgarn från Hamra gård som jag inhandlat på Äskhults by vid ett besök där. Äskhult är en bevarad gammal bymiljö i norra Halland, som nu fungerar som en hembygdsgård och är öppen om somrarna. Ett besök där kan varmt rekommenderas. 

Jag hade fått för mig att jag skulle ha en enhetlig färg på själva blommorna i stället för att blanda färgerna fritt som det föreslogs i beskrivningen, och det var därför jag valde det grå garnet. Det var inga problem med att sticka blomman, även om hamra-garnet var lite tunnare. Beskrivningen rekommenderade tovning i maskin, och efter lite obeslutsamhet släppte jag mina små blad och blommor utom kontroll i 40 graders tvättprogram, i tvättpåsar men tillsammans med en stor frottéhandduk. Min maskin är ju frontmatad, utan möjlighet att stoppa och gå in och kolla hur det går. Så det var med bävan jag tog ut de små filtbollarna som blev resultatet. 


Plötulopi-bollarna var lätta att ta tag i, öppna upp och forma till. Men det det gråa förgarnet hade kommit längre i filtningsprocessen. Ett tag trodde jag att hela blivit ett enda misslyckande. Man måste ju försöka i alla fall tyckte jag. Så jag lät den trubbiga saxen följa de djupa vecken i den grå bollen upprepade gånger. Varje gång kunde jag klippa av ett antal hopfiltade fibrer och sedan ta i med ett bestämt grepp och dra isär tills jag återfått den lilla skålformen och kronbladen. Jag lyckades till slut, i en del fall inte helt men tillräckligt för att det skulle funka. 


Här har vi en liten armada av ulliga näckrosor…

Sedan klippte jag ett litet hål i mitten på blommorna och bladen och tryckte fast dem på den slinga med LED-lampor, som följde med köpet. Till sist hängde jag upp slingan i min stora benjaminfikus, som har fått tjäna som julgran de senaste åren. 


Så här ser det ut. Både ulligt och gulligt. 

Här finns en länk till Hélène Magnússons hemsida. Om Äskhults by kan man läsa här. Och slutligen Hamra gård, som är länkad till här. 

Fårfesten 2016: Fårverkeri

brickband, får, fårfesten i Kil, Filtning, slända, Ull

Denna gång blev det så att jag bara kunde fara till Fårfesten i Kil en enda dag, på fredagen. Det blev tåg fram och tillbaka och det gick det med, i trevligt sällskap av en av mina stickjuntamedlemmar. I Kil var det tråkväder men tussriset var fint om än blött.  

 
Kameran checkade jag in i garderoben tillsammans med kappan så där fick den ligga. Mobilen tar inte lika bra bilder men några små smakprov ska ni få. 

  
De otroligt vackra brickvävda banden som Louise Ström på Spångmurs AB väver! Det med vit botten har inplockade figurer. Louise höll i en kurserna för övrigt, och den blev förstås fulltecknad. 

  
Något som man verkligen kan kalla ett korsningsfår… En skulptur av olika broderade och vävda tygbitar, från Ateljé Annika Eriksdotter. 

  
En slända som förenar gammalt och modernt. Den är nämligen utskriven med ett 3d-program på datorn, i ett plastmaterial. Just min med katt och råttor är undertyngd, men det fanns också övertyngda hos Ekelund Carder. Dessutom hade hon en egenkonstrurad elektrisk kardmaskin. (Nej, man kan inte skriva ut den hemma…) 

  
Och så passade jag på att köpa Kerstin Gustafssons bok: Kirgiziskt världsarv, som berättar om konsten att filta stora mattor så som herdefolken i Kirgizistan gör. En kunskap som utsetts till världsarv av UNESCO. ISBN 987-91-87247-94-1. Jag har inte hunnit läsa den än men det är himla fina bilder i alla fall.

Lite gratisreklam där! 

Ja, sen morsade jag på gamla bekanta, kikade på alla 147 utställare, köpte inget garn (!) men lite annat, fick avstå från föredrag, Fåreställning, filmer och kurser eftersom det bara var ett dagsbesök, men lite korv och ost fick jag med hem förstås. Detta är en helt fantastisk tillställning, och det här var 10:de gången. Större kan den nog inte bli, då spricker Sannerudsskolan. Jag ser redan fram mot nästa år, och hoppas Fåreningen orkar hålla på. 

En korg av ull

Feltro, Filtning, Stickning, tovning

Vad är nu detta?

  
En burka för vinterbruk? 

Nejdå, det är ett förstadium till filtad tidningskorg. Jag köpte Filati nr 47 för några år sedan, och där fanns mönstret till denna korg. Den skulle stickas med Lana Grossas garn Feltro, som jag inte tror finns till salu i Sverige. Men vi var ju iväg till München och där finns det, så jag inhandlade de 18 nystan som föreslogs och började sedan sticka. Det var inte särskilt svårt att följa beskrivningen och diagrammen på engelska, och stickfastheten höll sig på spåret, så jag stickade på. Efter att ha stickat botten, ett sidostycke och c:a ett fjärdedels sidostycke nr två var garnet slut. Och det finns ju inte i Sverige, som sagt. Jag blängde på stickningen och la den i en vrå ett bra tag. Efter några månader tog jag mig i kragen och letade reda på företaget på nätet och det var inga större problem att beställa. Men sen tog det stopp när jag skulle skicka iväg beställningen för jag hade inte skrivit någon ”salutation”. Vad var nu detta? Ville dom ha en liten hälsning också? Till slut stod det klart för mig att jag inte hade fyllt i fältet ”titel” på mig. Precis som om jag skulle bry mig om dom kallar mig för fru eller herre. Men tydligen är man nogare med formaliteterna på det företaget, så jag klämde dit ett ”Ms” till slut. 

Och paketet kom och jag fortsatte sticka och det blev klart. En jättepåse. Den stoppades i maskin och kördes med långa programmet på 40 grader och ut kom en lagom stor tidningskorg, fast och bra men lite sned, inte så det stör. Det är väl priset man får betala när man filtar i maskin kan jag tro, utan att ha uppsikt över processen. 

  
Man kan dock inte skylla på Lana Grossa att den översta kanten hamnade på avigsidan. Det beror helt på klantigheten hos undertecknad samt möjligen på spänningen i Bron, kriminalserien. Det går ju att vika ner den förstås, fast den är ganska hårt filtad. Då blir det så här. 

  
Jag tyckte den här var rolig att göra trots vissa hinder. Men om jag skulle göra den igen, i t.ex. Lopigarn eller Wåhlstedts färgblandade Vålbergsgarn, skulle jag allt sticka på ett annat sätt. I stället för att sy ihop alla delar efteråt, skulle jag sticka botten, sedan plocka upp runt kanten och sticka sidorna, även om det skulle bli som att sitta med ett får i knät mot slutet. Överkantens flätmönster går dock på tvären så den måste stickas för sig och sys dit, förslagsvis på rätt sida.  

Om Earth Matters

återvinning, eco-print, eukalyptus, färgning, Filtning, Ull, utställning, växtfärgning, vejde

Artipelag på Värmdö utanför Stockholm har en utställning som jag tycker riktigt många ska se. Den är ”kurerad” av Li Edelkoort, trendoraklet som nu vill använda sin fackkunskap till att få oss alla på planeten att inse hur långt miljöförstöringen har gått, men också visa hur konstnärer och designers världen runt uppfinner eller föreslår lösningar på problemen. Jag hade förstås textilglasögonen på mig, och det är det jag kommer att skriva om, men åker man dit får man nya idéer och insikter inom alla formgivningsområden. 

  

India Flint från Australien är en av de mest kända och tongivande inom färgning av textilier idag, med en uttalad miljöpolicy i sitt arbete. Det är återanvändning som gäller: använda plagg fogas ihop på nya innovativa vis och färgas med växter, med metoder som inte använder miljöfarliga betmedel eller energikrävande uppvärmning. Eftersom plaggen är av olika  material, blir det olika effekter av färgningen. Min gissning är att det är eucalyptus som gett den rödbruna färgen i klänningen ovan, och det är någon form av eco-print som använts. Hennes del av utställningen bestod av sju kreationer och dessutom fyra stora närbilder av eco-print. De senare var jättefina men mina foton gör dem inte alls rättvisa. Hon har en hemsida man kan fastna vid och sitta länge och titta på och inspireras av.

  

Claudy Jongstra från Holland ställde ut sin stora textil Shore-line, som verkligen på ett underbart sätt återger vatten och vågskum. Jongstra är modedesignern som gjorde en tvärvändning och började ägna sig åt ett långsamt hantverk som filtning. Genom filtningen kom hon i kontakt med ullen och fåren (förstås) och skaffade sig mark och en egen hjord av en urgammal nederländsk fårras. Sedan började hon odla vejde och krapp för att själv kunna ta fram sina färger. På sin hemsida visar hon hur hon arbetar, med bilder från utställningar och filmer från arbetet med färgning och förberedelse för filtningen. 

  

Till slut kommer en bild från en vävnad, knuten med garn av alger på ett gammalt fisknät. 

  

Konstnären Nienke Hoogvliets verk SEA ME visar ett alternativt val av råämne till fiber. Man får ju inte ta på saker som ställs ut, så det gjorde jag inte heller. Men det såg väldigt mjukt och fint ut, garnet som framställts av odlade alger. Hon har också en fin hemsida, som visar flera av hennes alster och filmer där hon berättar hur hon resonerar i sitt skapande. 

Till sist en bild på något helt annat. 

  

Konstnären Jurgen Lehl gick sorgset vid havsstranden i Japan och samlade skräp som flutit i land. Till slut beslöt han sig för att göra något av det, sorterade upp det och byggde bland annat dessa lampor. Jag blir väldigt inspirerad att göra något liknande. Jag vet precis var de ska hänga i så fall. 

Utställningen  står till 3 maj.  Se den!