månadsarkiv: juli 2018

Färga med rabarberfrön

Rabarberblommen står där så ståtlig i landet. Inte näns jag klippa ner den! Men när fröna mognar kommer en annan tanke: kanske det går att färga med den? Jag prövar!

Jag gjorde precis som jag brukar: kokade ur färgen, silade och sjöd mina olikbetade garnprover en timme i c:a 90 grader. Nedan visas resultatet:

Lilla härvan längst till vänster är betad med både alun och vinsten. Nästa två är betade med rabarberblad, och den ena av dem har legat i lut ungefär 20 minuter. De följande har betats med enbart alun, och två av dem har legat i kopparvatten. Om jag hade väntat tills fröna var ännu brunare hade jag antagligen fått djupare färgtoner. Man kan använda frön av skräppa på samma sätt, länk här.

Ibland får jag frågan vad jag ska göra med allt mitt garn, och det har hänt att jag svarat att jag ska brodera sagan om mitt liv. Jag inser dock att det blir en saga i brungula toner… Annars kan jag väl brodera en höstlövskudde, kom jag på just nu.

Boktips igen

Boken jag ska skriva om nu är inte alldeles ny. Den kom förra året, men för mig var den en glad överraskning i våras.

Jag hittade den på Halmens hus i Bengtsfors, och alla har väl inte vägen där förbi kan jag tro. Även om det kan rekommenderas. Tagel av Bettina Wingolf är utgiven av henne själv, så om du inte hittar den någon annanstans får du vända dig till henne. Här är en länk till hennes hemsida för kontakt. Man kan titta in på den hemsidan bara för att bli på bra humör också. Den kan säkert också beställas i bokhandeln, ISBN 978-91-639-3079-9.

Hästtjejen Bettina Wingolf har under en lång tid ”snöat in” på materialet tagel och på alla sätt letat kunskap om detta, på museer och hembygdsgårdar och hos hantverkare och fabrikörer. Dessutom har hon tränat in ett antal gamla tekniker för tagelanvändning och gjort nya föremål. Allt detta redovisas i denna intressanta bok. Man blir förundrad över mänsklig påhittighet och över taglets många, nu bortglömda, användningsmöjligheter. Till exempel kan man lära sig att tillverka en galning och sedan spinna på den.

Boken börjar med en beskrivning av materalet och dess producenter, hästen och kon. Därefter följer ett avsnitt om olika metoder för spinning av tagel. Så följer avsnitt som behandlar de flesta tillämpningarna av materialet, nu och då. Rubrikerna är: Från häst till häst, Mera tagel, Husgeråd, Jakt och fiske, Arbete, Stoppningstagel, Borstar och penslar, Färg, Tyg, Mode, Musik samt slutligen Lite av varje. I nästan varje avsnitt finns beskrivning på något man själv kan göra.

Boken är en manifestation av kärleken till hästen och materialet den kan ge oss, till naturen och dess möjligheter, till människans påhittighet. Jag tycker verkligen det är bra att den nutida tekniken så (relativt) lätt ger människor möjligheter att dela med sig av sin kunskap. Och jag beundrar dem som har uthållighet att genomföra sådana här projekt. Vi andra får vara så snälla och köpa deras böcker och sprida ordet.

(Sen vill jag gärna påpeka att det heter domestik och inget annat. Och brickvävning är en helt egen teknik, som inte liknar någon annan, även om man kan väva tuskaft på brickor.)