Nu när det äntligen blivit varmt, börjar det se lite bättre ut i pallkragarna. I år har jag specialiserat mig på att odla färgväxter.
Först ut är tagetes, sorten ’Favourite Red’, från Impecta. Den blommar fint och rikligt, och jag knipsar av blommorna allteftersom. Jag har inte gjort någon färgning än, men gjorde ett avkok i kväll, som ser bra ut. Ni ska också få veta hur det går så småningom.
Nästa bild visar safflor, Carthamus tinctorius. Den sticks med bladspetsarna. Det är blommorna man färgar med så jag klipper av och torkar. Det är en riktigt gammal färgväxt som ger gula till gulröda färger, och även kan användas som förfalskning av saffran. Men här behövs det många fler gula tofsar om det ska bli nåt.
I nästa pallkrage har jag blodamarant, sorten ’Oeschberg’, frön från Impecta. Den är ett riktigt experiment. Växter liknande den lär ha använts av hopi-indianerna i Nordamerika, och jag är inte alls säker på att det är rätt sort. Ganska snart vet jag.
Sedan har vi tigeröga, Coreopsis tinctoria. Frön har jag köpt från Wild Colours i England, liksom safflorfröna. Här är det också blommorna man knipsar av och använder. Oprövat än så länge.
Så kommer vi till färgresedan, Reseda luteola, som också kallas vau och är en mycket gammal färgväxt. Den trivs mycket bra och håller nästan på och sliter sig från pallkragen. Bra dragväxt för bin är den också, har jag sett. Fröna hade jag sen förr men den finns på Impecta tror jag. Jag har färgat med den förr och den ger klara gula färger. Så bra att jag hittade en massa ofärgat ullgarn i förrådet häromveckan! Men jag skulle ha haft min stora kittel här.
Så kommer vi då till sorgebarnet, krappen. Det var åtta frön i påsen från Wild colours, och som ni ser är det tre-fyra som har kommit upp. Å andra sidan är det här en växt för långa tidsperspektiv: det är rötterna man färgar med och de bör vara minst tre år gamla innan de skördas. Så det här får jag komplettera nästa sommar. Det blir en fin röd färg och på latin heter den Rubia tinctoria. En av de mest använda färgväxterna i världen innan syntetfärgerna kom.
Jag har sått vejde också, i en rabatt som skall grävas om helt, så där står den och trängs med diverse ogräs och är inget fin att visa upp. Där hade jag egna frön. Det är en av de få växter som ger blå färg, men hittills har jag inte lyckats med det. Den ska jäsas och grejas med. Isatis tinctoria på latin, är en mycket gammal färgväxt och finns faktiskt sparsamt vildväxande i Sverige.
Länkar: Wild Colours och Impecta.
