Kategoriarkiv: Ull

Vadmal och konst

bereda ylletyg, färgning, tyg, Ull, utställning, vadmal

I trakterna kring Nora har man varje år en konstrunda som kallas Ljusspår. I år åkte vi dit. Det fanns massor att se och uppleva. 

Jag känner ju för vadmalsstampar så den måste jag besöka. Hit har jag varit förut för många år sedan, på den tiden då Kerstin Gustavsson skötte den. Det var min första närkontakt med vadmal och stampning. När Kerstin flyttade från Viker och Skrekarhyttan, där stampen ligger, fick Vikers hembygdförening ta över den. De sköter om den och har faktiskt monterat in en elektrisk motor, som gör stampen oberoende av vattentillgång. Det går bra att boka den och använda den för stampning av sitt egna hemvävda tyg. Kontaktperson finns här.

  
  
Här ser man tyget när det tas upp ur hon för översyn. De ”randiga” träbitarna i bakgrunden är stamparna, som går växelvis upp och ner och under tiden föser tygrullen, som ligger i hon under, runt. Tyget är blött och man häller på vatten under tiden också, varmt eller kallt. Tyget bearbetas i stampen 20-30 minuter per omgång. 

  
Mellan varje omgång tas tyget upp och veckas om på dragspelsvis. Det ska vara 6-7-kg tyg i hon. Är det inte det får man fylla ut med t.ex. filtar. Man får hålla på och växelvis stampa och vecka tills man är nöjd med kvalitén på tyget, hur hårt stampat man vill ha det. 

Sedan letade vi reda på Svalbo, där ett antal hantverkare och konstnärer höll till. Jag hade siktet inställt på Elisabet Jansson, och hon och hennes hantverk hittade jag i orangeriet. 

  
  
Bortse nu från den ofrivilliga skottkärran och beundra hantverket. Hur Elisabet gör berättar hon på sin blogg, Textila inslag. Kudden till vänster är dock inte längre tillgänglig. 

Det fanns som sagt oerhört mycket att titta på och för den delen också lyssna till under det här evenemanget. Alla konstnärer och hantverkare deltar i en samlingsutställning inne i Nora stad, i ett ombyggt bryggeri. Det är tur, annars har man inte en chans att se alla. 

  

Tagetes och tigeröga och skräppa.

ättika, färgning, koppar, skräppa, tagetes, tigeröga, Ull, växtfärgning

Här kommer lite av det jag odlat och färgat. Allt garn är betat med alun och vinsten.

  
Tagetesarna, sorten ’Favorite Red’, såg ut så här och garnet blev så här. 

  
Jag hade förväntat mig något färgstarkare än det bruna längst till vänster faktiskt, men kanske blomman var för mörk. Den är brunare i verkligheten. Det får bli gula tagetes nästa sommar. Alla härvor är färgade samtidigt, och sedan efterbehandlade. De i mitten har fått ligga i ättiksprit en kvart, och det blev de blekare av. Längst till höger har vi en rätt stilig grön som blev när garnet fick ligga en kvart i lut. 

  
Blommor från tigeröga kokades och resultatet blev detta. 

  
Alla småhärvor var som garnet längst till vänster. De i mitten har fått ligga i lut en kvart. De till höger har fått efterbehandling en halvtimme i mitt kopparvatten, som jag fått genom att lägga lite kopparskrot i vatten med ättika. De har lite olika ton eftersom de kommer från olika spinningar. 

Skräppa har jag inte bild på men den finns länkad här. Jag plockade bort dem från gräsmattan när de var gröna och sen blev de liggandes några dagar och började bli bruna. Garnet blev så här: 

  
En fin brunbeigerosa som inte riktigt går fram på den här bilden. Härvorna i mitten har legat i ättiksprit och bleknat och de till höger i lut. 

Det allt för denna gång. 

Maskinstickning del 2

maskinstickning, Sätergläntan, Ull

Ni kanske tycker det är tråkigt med provlappar, men det tycker inte jag… Ett bra sätt att öva sig på, helt enkelt. 

  
Här ligger exempel på olika kanter, gjorda efter ”frökens” excellenta anvisningar. Längst ner till vänster ett försök att göra hål i mönster, efter en förklaring jag fick på Fårfesten i Kil i vintras. Det ser inget vidare ut där men jag tror nog jag fick kläm på det till slut. Den bruna lappen är ett prov stickat i naturfärgad lammull av spelsau, som jag funderar på att göra en tröja till mig själv i. En provlapp stickad på det där sättet används för att beräkna maskantal och varvantal. 

  
Eftersom maskinen jag fått låna kan sticka med hålkort måste jag ju prova det också. Det var något väldigt – mm – förföriskt med att sticka mönster på maskin, fort gick det och jämnt blev det. I oktober lär det ska bli en kurs där man komponerar maskinstickningsmönster där på Sätergläntan, ska jag hoppa på den tro? Diagonalmönstren är också stickade på hålkort, samma kort men olika inställningar. Tekniken till vänster kallas tuck och till höger skip. Sticka snoddar på maskin gick ju så snabbt som vinden! Garnet jag jobbat med är av norskt fabrikat och heter Huldra.

  
Sist en bild på modelltröjan som vi alla stickade, fast lite olika efter olika huvuden. Dock är den för liten för mitt minsta barnbarn. Grejen med den var att lära sig ökningar för ärm och minskningar för hals. Det var flera stycken som hann med tröjor åt sig själva och en del annat också. En väldigt lärorik vecka blev det. Dock får jag vänta till hösten med att själv sätta igång, nu håller jag mest på med odlingar och sommarstuga. 

Maskinstickningskurs på Sätergläntan, del 1

maskinstickning, poncho, Sätergläntan, Ull

Sedan i måndags går jag nybörjarkurs i maskinstickning på Sätergläntan i Insjön, Dalarna. Vi har haft uppkopplingsproblem här, men nu har det fixat sig, så jag kan berätta lite. 

Första dagen gjorde jag (och de andra) en poncho. Nedan ses maskprov, sträckningsprov och det färdiga ponchon på blockning. Den är stickad i ett garn från Shetland. Modellen är enkel: ett avlångt stycke som viks på mitten och sys ihop en bit i ena sidan. Randmönstret är gjort med ”tappade maskor”, men här tappar man dem ända från början.  

  
På nästa bild ser man mig modella i frökens poncho. 

  
Man kan bära den lite hur som helst som synes.

Det är duktiga och tålmodiga Kerstin Löfgren som är vår fröken. Hon är konsthantverkare från Värmland som har en egen blogg som kan läsas här. 

Du, kära läsare, tycker kanske inte att maskinstickning är ett hantverk? Jag för min del påstår att handstickning helt enkelt är ett annat hantverk än maskinstickning. Tänket är helt annorlunda, även om det förstås finns likheter i slutresultatet. Man bör snarast jämföra stickmaskinen med en vävstol, en apparat att lära sig behärska. Det återstår dock att se om jag blir någon duktig ”maskinist”, som det kallas internt i dessa kretsar. 

Sätergläntan är tämligen välkänd i hantverks- och slöjdkretsar. Länk till hemidan finns här.