Kategoriarkiv: lästips

En bok om korgtekniker

Som ni alla säkert redan vet finns det en ursprungsbefolkning i Australien. Ofta använder man samlingsbeteckningen aboriginer, men man måste komma ihåg att det var flera grupperingar med olika språk och kulturer. Alla dessa levde mer eller mindre nomadiskt i Australien under många tusen år, och som nomad måste man bära med sig det man behöver. Genom detta behov utvecklades ett antal tekniker för att tillverka behållare av olika slag. Jag fick tag i den här boken i Etnografiska museets shop.

Det är en utställningskatalog från British Museum i London, som behandlar den här ”korgkulturen”. Trots sin litenhet är den riktig hard core för fiber-sammanfogningsfreakar som jag. Fina närbilder visar hur korgarna är gjorda och fina berättelser förtäljer om sammanhangen de användes i.

Det här är en vattenhink. Ett blad från en palm som behändigt vikts och fixerats i formen med hjälp av växtfibrer och träbitar. Helt suveränt utnyttjande av naturtillgångarna på platsen.

Inte nog med att korgarna, som jag kallar det för enkelhets skull, är finurligt och starkt sammanfogade, de är målade också. Med hjälp av jordfärger och symboler skapas ett uttrycksfullt mönster.

Den här behållaren är gjord av bark, som sedan målats.

Tydliga bilder visar både föremålet och tekniken. Det känns som om det bara är att sätta på sig glasögonen och sätta igång. Ni som läser, tänk på att det går att klicka upp mina bilder till större format.

Man använder ett halvgräs som heter Cyperus javanicus eller C. exaltus. Det växer ju inte i Sverige då, men är släkt med papyrus tydligen. I en av bildtexterna står det sedge, och det ska vara starr. Men de svenska starrarna är väl för korta. Säv kanske? Men den är ju rätt tjock.

En del modeller är lite annorlunda, som man så säger. Jag får inte klart för mig om det beror på tekniken eller på estetiken.

Här har vi en teknik jag är riktigt bekant med i alla fall, tränsning. (Se mitt föregående inlägg.) Här finns också exempel på en annan råvara som introducerades med européernas kolonisation: ull från upprepade filtar…

Bara att ta en tåt och sätta igång, eller hur?

Mot slutet av boken finns också bilder av nytillverkade föremål, i samma tekniker men med moderna material. Att återuppväcka och underhålla den här konsten att göra olika behållare är för många aboriginer en viktig del i att stärka den egna identiteten.

En tunn bok med tungt innehåll. Om ni inte har möjlighet att köpa den på Etnografiska går det säkert att beställa den via nätet. ISBN 978-0-7141-2599-2. Baskets & belongings av Lissant Bolton.

Gott nytt hantverksår till er alla!

Om det är någon som trivs med denna ”gröna” vinter så är det min julros.

20140101-175825.jpg

Annars har jag hållit på med uträkning för väv på denna lilla vävstol.

20140101-180004.jpg

Köpt för 200 kr på ett bakluckeloppis här i Täby. Jag hoppas ni ser att det trots storleken är ett mer fullvärdigt vävredskap än en barnvävstol. Den har t.ex. fram- och bakbom av metall, och man kan sätta riktiga vävskedar i den (om man nu hittar några av denna bredd…). Jag har haft den några år, men nu tänkte jag det äntligen skulle bli av med vävning, och då tänkte jag prova på med en halsduk. Visst har jag fullstora vävstolar också, men just nu finns det inte plats att ställa upp dem.
Om jag hinner väva den tänkte jag färga den på nästa kursträff, då vi ska hålla på med ullfärgning. Jag hade funderingar på att använda detta garn, som jag haft i förrådet länge.

20140101-180957.jpg

20140101-181014.jpg

Som ni ser är det jättetunt. Jag köpte det på en utförsäljning som hölls på 1970-talet (tror jag) på Bäckstams AB i Boda. Den affären hade då funnits i många år och hållit väverskor och sömmerskor i Boda med omnejd med material, både garn, tyg och sybehör. Det vävdes i nästan alla hem i trakten och ofta till avsalu, förutom all den tillverkning av folkdräkter som var, och en hel vardagstextil. Konfektion fanns också till salu i affären. Så när dom till slut kastade in handduken höll rean på i flera veckor, och man fick gå omkring och leta i skåp och hyllor efter vad man nu ville ha. Bland annat köpte jag rätt många härvor av detta garn, som jag inte vet vad det kan heta eller vem som spunnit, eller i vilket syfte affären förde det. Men det var så mjukt och fint! Mest har det legat och väntat på att jag skulle få någon slags uppenbarelse. Det går bra att färga med syrafärger i alla fall. Jag köpte också en del annat, bl.a. en kartong mörkblått entrådigt bomullsgarn.

20140101-182943.jpg

Eftersom det nu är så vansinnigt tunt, och den sked jag har är en 35/10, trädde jag vävprovet med dubbelt garn. Den ena lappen är vävd med samma som varpen och den andra med ett tvåtrådigt anonymt stickgarn jag hade i stashen. Och stickgarnet känns ju absolut bäst, så nu får jag försöka få tag i något liknande, och ha det till både varp och väft. Det gäller bara att hitta ett garn som kan ta färg bra, för det här garnet var ju blekt vitt, och det gör mig lite misstänksam. Någon som har erfarenhet av att färga sådant garn?
Finns det dessutom någon som vet var man kan få tag i en vävsked med högsta bredd 45 cm?
Kanske jag skulle kombinera det blå bomullsgarnet med det vita ullgarnet och få ett halvylletyg? Men noga taget är jag inte någon ”blå-människa”, om ni förstår. Inte i kläder i alla fall. Och då måste jag allt få upp en stor vävstol.

Nåja.
Så vill jag tipsa om den här tidningen, som man kan köpa i välsorterade tidningsaffärer. Press-stop i Gallerian i Stockholm har den och Pressbyrån på Centralstationen tror jag också för den. Hittills har jag fått veta något nytt varje gång jag läst, och jag har läst en hel del. Och när man läst färdigt surfar man in på alla webbadresser man hittar i artiklar och annonser, och dräglar lite.

20140101-184903.jpg