Kategoriarkiv: virkning

Lagad handväska

frivirkning, handväska, lappat och lagat, reflex, sytt, virkning

Abstract in English below.

Det hade blivit ett hål som man kunde stoppa in fingrarna i på min handväska.


Så kan man ju inte ha det. Jag tog min handväska och en idé jag hade med mig till Lappa och laga-träffen som Stockholms läns hemslöjdsförening hade igår, söndag 6/10. Där testade jag idén på de närvarande. Valet stod mellan bläckfisk och stjärna, men bläckfisken blev vald med acklamation. Jag virkade den av reflexgarn.


Den är virkad på fri hand enligt trial-and-error-metoden. Sen var det bara att sy fast den med glesa efterstygn och vanlig vit sytråd. Det var ju tur för mig att väskan var av väv. Annars hade jag väl fått limma på den.


Och eftersom bläckfisken är av reflexgarn lyser den i mörkret.


Kanske jag skrämmer någon men då får det vara så.

Det blir en ny lappa-och-lagaverkstad i lokalen på Drottningholmsvägen 70, t-bana Thorildsplan, den 17/11 kl 12.00-16.00. Välkommen dit då!

This is a short story about mending my handbag with a crocheted octopus, made in reflexing yarn.

Garnaktivism

craftivism, folkkonst, frivirkning, garnaktivism, Maria Yvell, ullgarn, utställning, virkning

Abtract in English below.

Garnaktivism är något som dykt upp på senare tid. Då vill man med hjälp av garn och handarbete påtala något man tycker alldeles galet i världen. Ett mjukt men bestämt motstånd. En av dessa garnaktivister är Maria Yvell, också känd som #virkadygnetrunt. Om du är i Stockholm i morgon, påskafton, kan du ta dig till Högdalen och leta dig fram till Högkultur bredvid Vantörs kyrka, där hon ställer ut några av sina alster.


För Maria Yvell grundar det sig i att vi ska vara snälla mot varandra. Ett sätt är att virka en liten figur som hälsar med ett vänligt Hej! och sedan sätta upp den någonstans där folk hastar förbi med alla sina göranden.


Det går också att göra en mjuk kudde med ett vänligt budskap. Det är klart att vi ska vara snälla mot varann. Sen dör vi ju.


Ibland är Maria med på gemensamma aktioner. Hon har t ex tillsammans med journalisten Frida Arnqvist Engström hållit i Gerillafestivalen. Ibland möter hon upp med andra och gör tillfälliga protestinstallationer. Verket nedan har varit med om en sådan, uppsatt på ett nätstängsel i Stockholm. Men när Maria skulle hämta hem det, var det inte kvar. Någon hade tagit ner det och knölat ner det i en soptunna i närheten. Men så var det ju också en högpotent trollformel på den.


Om du tar dig dit imorgon kan du också få vara deltagare i Marias pågående projekt, en matta av garnbollar, med medföljande uppmaning till våra styrande. Den ska överlämnas i vår.

Ett tips om man ändå är i Högdalen är att titta in i second-hand-butiken Andra varvet, som förutom återbruksvaror också har gott och billigt fika. Den passerar man på väg till Högkultur.

This is a blog post on yarn activist Maria Yvell, who uses yarn and crochet to express appeals to us all to be kind to each others.

Laga tovad vante

filtning, frivirkning, tovning, ull, vantar, virkning

Mina tovade vantar blev inte riktigt bra på tummen. Ju mer jag använde dem ju mer visade sig de svaga delarna. Jag hade också hört att det inte skulle gå att tova dit en lagning, och det visade sig vara allldeles sant. Så vantarna hamnade i fulhögen.

Sedan fick jag tillfälle att fråga nestorn inom tovning, Gunilla Paetou, vad jag skulle göra, och hon föreslog att jag skulle virka en tummetott och sätta fast. Jag letade reda på ett lämpligt garn i förrådet och satte igång med virkandet. När jag höll på med det fick jag en idé, tappade alla hämningar och gick alldeles bananas.

Ja, sen trädde jag på tummetottarna och sydde fast dom lite lätt innan jag tvättade vantarna ganska hårdhänt i hopp om att näten skulle tova fast. Men det gjorde dom nu inte eftersom vantarna är så hårt tovade. Det kan möjligen bli ett problem, om jag fastnar i saker ofta, men annars är de väl ganska anslående, tycker jag.

I alla fall unika. Varmare blev dom också när draget vid tummarna kom bort.

Väv 2017, del 4

böcker, frivirkning, Monica Hallén, virkning

Och så var vi framme vid slutet! Nu blir det lite smått och gott.

Jag lyckades hålla inköpsförbudet angående garn. Men böcker tillåter jag mig fortfarande att köpa.

Vävskäl II kommer från vävutbildningen vid Forsa folkhögskola i Hälsingland. Där har man haft några linjer, där utgångspunkten varit samlingarna i hembygdsgården. Deltagarna har fått analysera en gammal textil och skapat en ny, ibland en kopia så gott det gått med nuvarande garnkvaliteter, ibland en helt annan sak men med tydligt avstamp i den gamla väven. Den linjen skulle vara väldigt kul att gå tycker jag. I Trasmattans värld från a – ö är skriven av Monica Hallén. Här sammanfattar hon sina erfarenheter och ger tips om stort och smått till andra trasmattsvävare. Den var också temat för föreläsningen hon höll som jag bevistade. Filleklée slutligen är en genomgång av en värmländsk vävtradition, ripsmattor och tunnare kvalitéer som använts till överkast och liknande. Filler är värmländska för trasor, som var det ursprungliga inslaget i dessa vävar. Och klée – det förstår ni väl? Något man klär med, som ett överkast.

En vävstolsstol – har ni hört talas om det? Så här ser den ut i alla fall. Skapad av designern Mats Aldén.

Det var flera skolor med textilutbildningar som visade upp sig. Den här jättekaninen satt i montern hos, tror jag, Grimslövs folkhögskola. Egentligen skulle jag vilja ta och klippa upp alla gamla t-tröjor och virka en sån. Men vilken tid det skulle ta! Och var skulle den bo – på terassen? Men mysig är den, och jag vet några som verkligen skulle gilla den.

Det var en utställning i Utvandrarnas hus som jag också var och tittade på. Där visades dels typiska smålansdvävar, gamla och nya, samt andra nyvävda vävar gjorda i Småland. Mycket fint att titta på, men när jag var där kom ett sms om att mitt tilltänkta tåg gått sönder så jag måste ta ett tidigare för att hinna byta till tåget hem. Så det blev en lite brysk avslutning på det hela. Men jag hann med tåget hem, det gjorde jag.