Vaufärgningen blev bra fast jag inte trodde det. Jag kokade den lilla mängden vau en kväll en timme, lät koket stå till kvällen efter och kokade en timme till. Kokvattnet såg ut ungefär som det som blir när man kokat brysselkål, lite svagt grönfärgat. Men jag slängde i två små härvor broderigarn tillsammans med lite alun, och det blev färg minsann! Men inte så självlysande som på bilden dock…

Vau var den färg som man förr-i-tiden använde till korset i svenska flaggan, men det visste ni kanske.

Mer om vadmalsstampningen.

Det färdigstampade tyget tas upp och dras genom en sträckställning, för att sedan hamna på en rulle och ställas på dropptorkning. Varje gång man hanterar det våta tyget måste man undvika att ta i stadkanterna, annars kan dom bli vågiga och fula. Man tar ett tag en decimeter in på tyget i stället, och när man sträcker det på rullen får man stryka det från mitten och utåt så gott det går. Sedan rullar man om det nästa dag så den våta inre delen kommer ytterst och kan torka.

På professionella tygberederier hade man ofta en torkställning, som bestod av en ram med hakar i alla sidor. Där hakade man upp tyget och kunde sedan spänna det genom att den nedre sidan av ramen kunde sänkas neråt.

Länken nedan leder till en film tagen 1930, som visar ett färgeri i Hammarby i Stockholm. Det finns tyvärr ingen speaker, och ibland väcker filmen fler frågor än den svarar på. Men det visas i alla fall en spännram som den jag nämner ovan.

http://www.svtplay.se/klipp/98737/fargargarden-vid-hammarby-sjo-utan-ljud-1930