Kategoriarkiv: mattrasor

Trasmattor i mängder

återvinning, bomull, hemslöjd, mattor, mattrasor, trasmatta, utställning, vävning

Abstract in English below.

För några år sedan var det en utställning i Orsa kyrka, där hela kyrkan hängdes full med trasmattor. Jag hade inte till fälle att se den tyvärr, men det var andra som såg och inspirerades. Till exempel damerna i vävstugorna i Boda och Vikarbyn.  Denna sommar har dom slagit till och upprepat succen men i Boda kyrka.


De har lånat ihop 155 mattor, nya och gamla, och draperat dem över kyrkbänkarna. Den här bilden är tagen från predikstolen. Ganska mäktigt, eller hur?

Den smala mattan som ligger längs mittgången och korsgången är delar av den (de) mattor som vävdes som ett skolprojekt för några år sedan. Syftet var då att täcka Långbryggan med en matta. Långbryggan i Rättvik går ut till en konstgjord ö där ångbåtarna på Siljan anlöper. Den är 628 meter lång. Jag läste om mattan men hade inte tillfälle att se den då så det var kul att det blev av nu. Tydligen hade man inte använt hela mattlängden ändå till den här utställningen….

Jag tog många bilder men här kommer ett slumpmässigt urval.



Den spräckliga mattan längst fram till höger i bild hade fått en liten förklaring av tillverkningsprocessen.


Klicka upp bilden så går det bra att läsa! Och då funderar jag på om detta är riktigt rätt formulerat. Jag förleds att tro att man slår in med mellanrum på tvären av varpen, som det sedan klipps i. Jag tror nog att det i stället är varpen som är ställd i skeden så det blir tomma ränder på längden man sedan klipper i för att få  fransigt inslag. Vad tror ni? Hursomhelst gillar jag formuleringen ”gamla Bodakläder”- återbruk av folkdräktsdelar alltså.

Från predikstolen hängde tillfället till ära en trasväv, en bild av Styggforsen.

Här fick jag se en matta som slog an en ton hos mig, den blå till höger med tvärränder i ljust och rött. En sådan vävde mor, och förlagan hittade hon i en av hemslöjdsföreningens böcker. Den måste jag leta reda på, mattan alltså.


Det är kanske inte så lätt för alla att ta sig till Boda för att titta på det här, men mattorna ligger i kyrkan till den 9 augusti och kyrkan hålls öppen för detta mellan kl 10 och 16.

For just a few weeks, the chuch of Boda is filled with 155 homewoven rag rugs. The exhibition is organized by the women of the weaving societies in Boda and Vikarbyn. The rags are both old and new, just for show, not for sale.

Reserapport

broderi, inspiration, lingarn, mattor, mattrasor, museum, petit points, textilhistoria, trasmatta, ull, utställning, vävning

Abstract in English below.

Nu har jag varit ute på resa med Skansens byalag igen. Den här gången bodde vi i Vadstena och bussade oss runt mellan olika sevärdheter där. Här kommer en rapport som fokuserar på de få textila föremål som kom i min väg.

Vårt första stopp var i Medevi brunn. Där kan man hyra in sig och bo i autentisk 1700-talsmiljö om man vill. De här avtagna stolklädslarna är dock senare, från slutet av 1800-talet. De kan säkert vara färdigframställda  broderikit, som en dam med gott om tid broderat. Den ena bilden visar en stolsits och den andra två stolsryggar. Men det här hände för så länge sedan så någon copyright finns inte! Bara att sätta igång om en får lust.

Dagen efter for vi till Åsens by, ett kulturreservat i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland. Här hängde trasmattorna på vädring.


Inne i ”Teklas hus” hittade jag en bäddad soffa med ett intressant täcke och en fin broderad kudde. Den som sydde täcket har velat pigga upp det svarta med lite broderi. 


Den broderade kudden var lite speciell. Jag tror inte att den är ett broderikit utan att den har sytts av en duktig brodös med fantasi, dock inte samma som den som sydde täcket. Men säker kan jag inte vara.


Och som vanligt fotar jag gamla trasmattsrandningar!


Sista dagen började med att vi besåg det fina renässansslottet i Vadstena. Där i stora salen låg den här gamla kelimduken på ett bord. Så bra att någon vikt upp den så man kunde se de ursprungliga färgena!


Sista stoppet gjorde vi på Spetsmuseet i Vadstena. Där förberedde man sommarens utställning om Greta Sandberg, som var en mycket skicklig bildknypplerska. Den första bilden är av ett uppförstorat foto av en knyppling hon gjort och föreställer de 12 lärjungarna i båten på Genesarets sjö. Den andra bilden tagen genom en glasruta visar fram några typiska byggnader i Vadstena. Så vitt jag förstår gjorde hon mönstren själv – eller knypplade på fri hand.

I trädgården vid museet hängde en annan sorts snäcka.


På väg till bussen passerade vi Svenska spetsars butik vid torget. Den var dessvärre – eller lyckligtvis? – stängd, men i skyltfönstret hängde en rolig modern tillämpning av den gamla tekniken, en knypplad vimpelgirlang. Alla vimplar var olika.


Together with friends in a society I belong to, I made a busride to places close to the little medieval town of Vadstena. We paid visits to the old spa in Medevi, where I spied some old embroidered chair cloths. At the culture reserve Åsens by (village of Åsen) I came upon rug carpets, a quilt and an embroiderad pillow case. The renaissence castle of Vadstena was pretty empty, but on a table in the great hall there was an old kelim weave. The last place we visited was the Lace Museum in Vadstena, a town well known in Sweden for the bobbin laces made here.

Väv 2017, del 2

fiber art, Kadi Pajupuu, mattor, mattrasor, Monica Hallén, Okategoriserade, Pia Eldin-Lindstén, textilkonst, trasmatta, Vävmässa 2017, vävning

Ett av de föredrag jag lyssnade på hölls av Monica Hallén, trasmattsspecialisten. Hon ställde ut en gammal alnamatta tillsammans med en nyvävd kudde i slarvtjällsteknik. Mycket inspirerande för mig, föredraget, boken och föremålen.

Där bredvid hängde den här läckra lilla saken vävd av Pia Eldin-Lindstén. Jag gillar när själva monteringen är gjord med en tanke och en tvist som i det här fallet: guldblad på en ruff träplatta och ett mellanrum mellan plattan och väven. Läckert som sagt!

Den estniska textilkonstnären och uppfinnaren Kadi Pajupuu har tänkt ut en vävsked där rören är flyttbara i grupper, så att varpens täthet kan varieras under vävningens gång. RailReed heter den. På bilden ser man både skeden och i bakgrunden ett gardintyg där ränderna manipulerats.

Tänk på att bilderna är klickbara.
Det kommer mera!

Länkar:
Pia Eldin-Lindstén
Kadi Pajupuu
Det ser inte ut som om Monica Hallén har någon hemsida.

Sitta bredvid

återvinning, korg, mattrasor, muddar, stickning

Prova att klicka upp bilderna i storlek!

Ibland är det jag som kör bilen, men oftast är det mannen. Ibland sitter jag och bara tittar på vårt fantastiska Sverige, ibland känner jag lite större verksamhetslust. Då kan det bli sådana här resultat.

Muddar med tummar enligt ett mönster gjort av Eva-Lotta Staffas, som jag fått genom Sticka! ett antal år sedan. Lätt att förstå, bara att sticka på. Jag använde ett garn jag köpte i Mariehamn i våras, färgat av Gunborg Skogberg/Svalan, ett superwash-garn. Det var länge sedan jag stickade med ett sånt, det var väldigt halt men mjukt förstås. Det är tur att jag har små händer, för stickfastheten blev lägre än i originalmönstret, och därmed vantarna mindre. Och nu har jag en dryg härva kvar att göra nåt med, en mössa kanske?

Den röda skålen till vänster gick också bra att hålla på med som bredvidsittande. Den består av en kärna av snodda mattrasor, som jag virat andra mattrasor om och sedan sytt ihop med bomullsgarn. Det är en teknik som jag lärt mig i slöjdföreningen i Stockholm. Den mindre skålen är gjord efter samma princip, men där består kärnan av ett sisalsnöre. Den har jag dock sytt ihop på maskin, så den är inte tillverkad under bilfärd. Den lilla virkade plattan är ett test inför en eventuell större matta, bestående av övervirkade trasor. Kanske det får bli en pannlapp. Kanske jag börjar på något helt annat.