Kategoriarkiv: ull

Torkad vau – färgning

Abstract in English below.

Vau eller färgreseda (Reseda luteola) kallades ofta färggräs förr. Det odlades i stora mängder och kunde också importeras. Det är lätt att odla vau, och har man en gång gjort det blir man nästan inte av med den, då den fröar av sig så ohyggligt. Det är flera år sedan jag hade vauodling, men jag plockar fortfarande bort små spontana plantor här och där. Förra sommaren lade jag det jag plockat på tork i trädgårdsskjulet, och för ett par veckor sedan körde jag ett kok. Jag hade ett hg torkad vau som jag lade i kastrull och kokade en timme. Själva färgningen gick till som vanligt: den pågick en timme med temperatur 85-95 grader. Det luktade betydligt bättre än de gamla lavarna jag kört förut kan jag säga, ungefär som torrt hö. Och så här blev det med alunbetat garn:


Från vänster har vi då en härva på ett hg vitt ullgarn, och bredvid den ligger överst småhärvor av redgarn och under det härvor av ett lite tjockt entrådigt silkegarn. Den gröna färgen längst till höger fick småhärvorna när dom låg i mitt kopparvatten. Jag glömde att jag lagt ner dom så det blev onödigt lång tid, och inte klockade jag det heller. Men de blev ju väldigt fint gröna. Det var mycket färg kvar i badet så det hade nog räckt till ett efterbad också men det hade jag inte lust med denna gången.

Jag funderade på om det kunde bli någon skillnad på den gula färgen beroende på om den var färsk eller torkad. Så jag letade reda på den sjal jag stickade efter förra färgningen, när jag hade purfärsk vau. Det gula i sjalen är vau men de gröna tonerna är syrafärger.


Sjalens gula ser möjligen lite ljusare ut men det är ingen stor skillnad. Så äktheten kan väl sägas vara OK. Det sägs ju också att det gula korset i svenska flaggan förr färgades med vau.

A couple of years ago I grew weld in my garden, and it still keeps coming up at places. Last summer I dried the little plants, and last week I made a dye bath with them. It was 100 gr of dried weld, and I boiled it one hour before straining it. The big skein is 100 gr, and I also dyed a couple of small sample skeins, in woollen and silken (below) yarn. Green colour was acheived when letting the skeins soak in my copper water, but I actually forgot them there so I don’t know how long…

I also knitted a scarf from the yarn died with fresh weld, so I took it out to compare the colours. But I would say the colour has lasted well through the years. The green tones are from acid colours. There’s a saying that the yellow cross in the Swedish flag used to be dyed with weld.

Reserapport

Abstract in English below.

Nu har jag varit ute på resa med Skansens byalag igen. Den här gången bodde vi i Vadstena och bussade oss runt mellan olika sevärdheter där. Här kommer en rapport som fokuserar på de få textila föremål som kom i min väg.

Vårt första stopp var i Medevi brunn. Där kan man hyra in sig och bo i autentisk 1700-talsmiljö om man vill. De här avtagna stolklädslarna är dock senare, från slutet av 1800-talet. De kan säkert vara färdigframställda  broderikit, som en dam med gott om tid broderat. Den ena bilden visar en stolsits och den andra två stolsryggar. Men det här hände för så länge sedan så någon copyright finns inte! Bara att sätta igång om en får lust.

Dagen efter for vi till Åsens by, ett kulturreservat i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland. Här hängde trasmattorna på vädring.


Inne i ”Teklas hus” hittade jag en bäddad soffa med ett intressant täcke och en fin broderad kudde. Den som sydde täcket har velat pigga upp det svarta med lite broderi. 


Den broderade kudden var lite speciell. Jag tror inte att den är ett broderikit utan att den har sytts av en duktig brodös med fantasi, dock inte samma som den som sydde täcket. Men säker kan jag inte vara.


Och som vanligt fotar jag gamla trasmattsrandningar!


Sista dagen började med att vi besåg det fina renässansslottet i Vadstena. Där i stora salen låg den här gamla kelimduken på ett bord. Så bra att någon vikt upp den så man kunde se de ursprungliga färgena!


Sista stoppet gjorde vi på Spetsmuseet i Vadstena. Där förberedde man sommarens utställning om Greta Sandberg, som var en mycket skicklig bildknypplerska. Den första bilden är av ett uppförstorat foto av en knyppling hon gjort och föreställer de 12 lärjungarna i båten på Genesarets sjö. Den andra bilden tagen genom en glasruta visar fram några typiska byggnader i Vadstena. Så vitt jag förstår gjorde hon mönstren själv – eller knypplade på fri hand.

I trädgården vid museet hängde en annan sorts snäcka.


På väg till bussen passerade vi Svenska spetsars butik vid torget. Den var dessvärre – eller lyckligtvis? – stängd, men i skyltfönstret hängde en rolig modern tillämpning av den gamla tekniken, en knypplad vimpelgirlang. Alla vimplar var olika.


Together with friends in a society I belong to, I made a busride to places close to the little medieval town of Vadstena. We paid visits to the old spa in Medevi, where I spied some old embroidered chair cloths. At the culture reserve Åsens by (village of Åsen) I came upon rug carpets, a quilt and an embroiderad pillow case. The renaissence castle of Vadstena was pretty empty, but on a table in the great hall there was an old kelim weave. The last place we visited was the Lace Museum in Vadstena, a town well known in Sweden for the bobbin laces made here.

Förberedelser

Abstract in English below.

Något jag inte har berättat om, och som inte heller syns, är de förberedelser som ska till innan jag kan göra den sista roliga biten, själva färgexperimenten. Dom tar sin lilla tid dom också. Jag tvättar garn och tyger och hänger på tork. Garnerna behöver inte torka helt innan de ska betas. Här på bilden är det ullgarn som betas med alun och hålls mellan 70 och 80 grader under en timme.


Jag har också kokat svanfjädrar, men det är inte så ofta jag gör det faktiskt…


Här fick jag för första gången användning för den gamla fiskgrytan jag köpte på loppis.

De garner som är avsedda till provhärvor ska göras om till små dockor. Jag räknar varv och lindar upp på en barnbok av lämplig storlek, och knyter sedan om på tre ställen, som man ska. (Jag har en tendens att överarbeta, jag vet…)


När jag fick paradisäppelträdet beskuret för några veckor sedan, sparade jag alla grenar och klippte dem i småbitar. Det blev en hink full som jag nu har olika planer för. En del har jag strött över tygbitar, i både bomull och ull,  virat in hårt och knutit till.


Det blev fyra rullar med tyg som jag lagt i behållare och fyllt på med varmt vatten. En bomullsrulle och en ullrulle i varje kärl, och i ett kärl dessutom järnbitar. Dessa behållare har jag sedan ställt på varmvattenberedaren.


Som ni ser har jag en plastlåda med lock från Clas Olsons ocn en inläggningskruka, troligen från Granit. Det kan bli upp till 40 grader här ovanpå beredaren, och jag har dessutom täckt över kärlen med frottéhandduk och fleecefilt. Jag har nu ingen aning om ifall det sker något där under täcket, och ska försöka hålla mig från att titta efter i tre veckor. Eller åtminstone två.

Men sedan får ni också veta hur det gått.

This is a blog post on the preparations before dyeing, washing yarn and cloth and mordanting yarn. I used alum for mordant, as I most often do. This time I also boiled some swan feathers, not so common. The yarnis then wind into smaller skeins for sample dyeing. I had the crabappletree pruned a few weeks ago and cut the twigs and branches in smaller pieces, now to be used in different dyeing processes. For a start, I took four cloth pieces, two of cotton and two of wool, spread the prunes on them, rolled them up tight and tied tight. These rolls were then put in jars with hot water and placed upon the warm water heater. One of them jars also with some iron scraps added. Now I’m planning to let it sit three weeks before I open it. Or at least two…

Ändra färg

Changeing colour. Abstract in English below.

För några år sedan tog jag ett gammalt underställ av ull, virade in krapprötter och grankvistar i det, knöt åt och gav det ett kok. Sedan fick det stå ett par veckor. Resultatet var över förväntan och jumpern blev mycket använd, även kallingarna. Plaggen var faktiskt med på en liten fönsterutställning jag hade i hemslöjdsföreningens dåvarande lokal. Krapprötterna, som alltså inte var malda, gav röda fläckar och granriset ljusbrunt.

Hur det nu var tyckte jag att jag ville prova en förändring färgmässigt. Så jag tog och hällde vatten i en hink, lade i några spikar och tillsatte en dutt ättika. Så fick det här stå över natten.

Sedan lyfte jag ur spikarna och lade i tröjan. Efter en halvtimme (tror jag) tyckte jag det fick räcka med färgförändring och tog upp tröjan och sköljde av den. Järnet i vattnet hade dämpat de röda färgerna och förstärkt de bruna tonerna, och samtidigt lyft fram det bruna mönstret tydligare. Och det  behövdes alltså ingen extra värme för det här.


Om jag vill komma ihåg de gamla färgerna är det bara att titta på kallingarna, som fick behålla den första färgningen.


Sånt här kan man nog bara göra om man har färgat själv!

Some years ago I dyed a pair of my old woollen underwear. I wrapped  some madder roots and pieces from fir tree branches in them and pulled tight. Then I heated it and later let it soak for some time. The result was pleasing and I often wore the pair. Recently I felt like changeing colour, so I soaked some nails in water with a little vinegar added over night. The following day the jumper was put in the iron water for about half an hour. The colours were darkened and the brown pattern became more visible. But I left the underpants unchanged just to remember what it once was like.