Fortsatt städning

Så här kan väl en sticklåda inte få se ut! 


Upp med alltihop på sängen, bordet och brickbordet! Sortera efter storlek, ta bort krokiga stickor osv. 


Och ner i lådan igen. Men nu ser det bättre ut. 


Nu gäller det att tålmodigt bibehålla ordningen och inte bara slänga ner stickor och tillbehör. 


Någon av er som gjorde ett sånt här stickfodral i skolslöjden? Först fick man sy på symaskin utan tråd på tryckta pappersark i raka rader innan man släpptes lös på den riktiga sömnaden. Var det en trampmaskin tro? En gammal Singer. Jag använder fodralet men det räcker ju inte till på långa vägar. Och rundstickor var ett okänt fenomen, så sådana finns det inget fack för. Jag har kvar min gamla sypåse också, men den måtte nog ligga i en annan avlagring. 

Några fina grejer har jag i samlingen. 


En gammal spolapparat från tiden före And. Mattson Mora och hans patentsökta apparat. En sån har jag också, arv efter mor. Den här har fina gjutna kugghjul av mässing, och den näns jag förstås inte använda. 120 kr på loppis. Borde försöka putsa upp den dock. Hur gör man det bäst? 


Den här hittade jag bland stickorna kvarlämnade efter mannens förra fru. Så vitt jag förstår är det en nätt liten slända, men hur har den hamnat där? Hon var inte intresserad av spinning, vad jag förstått. Någon som känner igen modellen? Det verkar vara ett stort frö som använts som tyngd. Det ska bli spännande att provspinna den, men den är kanske inte ens avsedd för ull. 


De här stickorna tillverkade jag för rätt många år sedan, i samband med en utställning på Murberget i Härnösand. De är gjorda av unga rönnar, målade med lackfärger och har träpärlor som stoppknappar. Ungefär nummer 6. De är inspirerade av de stickor Märta-Stina Abrahamsdotter från Kubbe i Ångermanland tillverkade åt sig, men hon hade förstås inte pärlor och lackfärger. Hon var ”storstickerska”, stickade för sin försörjning och utvecklade en helt egen stil med mönster och färger som inspirerar många än i dag. Dom näns jag inte heller använda. Nu är de torra och spröda och det vore synd om de gick av. 

Om Märta-Stina kan man läsa mer här och här.  

Grova trådar och fina

Mitt röj på arbetsbordet avslöjar också halsband som behöver trädas om. Och silverringar som behöver sammanfogas. Så då tar jag äntligen itu med det. Bäst att passa på när jag är i det flödet. 


Det var bra länge sedan jag gick silversmide på det som då var folkhögskolan i Dals Långed, där jag lärde mig koppla ihop ringar till en kungalänk. Och det var som med vissa stickbeskrivningar: det gick bara inte att förstår hur det skulle göras. De som känner mig vet att jag kan vara mycket uttrycksfull när det inte går som jag vill… men dagen efter gick det som ingenting, det är också typiskt likt läsning av stickbeskrivningar. Materialet till armbandet har jag köpt på Slöjddetaljer. Silverhalsbandet är från Mexico tror jag. Det har nog haft fler turkoser men de har försvunnit. De små glaspärlorna är mitt nutida tillägg, och dessutom förlängning. 


De här halsbanden kommer från Oaxaca i Mexico. Det ska bli roligt att kunna använda dem igen. 


Kolla vilka fina små fåglar och fiskar de har knåpat till! Jag är inte säker på att leran är bränd men någon form av polering bör det väl ha gjorts. Keramik är inte min starka sida i konsthantverk. 

Röjningen fortsätter och mer kommer att redovisas. 

Gammalt stickmode

Jag städar och städar på mitt arbetsbord. Nu har jag kommit ner till 1973.

Nejdå, så tjocka kulturlager är det inte… dock en bunt gamla sparade stickbeskrivningar som hittats hos min syster. Som har dom efter min mor, där jag sparade dem en gång i tiden. Det är kul att se tillbaka på det som en gång ansågs så snyggt. Fast en del modeller håller faktiskt fortfarande, de som är klassiska och inte alltför präglade av tiden. Den här till exempel. 


Den tyckte jag var jättesnygg då och det gör jag fortfarande. Kanske inte trumpetärmarna dock. Den kommer från ICA-kurirens idé-bok Stickat för stora och små. 

Nästa kommer från tidningen Vi. Jordgubbsmössan, hur många sådana har vi inte sett?


Den här är formgiven av Elisabeth Sahlberg. Var det hon som var först? När jag själv stickade en sådan till ett barnbarn efter en annan beskrivning, skulle man göra avigmaskor av de små gröna prickarna. Det gav ju faktiskt en illusion av ett frö så som det är på jordgubbar. Men det behövdes två varv till det. 

Vi-tidningen igen.  Ett ”superenkelt” mönster som nog kräver en del provning första gången. Men sen så. 


Den är jag också sugen på. Modell av Carina Werner. 


Här är det väl bara att sätta igång eller hur? Fortfarande ursnyggt! Modell av Birgitta Bengtsson om jag förstått rätt. Och Bianca-garn finns ju fortfarande. 

Här kommer ett mönster från gamla Femina, modell Lillemor Bäckström. Det var den till vänster jag tänkte på när jag sparade, ett mönster som passar till långa sittningar framför tv:n eller långa resor. Bara att mata på med stolpvarv och en fin kant till avslutning. 


Och den här: världens bästa babykofta och mössa!


Den kära gamla klassikern från Aktiv hushållning – behövs ingen annan. Den har jag själv stickat till en av sönerna. Här är beskrivningen bearbetad av Therese Widhager. 


Och den här tröjan från 1984 tycker jag fortfarande är fin, ja bortsett från minkremsorna dårå. Dem får jag allt ersätta med något annat, om jag skulle ge mig till att sticka den här. 

Den här är inte på långa vägar allt vad jag har sparat. Inte kan jag slänga något än heller. Jag flyttar in mönstren i pärmar så de får ligga till sig några år till. 

Färgtest IRL

För ett par år sedan färgade jag den här tröjan. 


Det är en gammal ylleundertröja, superwash-behandlad. Den fick några lagningar och användes till ett experiment. Men den blev på sitt sätt lyckad och nu har den fått ett nytt liv här hos mig. Mjuk och skön och varm. 

Det röda kommer från krapprötter och det ljusbruna från granris. Jag virade in rötter och grenar i tröjan, knöt till och kokade den med tillsats av alun c:a en timme i en glasburk. Den fick sedan stå en vecka ungefär innan jag tog upp den och rensade bort alla barr och skräp. Sedan dess har tröjan blivit använd och tvättad i maskin flera gånger med Grumme fintvätt på ullprogrammet. Såvitt jag kan se är det ingen skillnad i färg. Att krappen skulle hålla färgen bra var väl ingen överraskning, men granriset var oprövat. Fast somliga tycker det ser ut som om jag varit med om en olycka och fått blodstänk över mig… 

Men färgmässigt får väl detta kallas ett realtidstest?