Försök till eco-print

Jag får inte färga fler stora garnhärvor, har jag bestämt. Jag har helt enkelt inte plats för dem. Så nu har jag gått över till sidensjalar, för helt låta bli färgning går inte. Och då har jag också börjat titta mer på det här som kallas eco-print. Det innebär att man låter växternas färger göra avtryck på tyget direkt, oftast med ett ganska slumpmässigt resultat. För många betyder det också färgning med låga temperaturer och med mindre betmedel. Själv har jag bara börjat nosa i kanterna på det här området, och det blir allt lite hipp som happ. Det här inlägget handlar om mina senaste försök. 



Alla de här inläggen har haft eucalyptusblad som färggivare. Till att börja med gjorde jag iordning två plastburkar med varsin sjal med invikta blad, omvirade med garn. Dessa ställdes ovanpå varmvattenberedaren, och där blir det åtminstone 30 grader i färgbadet. De fick stå där en vecka drygt, men resultatet var ju inte mycket att ha, tycker jag i alla fall. Lite gulspräckligt, med negativa avtryck av bladen, konstigt nog, och lite andra färgstänk där det troligen har varit någon slags smuts på bladen. Det ena badet var en återanvändning av ett rabarberrotskok, det andra på vanligt kranvatten. 





Sen försökte jag färga en shiborivikning av en sjal, i ett efterbad. Det enda som blev lite roligt var avtrycken av spikarna som lades in i vecken. Jag hade köpt kopparspik, för jag ville ha en grön ton på märkena, men eftersom det var förkopprade järnspikar, blev det järnet som tog överhanden och avtrycket blev grått. Man kan se avtrycken efter plastklämmorna som höll ihop vecken. Färgbadet gjordes på de blad som tidigare legat invecklade i bad ovanpå beredaren, och det fanns mycket färg kvar som gick ut fint i tyget. Men när jag lät sjalen svalna i färgbadet gick färgen tillbaks till badet! En riktig missräkning. 



Tiil slut en bild en bild som lite grann förklarar vad man kan få. Här har jag lagt torkade eucalyptusblad i vecken på en sjal, vikt ihop den och sedan lagt den i ett durkslag. Sjalen har sedan ångats i durkslaget över kokande vatten i en timme, med vändning efter halva tiden. Den riktiga färgen är faktiskt starkare än bilden visar. Eftersom det inte finns något som helst betmedel här undrar jag hur härdig den har färgningen är. Men det får tiden utvisa. Man kan ju alltid färga om, förresten. 



1 tanke kring ”Försök till eco-print

Lämna ett svar till Maria Ho Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *