På HV i Stockholm har man en massa roliga kurser. Just nu går jag en i shibori, ett japanskt namn på en färgningsteknik där man på olika sätt skyddar ett parti av tyget, så att färgen inte kommer åt. Vi fick börja med att använda trämallar och skruvtvingar.

Som synes viker man tyget och sätter sedan ett par träbitar på var sida, som sedan hålls fast med tvingarna. Vi jobbade med bomullstyger av olika kvaliteer denna gång, och färgningen gjordes med kypfärger. Nedan ser man ett tyg där jag först vikt tyget i trekanter, reserverat med två avlånga träbitar och sedan färgat i ett grönt färgbad. Efter färgning, tvätt och strykning har jag vikt det på samma sätt men satt runda träbitar på var sida och färgat i ett rött bad.

Det var många parametrar att hålla reda på, förutom själva vikningen som kan göras hur intrikat som helst. Torrt tyg, vått tyg, tjockt eller tunt tyg, hur länge man doppar tyget i färgbadet, om man blandar färger så att de går på olika o.s.v. En hel vetenskap, verkligen.

Jag vek ett tunt tyg i fyrkanter och lade på mallar jag klippt av en gammal glassförpackning. Sedan knöt jag fast mallen i de klippta skårorna. Det blev fyra lösa trekanter av tyget som stack ut, och sedan gick jag runt till mina kamraters färgbad och tiggde mig till ett litet dopp, olika för varje hörn. Det här tyget har jag vidare planer för senare.

Sist kommer ett exempel på en färgning i ett ganska grovt tyg. Först gulfärgat, sedan vikt i trekanter och mallat och doppat i ett grönt bad. Här stod jag också med handskar på händerna nere i färgbadet och strök utefter kanterna för att få in färgen i tyget. Kypfärgbad är ju inte så heta, så det går bra att göra så. Lustigt nog blev avigsidan bäst.

Det är svårt att visualisera det färdiga resultatet. Här kan man ju se att om jag hade gjort på annat sätt, kunde det ha blivit en blomform. Men det är bara att öva på!