Svampfärgningskurs

Abstract in English below.

Medan ett färgkok puttrar på spisen skriver jag detta inlägg om en svampfärgningskurs jag gick för två veckor sedan.


Gysinge bruk ligger vid Dalälvens strand, i kanten av Färnebofjärdens nationalpark, omgivet av vida svampmarker, på gränsen mellan Uppland och Gästrikland. Det är ett gammalt järnbruk, som nu drivs som folkhögskola av PRO. Där hålls det färgningskurser vartannat år. (Vartannat år är kursledaren på svampkongress.) Den här gången passade jag på och anmälde mig, liksom ett flertal andra från både Sverige och Norge. Jag är inte medelm i PRO, men det behöver man inte vara. Dock får man betala något högre pris då. Kursen ges som internat med boende och all mat inräknad, bara det!

Vi började på torsdag med lunch och färgning på eftermiddagen. Då hade vi  förstås inte hunnit plocka svamp själva, men vår kursledare var oerhört förberedd och hade med sig egenodlad japansk indigo och vejde, som blev det första vi fick börja med att färga, samtidigt som betningsgrytan hölls igång. Här nedan ser vi kursledaren Barbro Wingård i sin vackra svampfärgade hemstickade tröja. Hon bloggar som Färghäxan och kan följas där.

Fredag, lördag och söndag förmiddag tog vi oss till olika miljöer i skogen runtomkring där vi kunde tänkas hitta svamp. Bilden nedan visar gammal granskog, där vi bland annat hittade busksvamp och stor blodspindling.


Ja, vi hade tur med vädret alla dagar. Fotot nedan visar kungen av färgsvampar, stor blodspindling, två rejäla exemplar.


Allra första dagen var vi till en tallhed, där vi fick ihop ansenliga mängder av olika rödskivliga spindlingar och även gulskiviga spindlingar. De rödskivliga delades i hattar och fötter, eftersom de ger olika färg. Det blev rätt rejält med hattar, som synes.


Alla dessa hattar åkte ner i stora bykgrytan, och snart var vi många som var med och slängde i våra alunbetade garnhärvor. Första koket gav den här underbara färgen.


Sen är det så fantastiskt med de här svamparna att de fortsätter att ge färg, med svagt avtagande styrka. Många dopp blev det för dem som hade garn till det. Förutom stora pannmuren hade vi en rad lång rad med elplattor och lite mindre grytor, där det gjordes olika kok allt eftersom. Till alla förstakok men knappast alla efterbad gjordes det prover, som vi fick att ta med hem.


Jag för min del hade med mig fyra 100gramshärvor, två vita och två ljusgrå. Men jag ångrade verkligen att jag inte tagit med mig mina småhärvor! Vid kursens slut hade jag detta att ta med hem, förutom provtofsarna.


De två till vänster är ”röda hattar”, den ljusare första efterbadet på vitt garn, den mörkare första koket på grått garn. Den gula fick alldeles fel färg på bilden och är i verkligheten mycket intensivare. Den har fått sin färg i fjärde efterbadet av de rödskivliga spindlingarnas fötter. Den bruna slutligen är färgad med färska gröna valnötter, som Barbro hade med sig.

Sedan pysslade jag en del med ett annat eget projekt. Jag köpte en socklapp av Barbro, som jag blötte och lade i en sån där sil man kan ha till spagettikok. Socklappen varvade jag med bitar av torkade röda hattar samt torkad gulskivig spindling. Så brassade jag på under grytan så ångan trängde igenom och framkallade färgerna.


På kvällen lade jag på en massa bitar av urkokta droptaggsvampar, som fick står där över natten. Nästa dag fortsatte jag ångningen så det hade nog sammanlagt blivit minst två timmar innan jag inte kunde hålla tillbaks min nyfikenhet mer. Socklappen blev som nedan, riktigt intressant.


Och garnet ser ut så här:


Inte så pjåkigt, om jag får säga det själv. Överhuvudtaget var jag alldeles nöjd med kursen, särskilt att få lära mig var svampen växer och hur den ser ut. 

Kanske jag ska förklara vad en socklapp är? Jo. Man tar en mängd garn i en kvalitet och mängd lämplig för ett par sockor, delar den mängden i två lika stora delar och nystar den. Sedan tar man ett garn från varje nystan och stickar en fyrkantig bit så långt det räcker. Så har man en socklapp som kan färgas på olika sätt. Efter färgning och torkning repar man upp socklappen samtidigt som man gör två nystan igen. Varför då denna omständiga procedur? Jo. Man får två nästan exakt lika garner till t ex ett par sockor.

Och färgkoket som puttrade medan jag skrev? Nja, det bestod av torkade rabarberfrön och blev för svagt. Antingen var mängden frön för liten eller fröna för gamla.

This blog post is about a course on dyeing with mushrooms I took a couple of weeks ago. The beautiful red mushroom on the picture is called Cortinarius purpureus in latin. My two red skeins were dyed with hats from mostly Cortinarius semisanguineus and the likes. The yellow one was dyed in an after bath from the stems of this mushroom. The brown one was dyed with green walnuts, actually. And the sock blanket finally with C. semisanguineus, Cortinarius croceus and Hydnellum ferrugineum.  Apologize for not knowing the English names!

3 reaktioner på ”Svampfärgningskurs

  1. Hej!
    Vad roligt! Vilka fina bilder och härligt resultat!
    Jag såg resultat från kursen när jag var där på besök för några år sedan. Nu blir jag sugen på att gå kursen.
    Tack för informativ och fint berättande från dig som alltid!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *