månadsarkiv: juli 2016

En saga (juli månads bidrag till Monthly Maker)

2012 var det en stor hemslöjdsutställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Allmänheten bjöds in att göra ett ”löv”, i valfri teknik, som sedan visades som en del av den utställningen, med namnet ”Ser du löven för alla träd?” Jag har återanvänt figurerna jag gjorde då men idag hittat på en helt ny historia till dem. Tyvärr är jag en dålig fotograf och ännu sämre redigerare, men skoj har jag haft. Månadens tema Saga var ett roligt men knepigt tema, men det ska inte vara lätt alla gånger. 

Sagan om trollet och spindeln som rymde.


– Nej, sa trollet, nu är jag trött på att sitta i det här förrådet!

– Ja, det är ju jättetråkigt här, sa spindeln. Tacka vet jag på utställningen, där fanns det massor av trevliga spindlar att prata med om nätterna. Både i träden och i hörnen på huset. Här verkar det ju bara finnas någon spindel i badrummet här bredvid ibland. 

– En del av de andra trollen där var faktiskt också trevliga, men dom verkar ha flyttat väldigt långt bort nu. Men jag har en idé: tänk om vi skulle ta och rymma? 

– Jättebra idé! Jag sitter inte fast så hårt, det ska nog gå att slita sig lös.

– Ja, mig har hon satt fast med bara tre spikar. Hoppas jag inte sliter sönder byxorna. 


– Lite läskigt det här ändå. Tänk om dom ser oss! 

– Äsch, sa spindeln. Kom nu bara. Dom där två sitter bara och glor på sina apparater. Något slags världsomspännande nät, som dom säger. Jag fattar inte ett dyft av det. 


– Åh så skönt med riktig sand under fötterna! 

– Ja-a. Men den här människan har då ingen ordning på sin terass, myrlejonhålor och gräs och ogräs. Usch! 

– Men jag hör hur det susar i träden där om hörnet. Kom nu! sa trollet. 


– Här vill jag bo. Det finns ju massor av hallon här som hon inte har plockat. Och jag är så hungrig!

– Nej, det här stället är alldeles för farligt, sa spindeln. Det kommer säkert en massa fåglar och vill hacka på oss om vi stannar här.  

– Ja om du säger det så. Men jag tänker i alla fall smyga tillbaks hit i natt och äta, vad du än säger. 

– Då får du allt se upp för alla katter som finns här! 


– Åh vilken härlig gammal tall! sa spindeln.

– Ja, den tar vi och klättrar upp i. Så kan vi sitta precis som förr och titta ner på alla som går förbi. 

– Säkert finns det någon trevlig spindel där uppe som kan berätta för oss om den här platsen.  

– Ja det tror jag nog. Men finns det något mer troll? 

Fäbod och får

Inte långt från min sommarstuga ligger Ärteråsens fäbod. Där är det gott att vara. 


Den finns belagd i dokument från 1600-talet, men är säkerligen äldre än så. Numera har man ingen fäboddrift där, men husen och vallen sköts om och kor betar där varje sommar. 


Under sex veckor under sommaren finns det en enklare servering. Där kan man läska sig efter att t ex gått till utsiktstornet högst upp på åsen och beskådat utsikten över Dalarna, Härjedalen och Hälsingland. Här demonstreras fikamiljön av min dotter med familj. 


Under v 29 varje år har man en Kulturvecka där på fäboden med olika teman för varje dag. En dag denna vecka var Fårets dag, och Kerstin Danielsson kom dit med några av sina värmländska skogsfår. De är så fina med sina olika färger och mycket tama och klappvänliga, i alla fall de som fått följa med dit upp. 


Kerstin och jag pratade om får och ull, Kerstin hjälpte den som ville att tova, och jag demonstrerade spinning på slända och de som ville fick pröva på det. 


Men jag ägnade mig också en hel del åt fårklappning, i mitt fina förkläde från Mexico.


Jag är ingen vidare fårporträttör, det blev mest ulliga bakar på mina bilder. Men jag fick en fin bild av en pärlemorfjäril på en karda! 


Om Ärteråsen kan man läsa mer här.

Och om Kerstins värmländska skogsfår läser man här.  

Nya gamla böcker

Eller gamla nya böcker, vilket som önskas. Jag har varit på samlarmässa. 

Det är en liten crush jag har, gamla böcker med textila tekniker. Och jag fick alla dessa för 100 kr. Alltid lär man sig nåt, tänker jag, och det har jag också gjort. 

Ritas sylexikon är utgivet av Saxon & Lindströms förlag någon gång på 1950-talet. Tryckår är inte angivet men den är SÅ 1950 i formgivningen. En gång ingick den i biblioteket på Domnarvets Husmodersskola, enligt stämpel på försättsbladet. När jag bläddrar i sådana här böcker får jag verkligen lust att sy en riktig skortblus med krage med stånd och manschetter med sprund. Sådana finns ju inte att köpa längre, nu när det bara är lågprisimport. Krustera en spets har jag dock inte haft anledning att göra än. Och det nya ordet var nervyrer = stråveck. 

Den lilla broschyren om virkning med kroknål kommer från Aktiv hushållning, en institution som fanns på den tiden hemmafruns arbete skulle uppvärderas och uppdateras. Den är tryckt 1952 och modellerna är delvis hopplöst passé. Men toffelmönstret kanske kommer till användning. 


Jag känner mig lite sugen på virkning just nu, efter att ha mest stickat i flera år. Särskilt fri virkning, för det har jag inte provat. Paludans bok är tryckt 1980, och den är så 1970-tal så hjälp! Men tekniken är ju en annan sak än modellerna. Och förresten blev jag lite tänd på att göra den här jackan. Använda mitt förråd av egenfärgade garner. Det lär ju gå åt en del. 


Eller den här sjalen. 


Boken om batik från 1982 bjöd på en överraskning i form av en redogörelse för hur tekniken traditionellt utövades i Indonesien, Sri lanka och Västafrika vid den tiden. Dessutom visas dåtida moderna verk av ett antal andra konstnärer från Sverige, USA och Uruguay. Allmänbildning i fiberkonst alltså. En stor del upptas förstås av tekniker, tips och trick om färgbehandling och när man ska göra mönster med reservage av vax och en hel del annat. Där har jag ju bara provat shibori.  


Jag köpte en bok till också, men den kommer i ett senare inlägg. 

Avest Art 2

Det som fick mig att bestämma mig för att nu skullle besöket på Verket i Avesta verkligen bli av, var beskedet att fiberkonstnären OLEK skulle ställa ut där i sommar. Agata Oleksiak föddes 1978 i Polen, men efter sin konstutbildning har hon flyttat till New York och driver sin verksamhet därifrån. Hon är känd för stora virkade installationer: väggbonader, invirkade statyer, kroppsstrumpor m.m. Här är en länk till hennes hemsida som bl.a. visar flera korta filmer från hennes verk. 

I Verket hänger flera tavlor med deviser, som den här: 


Men på nedersta plan, lite undanskymt, står en röd liten stuga. Fönstret är förtroendefullt öppet. Inne i stugan är det ombonat, invirkat, ordnat och lugnt. Mysigt. 




Men så, plötsligt, händer något. Och verkligheten förändras.



Lugnet och tilltron är borta. Allt är förstört. Människorna flyr. Huset överges.