månadsarkiv: juli 2015

Band från Ore

Igår kväll satte jag upp och började väva ett band med mönstret taget från linningsbandet på en kjol till folkdräkten från Ore socken i Dalarna. Det är den socken jag kommer från. Kjolen finns på Dalarnas museum i Falun. 

  
Jag har ett projekt för mig själv att inventera och väva upp de bandmönster jag hittar. 

  
Lingarn 20/2 i varp och ett färöiskt ullgarn till det röda. Det här blir en ganska grov kvalite, så det blir nog ett prov med knyppelgarn 35/2 och ett tunnare ullgarn också. De bevarade banden är väldigt olika i kvalitéerna, så det är knepigt att välja garner. Och färgerna ska vi inte tala om!

Som ni ser blev det lite ludd i mönstret i avslutningen på den lilla ”krabban”. Är man inte uppmärksam vid mönstervändningarna, så man måste repa upp, blir det lätt så. Men det ingår i konceptet, så att säga. Man får räkna med att den första decimetern används till övning. 

Maskinstickning del 2

Ni kanske tycker det är tråkigt med provlappar, men det tycker inte jag… Ett bra sätt att öva sig på, helt enkelt. 

  
Här ligger exempel på olika kanter, gjorda efter ”frökens” excellenta anvisningar. Längst ner till vänster ett försök att göra hål i mönster, efter en förklaring jag fick på Fårfesten i Kil i vintras. Det ser inget vidare ut där men jag tror nog jag fick kläm på det till slut. Den bruna lappen är ett prov stickat i naturfärgad lammull av spelsau, som jag funderar på att göra en tröja till mig själv i. En provlapp stickad på det där sättet används för att beräkna maskantal och varvantal. 

  
Eftersom maskinen jag fått låna kan sticka med hålkort måste jag ju prova det också. Det var något väldigt – mm – förföriskt med att sticka mönster på maskin, fort gick det och jämnt blev det. I oktober lär det ska bli en kurs där man komponerar maskinstickningsmönster där på Sätergläntan, ska jag hoppa på den tro? Diagonalmönstren är också stickade på hålkort, samma kort men olika inställningar. Tekniken till vänster kallas tuck och till höger skip. Sticka snoddar på maskin gick ju så snabbt som vinden! Garnet jag jobbat med är av norskt fabrikat och heter Huldra.

  
Sist en bild på modelltröjan som vi alla stickade, fast lite olika efter olika huvuden. Dock är den för liten för mitt minsta barnbarn. Grejen med den var att lära sig ökningar för ärm och minskningar för hals. Det var flera stycken som hann med tröjor åt sig själva och en del annat också. En väldigt lärorik vecka blev det. Dock får jag vänta till hösten med att själv sätta igång, nu håller jag mest på med odlingar och sommarstuga. 

Maskinstickningskurs på Sätergläntan, del 1

Sedan i måndags går jag nybörjarkurs i maskinstickning på Sätergläntan i Insjön, Dalarna. Vi har haft uppkopplingsproblem här, men nu har det fixat sig, så jag kan berätta lite. 

Första dagen gjorde jag (och de andra) en poncho. Nedan ses maskprov, sträckningsprov och det färdiga ponchon på blockning. Den är stickad i ett garn från Shetland. Modellen är enkel: ett avlångt stycke som viks på mitten och sys ihop en bit i ena sidan. Randmönstret är gjort med ”tappade maskor”, men här tappar man dem ända från början.  

  
På nästa bild ser man mig modella i frökens poncho. 

  
Man kan bära den lite hur som helst som synes.

Det är duktiga och tålmodiga Kerstin Löfgren som är vår fröken. Hon är konsthantverkare från Värmland som har en egen blogg som kan läsas här. 

Du, kära läsare, tycker kanske inte att maskinstickning är ett hantverk? Jag för min del påstår att handstickning helt enkelt är ett annat hantverk än maskinstickning. Tänket är helt annorlunda, även om det förstås finns likheter i slutresultatet. Man bör snarast jämföra stickmaskinen med en vävstol, en apparat att lära sig behärska. Det återstår dock att se om jag blir någon duktig ”maskinist”, som det kallas internt i dessa kretsar. 

Sätergläntan är tämligen välkänd i hantverks- och slöjdkretsar. Länk till hemidan finns här. 

På gång

Innan jag for iväg till sommarstugan ställde jag dessa burkar på altan. Hoppas den här solen gör underverk med det här nu. 

  
Tyget är bitar av gamla lakan i båda fallen. Burken till höger har fått eucalyptusblad invirade tillsammans med koppartråd från slaktade kablar. Till höger är det pulver av krapp och frön av annatto som lindats in, och så ligger det lite kopparskrot på botten av kärlet. Dessutom har jag hällt på en skvätt lut för att påverka bomullen lite extra. Nu gäller det att ha tålamod och låta solen göra sitt. 

Annatto-frön köpte jag för några år sedan på Wonderwool i Wales. Det är visst ganska vanligt att färga med sådana i USA och England. Det lär ska bli gult, men det är mitt första försök. Googla på namnet får ni veta mer!