Kategoriarkiv: Tallinn

Vantarna från Estland

Jag var till Martinsmarknaden i Tallin för några år sedan, ombloggad här. Där föll jag för ett kit med garn och mönster, se nedan. Det är framtaget av Kirsti Joeste och baserat på ett par gamla vantar från Lihula som finns i Estlands Nationalmuseum.

Jag har jobbat med de där vantarna till och från nu under en tid och äntligen är dom färdiga! Här kommer en rapport om den resan.

Till att börja med bestämde jag mig för att sticka dem enligt mönstret med stickorna nr 1,5 som jag köpte där i Tallinn. Det första som hände var att jag stack mig på stickorna så jag började blöda! Det andra som hände var att jag bestämde mig för att skippa provlappen. Jag vet, urbota dumt! Bortsett från det gick det utan problem att följa beskrivningen, som gavs på både engelska och estniska. Sen kunde jag ju åtminstone ha kollat stickfastheten och eventuellt bytt stickor efter mudden, men nejdå. Men det gick rätt bra i alla fall, jag provade efter hand. Det blev en fast kvalité, kan vi säga. Ganska snart blev jag bekymrad för om det röda garnet skulle räcka, så några varv på mudden och några räta röda varv räknades bort från början. Sen kom jag till anvisningen i mönstret för var lillfingret skulle börja.

Som ni ser hade det inte varit så stor idé att börja med lillfingret där och sticka ungefär 2 cm till fingret. Så det blev raskt ett beslut att göra tumvantar i stället. Visst har mönstret väldigt korta fingrar, det kan man se på bilden på kartongen. Och jag har sett många andra baltiska fingervantar som har korta fingrar, så det är väl en formgivning de använde där förr. Den passar ju också med fågelmönstret.

Nåja, jag strävade på och strax före jul var de färdiga, garnändorna blev infästa, vantarna blötta och småningom fotade. Och garnet räckte till dessa, men jag undrar hur det hade gått med en större storlek. Tummarna blev väldigt stora i öppningen, men det blev ju en bra kompensation för den tumkil som inte fanns.

Jag är inte nöjd med bubbligheten som blev när jag tog ihop vantarna i toppen, men nu får det vara som det är. Dom passar bra och blev rätt fina ändå. Men ringar med vassa stenar på går inte ihop med de här!

Eftersom de röda tupparna eller vad det nu är skulle gå åt olika håll ritade jag för säkerhets skull om mönstret, annars hade min hjärna blivit alldeles in- och utvänd. Och här ser ni också hur krokiga stickorna blivit efter de nästan krampaktiga tagen med nyporna. En sak kan jag i alla fall säga, det dröjer innan jag stickar något med tre färger i varje varv. Och jag tror nog jag väntar ett bra tag med att sticka nåt i mörkblått också.

Hemslöjdsresa del 2

Det här köpte jag i Tallinn. Rätt så blygsamt får man väl säga. 

  
Kristi Jöeste har skrivit tre böcker om estniska vantar, och den första har just kommit på engelska: Ornamented Journey. Den beskriver olika typer av vantar med olika tekniker och mot slutet instruktioner hur man stickar, dock inget regelrätt mönster. Till vänster om boken ligger ett kit till ett par fingervantar, som jag förhoppningsvis ska sticka med stickorna till höger, nr 1,5… För säkerhets skull passade jag på att skaffa mig några nr 1,25 också… Under stickorna ligger en härva garn spunnen av en inhemsk fårras. Den köpte jag direkt från fårbonden, som berättade att hon måste skicka ullen till Italien och få den spunnen där, eftersom det inte finns något spinneri i Estland längre! Träpärlor från Karnaluks och örhängen av glas. Här ser vi också namnet på den otroligt duktiga folkmusiktrion som underhöll på mässan, Torupilli Jussi Trio. Alltihop ligger på en bred handvävd linneväv, spetskypert, som ska få tjäna som löpare har jag tänkt. Två bröd köpte jag också, och en variant på äppelklubba, doppad i choklad. 

  
Varm om huvudet har jag tänkt vara i vinter. Den här hattmössan kommer från hemslöjdsbutiken. 

Lördagsförmiddagen var det ”fri lek”, så då bloggade jag, men somliga gick tillbaka till Karnaluks. På eftermiddagen samlades vi för att äta en god lunch tillsammans på restuarang Kaerajaan vid Rådhustorgeet i Tallins gamla stad. Där var det så här fint iordningställt. 

  
Sen fick vi en trevlig guidning runt den gamla stadsdelen, kryddat med en massa historia av olika slag, och besök hos hanrverkare. Guidningen gjordes förtjänstfullt av Eha Org. Det finns gott om fina fotomotiv men det springer folk i vägen överallt! Lite grått och dåligt ljus var det också. 

  
Så jag avslutar med en bild på en underbar kappa som var utställd i estniska hemslöjdens affär. Den vore nåt att svepa om sig en grå vinterdag! 

  
All heder till Hemslöjdsresor och vår reseledare Margareta Tägt Lee som ordnade denna resa. 

En resa med hemslöjdstema

Just nu är jag på Hemslöjdsresa till Tallin. Vi tog båten torsdag kväll och hade gårdagen planerad för några handarbetsrelaterade stationer. 

Efter att ha checkat in tog vi bussen till en enormt stor affär för alla slags sybehör och garner. Den heter Karnaluks och ligger på K. A. Hermanni 1, en liten tvärgata till Tartu mnt. Det ligger inte särskilt långt från centrum, så man kan gå dit eller ta spårvagn, om man nu är i stan på egen hand. Karnaluks är ett  postorderföretag, men har försäljning över disk också. Det har inga skyltfönster utan ligger tre trappor upp i port nr C och man får ringa på dörren för att komma in. Väl inne blir man alldeles överväldigad och kan – som jag – drabbas av handlingsförlaming (sic!). Ett antal alldeles smockfulla rum med knappar, sybehör, miljontals meter med band och spetsar, garner för stickning och broderi, pärlor, tråd osv. Det kan vara bra att vara förberedd med en lista. Men det jag ville ha, en fållmarkerare som står på en platta på golvet, hade dom inte. Man har nog slutat tillverka sådana… 

  
En av gränderna med blixtlås.

  
Sisådär en fjärdedel av garnrummet. 

I samma hus runt hörnet mot Tartugatan finns en tygaffär, Abakhan, med en hel del tyger men inte enormt välsorterad, mycket polyestertyger t.ex. Och en hamburgerbar. 

På motsatt sida gatan något längre upp i backen ligger det här gamla huset. 

  
Här på Tartugatan 60 ligger Long ja longust, en affär med kvalitetsgarner, många tunna och passande till maskinstickning eller sjalar. Innehavaren får dem på koner och nystar upp önskad mängd efter beställning. Den affären kan rekommenderas. 

Sedan tog vi bussen en bit till stans utkanter och en stor sporthall, där Martinmässan går av stapeln. Det är en stor samling som hålls varje år runt Martindagen i november, en dag som av tradition var väldigt viktig i Estland förr. Då skulle alla utomhussysslor i jordbruket vara avklarade nämligen, och inomhusarbetet, med främst hemslöjd, tog sin början. Det är nu 19:de året som estniska hemslöjdsförbundet (eller motsvarande) arrangerar denna mässa, och det är inte vem som helst som släpps dit. 

  

På golvet fanns hantverkarnas stånd och en trappa upp fanns matställen, bokshopar och mathantverk. Det är övervägande delen textilt hantverk, men också smide, trä, keramik och glas. Ett antal muséer deltog och hade verkstäder, både med hantverkare och för publiken. På en scen i mitten var det olika uppvisningar. Och det höll på ända till kl 9 på kvällen: det blev verkligen en heldag för mig. 

  
Jag hittade dom här söta gummorna! 

  
Det visades korg-, halm- och träslöjd. 

  
Dom här superduktiga tjejerna sjöng och spelade fiol, säckpipa, mungiga, kantele och flöjt. Namnet på gruppen kommer i nästa inlägg. Och sen kommer några fler dräktbilder! 

  
  
  
Vad som också var roligt att se var man inte tvekade inför att använda delar eller detaljer från folkdräkten till sina vanliga (eller lite representativa) kläder: ett brett bälte av ett vävt band, ett smycke eller en vanlig kjol av ett dräktkjoltyg. Snyggt!