Man ska ju kunna beta ullgarn med rabarber, har vi hört. Om det ska vara någon särsklid sorts rabarber vet jag inte, utan har använt vanlig svensk bondrabarber. När jag kokade saft i somras gjorde jag ett särskilt kok med enbart bladen. Jag vägde inget eller mätte pH eller nåt sånt. Bara proppade kastrullen full med strimlade blad och kokade en timme. När jag hade silat dekokten, fick den åka in i frysen och där stod den ett tag och gjorde inget väsen av sig. Men för en vecka sedan kom den fram. Jag tinade den och mätte pH, vilket låg på 4 ungefär. Därefter lade jag i en härva ullgarn som fick småputtra på runt 90 grader en timme, tillsammans med några av mina betade småhärvor. Så här blev det.

Den stora knuten är då det obetade garnet, som jag tänker göra småhärvor av för att se hur rabarberbetning funkar. Småhärvorna är alla först betade med alun och vinsten. Den med starkare gul ton har fått ligga i lut 20 min och den gröntonade har legat i mitt kopparvatten.

Eftersom jag har näst intill inköpsförbud på garn men inte kan låta bli att experimentera och undersöka hur olika färgmetoder och -växter blir, har jag sedan länge det här systemet med provfärgning av små härvor. Jag tänker att de kan användas som broderigarner den dagen jag känner för det. Det vita garnet som är grunden till mitt experimenterande köpte jag för länge sedan, kanske 40 år t o m, i affär som stängde och sålde ut allt. Då kom jag över en stor mängd fint egelskt redgarn som jag inte använt till något än, men till det här passar det bra.