Kategoriarkiv: tovning

En saga (juli månads bidrag till Monthly Maker)

2012 var det en stor hemslöjdsutställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Allmänheten bjöds in att göra ett ”löv”, i valfri teknik, som sedan visades som en del av den utställningen, med namnet ”Ser du löven för alla träd?” Jag har återanvänt figurerna jag gjorde då men idag hittat på en helt ny historia till dem. Tyvärr är jag en dålig fotograf och ännu sämre redigerare, men skoj har jag haft. Månadens tema Saga var ett roligt men knepigt tema, men det ska inte vara lätt alla gånger. 

Sagan om trollet och spindeln som rymde.


– Nej, sa trollet, nu är jag trött på att sitta i det här förrådet!

– Ja, det är ju jättetråkigt här, sa spindeln. Tacka vet jag på utställningen, där fanns det massor av trevliga spindlar att prata med om nätterna. Både i träden och i hörnen på huset. Här verkar det ju bara finnas någon spindel i badrummet här bredvid ibland. 

– En del av de andra trollen där var faktiskt också trevliga, men dom verkar ha flyttat väldigt långt bort nu. Men jag har en idé: tänk om vi skulle ta och rymma? 

– Jättebra idé! Jag sitter inte fast så hårt, det ska nog gå att slita sig lös.

– Ja, mig har hon satt fast med bara tre spikar. Hoppas jag inte sliter sönder byxorna. 


– Lite läskigt det här ändå. Tänk om dom ser oss! 

– Äsch, sa spindeln. Kom nu bara. Dom där två sitter bara och glor på sina apparater. Något slags världsomspännande nät, som dom säger. Jag fattar inte ett dyft av det. 


– Åh så skönt med riktig sand under fötterna! 

– Ja-a. Men den här människan har då ingen ordning på sin terass, myrlejonhålor och gräs och ogräs. Usch! 

– Men jag hör hur det susar i träden där om hörnet. Kom nu! sa trollet. 


– Här vill jag bo. Det finns ju massor av hallon här som hon inte har plockat. Och jag är så hungrig!

– Nej, det här stället är alldeles för farligt, sa spindeln. Det kommer säkert en massa fåglar och vill hacka på oss om vi stannar här.  

– Ja om du säger det så. Men jag tänker i alla fall smyga tillbaks hit i natt och äta, vad du än säger. 

– Då får du allt se upp för alla katter som finns här! 


– Åh vilken härlig gammal tall! sa spindeln.

– Ja, den tar vi och klättrar upp i. Så kan vi sitta precis som förr och titta ner på alla som går förbi. 

– Säkert finns det någon trevlig spindel där uppe som kan berätta för oss om den här platsen.  

– Ja det tror jag nog. Men finns det något mer troll? 

Besök hos Båvens Spinnhus AB

I lördags var jag tillsammans med kamraterna i Skansens Byalag på studiebesök till Båvens Spinnhus AB.  

 
Vi togs emot med smörgåsar och kaffe/te, och i samband med det fick vi en redogörelse över hur företaget kom till. Det är ju tyvärr så att många fårägare slänger bort sin ull. Oftast är det för små kvantiteter för att spinnerierna ska tycka det är värt besväret att spinna dem, så de tackar nej. Dessutom har många får i Sverige en sådan kvalitet på ullen att den inte är spinnbar i moderna maskiner, eller är alltför stickig för att bli bra garner till plagg. Men det måste ju ses som ett slöseri ändå, och i Sparreholm var det några som ville göra något åt saken. Marianne Fröberg berättade om vägen från idé till fungerande företag. Man bildade en förening, besökte spinnerier, fick EU-bidrag för en projektstudie, bildade ett aktiebolag och kunde sedan köpa en ”mini-mill” från England. Det var för tre år sedan, och detta år räknar man med att slippa underskott i ekonomin. Det förnämliga med dessa maskiner är att de kan arbeta med så små mängder som 5 kg ull. 

  

Härovan en ringspinningsmaskin för 8 rullar. 

Sedan var det Kerstin Karléns tur att visa oss runt till de olika positionerna och maskinerna i företaget. Gången är som följer: 1 invägning. 2 sortering. 3 tumling. 4 tvättning. 5 torkning. 6 pickning. 7 dehairing. 8 kardning. 9 sträckning. 10 spinning. 11 tvinning. 12 omspolning till koner. 13 ångningsmaskin. 14 härvling. Fjorton olika moment alltså! 

För länge sedan praktiserade jag på hemslöjdens spinneri Bergå i Arkhyttan, nu saligen avsomnat. Det tyckte jag var kul, särskilt  ullsorteringen och färgningen, men även de andra maskinerna. Där hade dom ett kardverk som var större än en långtradare, och ringspinnaren var längre än hela maskinrummet på Båvens spinnhus. Nej, den skötte jag inte ensam. Då förstår man att det behövs stora mängder homogen ull. Och inte gick det att ställa om maskinerna från s- till z-spinning med ett enkelt knapptryck, som på den behändiga lilla saken ovan. 

Några förklaringar: i tumlaren far ullen runt i en trumma av glest nät, där skräp och dubbelklipp faller bort. Pickning motsvarar ungefär tesning. Den tesade ullen samlas i ett särskilt stängt utrymme och sprayas med vatten och spinnolja innan den går vidare. Dehairingsmaskinen tar bort grova hår om man så vill, men man kan ju också vilja ha kvar den rustika karaktären. Ångningsmaskinen drar garnet genom en tunnel med ånga så det blir fixerat och inte krullar upp sig.  

  
 Här är det alpackaull som först pickas (tesas) och därefter ligger i förvaringsrummet. 

Den ull som sorteras ut som för grov till stickgarner används till en alldeles egen produkt, ett garn avsett för inslag i mattor. Det tas direkt från kardverket, där det blir omsnott av en tunn lintråd. Garnet och mattorna ser ut som nedan. Det är som jag ser det ett utmärkt sätt att använda den lite grövre ullen. De röda fina lockarna råkade bara ligga där, det finns inget färgeri.

  
  
Sen hade man en maskin som jag verkligen blev sugen på, en tovningsmaskin. 

  
Man lägger kardfloret på bottenplattan, blöter och fäller ner överplattan. Sedan sätter den igång och gnuggar ihop ullen. Fast det behövdes tydligen extra bearbetning efteråt för att få en riktigt fast kvalité. Man kan hyra in sig på den här och det blev jag som sagt sugen på. Praktikanter tas också emot, även det något som vore kul att prova på. 

Ett väldigt trevligt och intressant studiebesök blev det, i det vackra vårvädret. Det är öppet med försäljning av garner vissa fredagar. Mer info om Båvens Spinnhus AB finns här. 

En korg av ull

Vad är nu detta?

  
En burka för vinterbruk? 

Nejdå, det är ett förstadium till filtad tidningskorg. Jag köpte Filati nr 47 för några år sedan, och där fanns mönstret till denna korg. Den skulle stickas med Lana Grossas garn Feltro, som jag inte tror finns till salu i Sverige. Men vi var ju iväg till München och där finns det, så jag inhandlade de 18 nystan som föreslogs och började sedan sticka. Det var inte särskilt svårt att följa beskrivningen och diagrammen på engelska, och stickfastheten höll sig på spåret, så jag stickade på. Efter att ha stickat botten, ett sidostycke och c:a ett fjärdedels sidostycke nr två var garnet slut. Och det finns ju inte i Sverige, som sagt. Jag blängde på stickningen och la den i en vrå ett bra tag. Efter några månader tog jag mig i kragen och letade reda på företaget på nätet och det var inga större problem att beställa. Men sen tog det stopp när jag skulle skicka iväg beställningen för jag hade inte skrivit någon ”salutation”. Vad var nu detta? Ville dom ha en liten hälsning också? Till slut stod det klart för mig att jag inte hade fyllt i fältet ”titel” på mig. Precis som om jag skulle bry mig om dom kallar mig för fru eller herre. Men tydligen är man nogare med formaliteterna på det företaget, så jag klämde dit ett ”Ms” till slut. 

Och paketet kom och jag fortsatte sticka och det blev klart. En jättepåse. Den stoppades i maskin och kördes med långa programmet på 40 grader och ut kom en lagom stor tidningskorg, fast och bra men lite sned, inte så det stör. Det är väl priset man får betala när man filtar i maskin kan jag tro, utan att ha uppsikt över processen. 

  
Man kan dock inte skylla på Lana Grossa att den översta kanten hamnade på avigsidan. Det beror helt på klantigheten hos undertecknad samt möjligen på spänningen i Bron, kriminalserien. Det går ju att vika ner den förstås, fast den är ganska hårt filtad. Då blir det så här. 

  
Jag tyckte den här var rolig att göra trots vissa hinder. Men om jag skulle göra den igen, i t.ex. Lopigarn eller Wåhlstedts färgblandade Vålbergsgarn, skulle jag allt sticka på ett annat sätt. I stället för att sy ihop alla delar efteråt, skulle jag sticka botten, sedan plocka upp runt kanten och sticka sidorna, även om det skulle bli som att sitta med ett får i knät mot slutet. Överkantens flätmönster går dock på tvären så den måste stickas för sig och sys dit, förslagsvis på rätt sida.  

Hemslöjdsresa del 2

Det här köpte jag i Tallinn. Rätt så blygsamt får man väl säga. 

  
Kristi Jöeste har skrivit tre böcker om estniska vantar, och den första har just kommit på engelska: Ornamented Journey. Den beskriver olika typer av vantar med olika tekniker och mot slutet instruktioner hur man stickar, dock inget regelrätt mönster. Till vänster om boken ligger ett kit till ett par fingervantar, som jag förhoppningsvis ska sticka med stickorna till höger, nr 1,5… För säkerhets skull passade jag på att skaffa mig några nr 1,25 också… Under stickorna ligger en härva garn spunnen av en inhemsk fårras. Den köpte jag direkt från fårbonden, som berättade att hon måste skicka ullen till Italien och få den spunnen där, eftersom det inte finns något spinneri i Estland längre! Träpärlor från Karnaluks och örhängen av glas. Här ser vi också namnet på den otroligt duktiga folkmusiktrion som underhöll på mässan, Torupilli Jussi Trio. Alltihop ligger på en bred handvävd linneväv, spetskypert, som ska få tjäna som löpare har jag tänkt. Två bröd köpte jag också, och en variant på äppelklubba, doppad i choklad. 

  
Varm om huvudet har jag tänkt vara i vinter. Den här hattmössan kommer från hemslöjdsbutiken. 

Lördagsförmiddagen var det ”fri lek”, så då bloggade jag, men somliga gick tillbaka till Karnaluks. På eftermiddagen samlades vi för att äta en god lunch tillsammans på restuarang Kaerajaan vid Rådhustorgeet i Tallins gamla stad. Där var det så här fint iordningställt. 

  
Sen fick vi en trevlig guidning runt den gamla stadsdelen, kryddat med en massa historia av olika slag, och besök hos hanrverkare. Guidningen gjordes förtjänstfullt av Eha Org. Det finns gott om fina fotomotiv men det springer folk i vägen överallt! Lite grått och dåligt ljus var det också. 

  
Så jag avslutar med en bild på en underbar kappa som var utställd i estniska hemslöjdens affär. Den vore nåt att svepa om sig en grå vinterdag! 

  
All heder till Hemslöjdsresor och vår reseledare Margareta Tägt Lee som ordnade denna resa.