Alla inlägg av Lillemor Larsson-Haga

Vad som gör en textilnörd glad

återvinning, bomull, bomullstyg, folkdräkt, folkkonst, handsytt, kläder, lappteknik, mattor, mössor, oredräkt, sytt, textilhistoria, trasmatta, tyg, tygtryck, ylletyg

Abstract in English below.

I en väns gamla hus i min hemby gjorde jag några textila fynd. Huset ligger i Ore socken i norra Dalarna. För en textilnörd som mig är även trasiga och dammiga saker intressanta.

Först ut är en liten mössa för en gosse. Vi vet att det är för en gosse eftersom det är sex kilar som möts i nacken. Det är oklart vem som burit mössan och när, men det bör ha varit före 1940 gissar jag. Efter 1930-talet hade nog mer moderna barnkläder slagit igenom. Här syns en blandning av äldre kattunstyger och bomullstyger från tiden.


Insidan är minst lika intressant, ett fint rutvävt bomullstyg. Vad som knappt syns är resterna av knytbanden. De är tillverkade av ett glansigt material i någon slags diagonalteknik. Jag har sett sådana band på andra gamla textilier från 1900-talets början men blev förvånad att hitta det här.


Nästa plagg är en liten flickmössa. De syddes med sidostycken och ett mittstycke som gick över hjässan och nacken, och det ska vara olika tyger. På den här tiden var det viktigt att ange kön även på ett spädbarn. Den är jätteliten, mössan, kunde passa en docka.


Här blev jag helt fascinerad av tyget som använts till foder. Men det är hopsatt av många bitar, och det är svårt att få klarhet i hur rapporten går. Inte heller får man klart för sig om det är två olika tyger som använts. Men det är verkligen en stor tidsmässig överlappning mellan mössans modell och det tyg som använts till foder. Jag har visserligen sett många alldeles otroliga mönster och färgkombinationer från 1800-talets slut. Så vad vet man?


Och så fick jag syn på något ovanligt på golvet. Här fanns det tydligen ett behov av en liten dörrmatta och så tog man vad som fanns. Men dekorativ skulle den ju också vara.


Tygerna som använts är moderna för tiden, en blandning av bomulls- och ylletyger. Korsen är fastsydda med langettstygn men lapparna är hopfogade på maskin. Vad som legat bakom den originella formgivningen får vi aldrig veta. Den här lilla mattan har en baksida av hopfogade bitar av mestadels samma tyg.


Därefter en variation på temat. Den här mattan är helt maskinsydd.


Här var det en extra intressant baksida, en bit av en gammal matta. Det fanns många andra mattor i huset gjorda med det här temat i randningen, breda skyttelkastade bottnar och effektränder med vridna trasor. Enkelt och snyggt.


Så ni förstår, jag var glad i flera dagar över dessa fynd.

When visiting the village where I was born, far from Stockholm where I live nowadays, I happened to come across these old textilies in an old friend’s house. The two small hats, the first one for a boy and the second for a baby girl, were probably sewn and worn in the beginning of the 19th century. They are made in models according to the traditional costume in the area. The two small door carpets in patch work are both unique in model. The fabrics are later in time and they are mostly sewn on a sewing machine. I wouldn’t call them common, but who knows what I will find next?

Korgutställning – exhibition on baskets

återvinning, fiber art, galleri, hemslöjd, korg, korgflätning

Abstract in English below.

Österåkers konsthall strax norr om Åkersberga visar en utställning om korgar i sommar, 13 juni till 16 augusti. Det är öppet torsd – sönd 12 – 16, och det finns ett fint kafe där och en vacker trädgård dessutom, samt en hantverksbutik och en antikhandel. Korgutställningen är gjord av hemslöjdskonsulenterna i Stockholms län, men det är minsann inte bara svenska korgar som visas, och inte heller bara traditionella. Här kommer ett axplock.



Skira korgar av metall i förgrunden.
Baskets from metal wire.


Knypplade korgar. Dom kan man ha rosenblad i t ex?
Baskets made by bobbin lace-method. For rose petals maybe?


Ståltråd omvirat med snören.
Metal wire covered with string.


Ullkorg.
Basket for wool.


Korg med krusiduller.
Basket with frills and turns.


Korgar med spännande utsida, bananblad tror jag.
Baskets with an outer surface made from banana leaves, I think.


I andra huset.


Korg av näver fodrad med bomullstyg.
Made from birch bark with cotton fabric inside.


Korg med historia.
Basket, once used when making cheese.

A short rewiew on an exhibition on baskets, held at an art center/café/garden just outside Stockholm, in Åkersberga. If you have the possibility to go there, it’s open June 13 to August 16, thursdays to sundays, 12-16.

Ur min textila skattkammare – del 2

bandvävning, folkdräkt, handsytt, handvävt, kläder, oreband, oredräkt, textilhistoria, tyg

Abstract in English below.

Det här är ett foto av min mormor, taget någon gång i början på 1950-talet.


Hon föddes på 1880-talet i Ore socken i Dalarna, kallades Rustas Greta men gifte sig Margareta Diamant. På fotot står hon på trappen till huset där hon bodde som gift. Hon dog 1957 så jag har dessvärre inte så många minnen av henne. Hon är slims-klädd, som det kallades, dvs hon har en blandning av sockendräkt och modekläder. Kjolen och förklädet är traditionella hemvävda plagg, men blusen och tröjan är ”vanliga” kläder. Att hon har huvudkläde är också en rest av gammalt klädskick. Man kan tro att ordet ”slims”, som användes i flera dalasocknar om det här sättet att blanda traditionell och modern klädsel, är nedsättande, men jag är inte så säker på det. Det var vanligt i en övergångstid. Jag har sett det göras ända in på 1970-talet. Min storasyster ärvde mormors dräkt, men min mor lyckdes köpa några delar på auktion åt mig. Sen har jag tillverkat resten själv.

Kjolen är vävd i oliksidig korskypert med ullinslag och bomullsvarp. Glöm nu inte att det går att klicka upp bilden!


Den kortare kjolen är den äldre, som mor köpte. Den passar nu åt en ung flicka. Den längre har jag vävt själv, banden också förstås. Här kommer några närbilder.



Den här typen av randig kjol började användas mot slutet av 1800-talet. Innan dess var kjolarna enfärgade och plisserade, men någon sådan kjol äger jag inte. Det finns hur många varianter som helst på randningen, men det är alltid det röda som dominerar.

Ett förkläde måste man också ha. De vävs oftast i rosengång men också i tuskaft, ullinslag på bomullsvarp.


Här har vi förkläden till både stora och små. I mitten ligger ett vävt i tuskaft med hoppor i mönstret. De andra har mönster trampade i rosengång, med namn som ”kors och ögon”, ”hoppor”, ”getklövskrus”, ”stolpar”. Och det finns många fler varianter på mönster till förklädesbanden. De är långa för de ska knytas på ett särskilt sätt, med ”tuppurna” (tofsarna) hängande till vänster framtill ovanpå förklädet.



Upptill har man ett livstycke (inte en ”väst”!). De är också vävda i oliksidig korskypert med ullinslag, men har linvarp. Det beror nog på att de är av en äldre modell, med drag av 1700-talets modedräkt, men också på att linvarpen gav en stadigare kvalitet som passade bra som BH eller korsett. De knäpps med hakar och hyskor framtill och har vippiga skört baktill.



De kunde också randas med grön botten. De här livstyckena har olika ”rang” som det kallas och användes vid olika tillfällen. Det enfärgade röda av köpt kläde var finast och användes till glada högtider, medan det mörkrandade användes till mer allvarliga tillfällen, som vissa kyrkohelger eller begravningar.

Så här kunde det se ut ”förr-i-tiden”, ett foto av några syskon från en annan by i socknen, hämtat ur en bok jag har. Fotot är möjligen från 1880-talet.


Själv är jag ingen linslus alls, så det är dåligt med bilder på mig i dräkt. Här kommer en bild på ett dräktklätt dockpar, från en bok producerad av Dalarnas museum.


Fortsättning följer.

This blog post begins with a photo of my grandmother on maternal side, taken in the beginning of the 1950’s. She is partly dressed in the national costume from my part of Sweden, the parish where I was born. The blog post continues with an account of the parts of this costume that I own, mostly made by me. To be continued.

Ett osynligt djur

broderi, fibrer, tyg, ullgarn

Abstract in English below.

Sådär. Nu är bidraget till Västra Götalandsregionens slöjdprojekt klart. Klicka på bilden för större version!


Inbjudan att vara med gick ut när det gått några veckor på coronakarantänen, och det stod klart att folk kunde behöva något roligt att sysselsätta tankar och fingrar med. Temat var Djur och odjur, tekniken skulle vara någon form av broderi, och när man anmälde sitt intresse fick man en lapp vitt ylletyg av en viss storlek. Sen var det bara att sätta igång.

Det tog ett tag innan inspirationen rann till men så kom jag att tänka på Olle Adolphssons visa om Okända djur, som jag brukar sjunga för mig själv ibland. Ännu efter typ 50 år eller när det nu var den spelades i radio. Så det är en vers därifrån jag försöker visualisera. Versen är skriven/broderad med efterstygn i moulinégarn, och vanten sydd med kedjestygn i ullgarn.

Det har visst delats ut mer än 800 lappar, som nu på något sätt ska monteras ihop av slöjdkonsulenterna där i Västra Götaland. Ska bli kul att se vad det blir!

This is my contribution to a project, initiated by ”slöjdkonsulenterna” in the western part of Sweden. A ”slöjdkonsulent” is a person paid by the region’s council to promote ”slöjd” in every way. ”Slöjd” isn’t exactly like craft, it’s more like ”I need a jacket. I knit one”. Or whatever technique.

The title of the project was, in English, Animal or Beast. The recommended technique was embroidery, and when submitting you received a piece of wollen cloth in the size recommended. The project runs to the end of June, I think, and it was launched as a means of helping people get over the trials with covid-19.

I was inspired by a song, written in a nursery rime style on unknown animals. The verse I opted is about a little fellow living in the forests. If you loose your mitten in the forest, he makes his abode in the thumb and, during the winter, slowly eats the mitten away and looses his dwelling.

More than 800 people submitted to the project. When finished, the embroideries are sent back and will be mounted into something bigger, later to be exhibited.