Kategoriarkiv: siden

Sett på stan 2

Stan och stan, jag var onekligen inomhus, på Östasiatiska museet. Där har Petra Holmberg gjort ett litet hörn med shibori-tema, som jag ville se. Det är både foton och målningar och några plagg. Mina foton är tagna genom glas, så det är lite extra ljuseffekter där ni får lov att tänka bort. 

  
Den här kimonon är tillverkad i början av 1900-talet, av tuskaftsvävt sidentyg. 

  
En närbild av mönstret. Om jag förstår rätt är den gjord så här: varptrådarna har färgats gulbeiga men i regelbundna grupper sparats vita. Det finns smala röda ränder i varpen, som är färgade i partier. Vissa av trådarna i de vita partierna har dessutom färgats med svart (eller mörkblått) och rött. Inslaget är också uppdelat i gulbeige och vitt samt med svarta eller röda trådar. Det är inte gjort i en handvändning detta. Himla massa reservage och trådar att hålla reda på. Men det blev vackert. 

  
Nästa bild visar två kimonos av siden, den till vänster vävd i tuskaft och den till höger vävd med strukturmönster. De är gjorda vid 1900-talets början och avsedda till underkimonos. Den röda färgen tros komma från safflor, och då har det väl gått åt minst en hel åker. Man får ju bara en liten nypa per blomma. Den vänstra har ett utsparat mönster av solfjädrar, och mellanrummen är fyllda med omknytningsmönster. Till den högra har tyget veckats och sedan blockerats från färg med klotsar. 

  
Till sist ett mönster som nog är möjligt att utföra även för mig. 

  
Det är cirklar som dragits ihop och doppats i olika färgbad. Mellanrummet har sedan målats med en bottenfärg. Kvalitén är sidencrêpe och den tros vara tillverkad på tidigt 1800-tal. 

Konserverad färg

De här burkarna stod på altan ett par veckor i september. 

  
Jag provade en annan metod att färga tyg, en metod som är lånad från konserveringstekniken. Det är India Flint som har introducerat den, tror jag. Man viker ihop sitt tyg runtom de växter man vill ska ge färg åt tyget, knyter runt så det blir ett stadigt litet paket, slår på vatten och ställer sedan burken i en stor gryta i vattenbad. Inget lock på burkarna. 

  
Sedan fick burkarna koka i vattenbadet c:a 1 timme. De två burkarna med sidensjalar tillsattes lite alun löst i vatten innan de fick koka. De två större burkarna med bomullstyg fick en skvätt lut var när det var färdigkokat. I alla burkarna fyllde jag på med hett vatten från vattenkokaren upptill kanten innan jag skruvade på locken. Sen fick de stå och svalna på köksbänken, och det knäppte till tydligt när vacumet uppstod. I princip kan såna här burkar stå i åratal, men det får bli en annan gång. Nu gick det drygt två veckor innan jag öppnade dem, och det var inte så lätt ska jag säga! Jag fick lov att be om lite mannakraft till hjälp.

Så här såg det ut först, när jag strött på tidigare använda eukalyptuslöv och annattofrön på en sjal med tidigare misslyckad färgning. Sjalen var våt, ooch jag strödde på färgmaterialet på ena halvan innan jag vek och rullade ihop den, knöt om tråd och stoppade i burken. 

  
Resultatet blev så här. Eucalyptusbladen syns som svaga oranga fläckar, och de återanvända annattofröna hade massor av färg kvar i sig. 

  
Den andra sidensjalen preparerades med avokadoskal samt torkade blommor: röd pion, amaryllis och tulpan. Som färgbad fick den ett efterbad från tigeröga. Den blev som nedan, inte så väldigt intressant enligt min smak. Men jag har en idé för vidareutveckling. Kameran ljuger lite om färgen, den är mer gulgrön IRL. På båda sjalarna har jag dessutom fått permanentade skrynklor… 

  
Jag ville återupprepa en tidigare succée med pulvriserad krapp och annattofrön för att få mer tyg till ett tilltänkt projekt, och lyckades delvis. Den första färgningen gjordes med enbart solvärme, och där blev fröavtrycken gula. Nu blev de mer bruna, men det spelar ingen roll. Och det är förstås krappen som gett den rosa färgen. 

  
Till sist ett tyg där jag lade på eucalyptusblad tillsammans med sönderrostat järn, dessutom efterbad från tigeröga. Det blev en fin skala av färgeffekter, och så här efteråt kom jag på att jag kunde ha gjort två mindre rullar i stället för en stor. På så vis kanske jag hade fått ett ”par”. Något att tänka på till nästa gång. 

  
India Flints blogg kan man läsa här.

Annattofrön och krapp och en hel del annat kan man köpa här

Ett lite tråkigt inlägg

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag plockade lönnlöv som kokades ur, och sen färgade jag provhärvor. Yllegarnet var betat med alun och vinsten. Det blev inte särsklit intressant, faktiskt. 

  
Längst till vänster är garnet som det blev vid färgningen. Härvan i mitten har efterbehandlats med björkaskelut en kvart, och det blev ju en förbättring. Härvan till höger har fått ligga i kopparvatten en kvart. Kanske det hade blivit mer effekt med längre tid. Det lär nog dröja innan jag färgar med lönn igen i alla fall. 

Sen fick jag en annan ide. 

  
Så jag lade ut gräslök på en sidensjal, rullade ihop med plast omkring och lade ovanpå varmvattenberedaren. Det tog inte många dar förrän det började stinka ordentligt. Efter tre dagar tog jag ner paketet, rullade upp och tvättade sjalen. Det såg ut som nedan. 

  
Rätt så menlöst, särskilt med tanke på hur fint det var när jag lade dit gräslöken. Kanske det går att framkalla färgerna lite mer med lut.

Men det här är inte heller något jag vill rekommendera andra. 

Resultat av rödlöksfärgning

Jag vet inte hur det är med er, men nog har jag svårare att få ihop större mängder av skal från röd lök än från gul. Men till slut så…

  

Här har jag på vanligt sätt kokat skalen 1 timme och sedan silat från spadet. Den här sidensjalen är, liksom alla som följer i inlägget, betad med alun och vinsten. Den har fått nästan-koka 1 timme och resultatet blev den här fina, jämna kanelbruna färgen.

  
Nästa sjal är färgad i efterbadet på samma sätt. Men den här har fått svalna löst liggande i badet, medan den första lades i en burk och blev helt täckt av färgbad. Den här är ju fin på sitt sätt. Det kan hända att jag fortsätter med någon mer metod på de här två, det finns planer. 

De urkokade lökskalen då? Jo…  

 
Den här sjalen doppade jag i efterbadet, rullade ihop den med lite järnskrot och urkokade lökskal och knöt till. Så lade jag den i en glasburk och fyllde på med efterbad. Dessutom tillsatte jag lut från björkaska för kunna förändra pH-värdet, från 6 till c:a 9. Glasburken ställde jag på varmvattenberedaren. Detta var under den regniga maj, så solvärme var inte att tänka på. 

  
Nästa sjal slutligen blötte jag i vatten bara, innan den rullades ihop med järnskrot och gamla lökskal och knöts till på samma sätt. PH-värdet på efterbadet förändrades genom tillsats av ättika, till 3. 

Båda sjalarna fick ligga i sina burkar på varmvattenberedaren en vecka, kanske någon dag mer. Själv tycker jag båda resultaten är helt ok: den ena med sin jämna brunrosa ton och grå fläckar, den andra med sitt mer dramatiska kontrasterande mönster, randigt på ena sidan och spräckligt på andra. Nöjd.