Kategoriarkiv: Båvens Spinnhus AB

Vårutflykt

Jag följde med på föreningen GardeRobes vårutflykt i år också.

Först åkte vi till Båvens spinnhus. Där spinner de garn i alla möjliga kvaliteter och grovlekar.

I detta spinnhus har de små behändiga maskiner, som kan arbeta med sådär 5 kg ull i taget. Bra om man inte har fler än en 4 – 5 klappfår. Nu är de kända bland fårägare och har uppdrag tillräckligt för att sysselsätta några anställda och verksamheten går runt. Ingen garnförsäljning, enbart lönspinning, som det kallas.

Den här söta lilla ringspinningsmaskinen kan klara av 8 bobiner med garn. Och den har en elektronisk avkännare som stoppar maskinen när förgarnet går av. När jag i min ungdom praktiserade på Bergås spinneri jobbade jag, dock inte ensam, vid en ringspinningsmaskin som hade typ 200 bobiner. När en tråd gick av var det bara att bromsa den individuella bobinen, laga tråden och hoppas att det höll när man släppte taget. Det fanns förstås ett långt stoppreglage som gick utefter hela maskinen om det skulle gå fel på flera ställen. Lite mer stressande att jobba med. Och väldigt mycket mer oväsen.

Utanför sken solen på Båvens blåa vatten och vinden viftade med vassruggens gamla vippor.

Sedan satte vi oss i bussen igen och åkte och åkte, hungrigare och hungrigare. Men vi kom fram till en fin restaurang till slut, Bettinas restaurang vid Borensberg. Förutom god mat i mängd fanns det en affär där man kunde handla mat, östgötskt mathantverk. Allt detta drivs av Brunneby Musteri, om jag fattat rätt.

Och så satte vi oss i bussen igen och gav iväg på en slingrig skogsväg, för att slutligen komma fram till Godegårds säteri.

Detta har varit ett järnbruk sedan 1600-talet, hörde till Östergötlands bergslag. Louis de Geer köpte det i samma veva som han köpte så många andra bruk i Sverige och importerade vallonsk kunskap i smide. Huvudbyggnaden brann 1719 och byggdes upp igen strax efter det i sen barockstil. I flygeln till vänster låg köket, som nu visas som ett välbevarat 1700-talskök. Bilden visar en del av handkammaren.

I flygeln till höger finns numera ett café. Och i ett par av ekonomibyggnaderna finns Sveriges största porslinsmuseum, så se till att ni har gott om tid på er när ni åker dit. För min del blev jag helt betagen av den fina bevarade yttre miljön, även om den engelska parken numera var fårhage och oåtkomlig. Huvudbyggnaden är privat och visas inte heller.

Här finns länk till Båvens spinnhus och här till Svenskt porslinsmuseum.

Besök hos Båvens Spinnhus AB

I lördags var jag tillsammans med kamraterna i Skansens Byalag på studiebesök till Båvens Spinnhus AB.  

 
Vi togs emot med smörgåsar och kaffe/te, och i samband med det fick vi en redogörelse över hur företaget kom till. Det är ju tyvärr så att många fårägare slänger bort sin ull. Oftast är det för små kvantiteter för att spinnerierna ska tycka det är värt besväret att spinna dem, så de tackar nej. Dessutom har många får i Sverige en sådan kvalitet på ullen att den inte är spinnbar i moderna maskiner, eller är alltför stickig för att bli bra garner till plagg. Men det måste ju ses som ett slöseri ändå, och i Sparreholm var det några som ville göra något åt saken. Marianne Fröberg berättade om vägen från idé till fungerande företag. Man bildade en förening, besökte spinnerier, fick EU-bidrag för en projektstudie, bildade ett aktiebolag och kunde sedan köpa en ”mini-mill” från England. Det var för tre år sedan, och detta år räknar man med att slippa underskott i ekonomin. Det förnämliga med dessa maskiner är att de kan arbeta med så små mängder som 5 kg ull. 

  

Härovan en ringspinningsmaskin för 8 rullar. 

Sedan var det Kerstin Karléns tur att visa oss runt till de olika positionerna och maskinerna i företaget. Gången är som följer: 1 invägning. 2 sortering. 3 tumling. 4 tvättning. 5 torkning. 6 pickning. 7 dehairing. 8 kardning. 9 sträckning. 10 spinning. 11 tvinning. 12 omspolning till koner. 13 ångningsmaskin. 14 härvling. Fjorton olika moment alltså! 

För länge sedan praktiserade jag på hemslöjdens spinneri Bergå i Arkhyttan, nu saligen avsomnat. Det tyckte jag var kul, särskilt  ullsorteringen och färgningen, men även de andra maskinerna. Där hade dom ett kardverk som var större än en långtradare, och ringspinnaren var längre än hela maskinrummet på Båvens spinnhus. Nej, den skötte jag inte ensam. Då förstår man att det behövs stora mängder homogen ull. Och inte gick det att ställa om maskinerna från s- till z-spinning med ett enkelt knapptryck, som på den behändiga lilla saken ovan. 

Några förklaringar: i tumlaren far ullen runt i en trumma av glest nät, där skräp och dubbelklipp faller bort. Pickning motsvarar ungefär tesning. Den tesade ullen samlas i ett särskilt stängt utrymme och sprayas med vatten och spinnolja innan den går vidare. Dehairingsmaskinen tar bort grova hår om man så vill, men man kan ju också vilja ha kvar den rustika karaktären. Ångningsmaskinen drar garnet genom en tunnel med ånga så det blir fixerat och inte krullar upp sig.  

  
 Här är det alpackaull som först pickas (tesas) och därefter ligger i förvaringsrummet. 

Den ull som sorteras ut som för grov till stickgarner används till en alldeles egen produkt, ett garn avsett för inslag i mattor. Det tas direkt från kardverket, där det blir omsnott av en tunn lintråd. Garnet och mattorna ser ut som nedan. Det är som jag ser det ett utmärkt sätt att använda den lite grövre ullen. De röda fina lockarna råkade bara ligga där, det finns inget färgeri.

  
  
Sen hade man en maskin som jag verkligen blev sugen på, en tovningsmaskin. 

  
Man lägger kardfloret på bottenplattan, blöter och fäller ner överplattan. Sedan sätter den igång och gnuggar ihop ullen. Fast det behövdes tydligen extra bearbetning efteråt för att få en riktigt fast kvalité. Man kan hyra in sig på den här och det blev jag som sagt sugen på. Praktikanter tas också emot, även det något som vore kul att prova på. 

Ett väldigt trevligt och intressant studiebesök blev det, i det vackra vårvädret. Det är öppet med försäljning av garner vissa fredagar. Mer info om Båvens Spinnhus AB finns här.