Kategoriarkiv: växtfärgning

Inspirerande bok

Den här boken gottar jag mig åt varje dag just nu! Jag måste visa er, fast det är vansinnigt svårt att ta bilder på blanka blad…

20140111-173617.jpg

Jag köpte den på Victoria & Albert Museum i London för c:a 200, men den finns säkert att få tag i på någon nätbokhandel också. ISBN 978-0-500-29033-0, förlag www.thamesandhudson.com. Catherine Legrand: Textiles A world tour. Paperback, som jag har, tryckt 2012. Utsökta foton, fint – men blankt – papper som gör bilderna rättvisa. Bilderna visar människor i sina traditionella dräkter från Vietnam, Laos, Thailand, Orissa, Rajasthan, Gujarat, Mexico, Guatemala, Panama, Rumänien, Benin.

20140111-174550.jpg

Det är inte bara fina bilder, det är teckningar som visar hur kläderna är skurna också. Jag vill genast sätta igång att sy! Ovanstående bild visar en dräkt från Vietnam.

20140111-174927.jpg

Här en bild som visar att turban och mustasch hör ihop. Det hade jag inte klart för mig.

20140111-175102.jpg

Inspiration från Indien till tie and dye-färgning.

20140111-175238.jpg

Bild från Benin (Afrika) med indigofärgning och knytreservage.

20140111-175437.jpg

Färgexplosion från Guatemala.
Texterna berättar en hel del om hur kläderna tillverkas: material, färger, tekniker, traditioner runt plaggen. Det finns också en diskussion om hur dräkten nu håller på att förändras till västerländskt mode, om teknikernas utdöende men också om vad dräkterna betyder för identiteten.
Till sist ett citat som visar ett annorlunda förhållande till färgers härdighet. Min översättning:
”När jag tvättar mina broderade byxor, bleknar de oranga mönstren till gult, indigofärgen i tyget kryper in i det gula och gör det grönt, och det röda blir brunt; färgerna tvättas ihop, ger liv åt plagget och gör det vackert”, säger Li Ta May från Vietnam.
Något för oss att fundera på.

Vadmalsstampning, tredje delen

Vaufärgningen blev bra fast jag inte trodde det. Jag kokade den lilla mängden vau en kväll en timme, lät koket stå till kvällen efter och kokade en timme till. Kokvattnet såg ut ungefär som det som blir när man kokat brysselkål, lite svagt grönfärgat. Men jag slängde i två små härvor broderigarn tillsammans med lite alun, och det blev färg minsann! Men inte så självlysande som på bilden dock…

20130916-214004.jpg

Vau var den färg som man förr-i-tiden använde till korset i svenska flaggan, men det visste ni kanske.

Mer om vadmalsstampningen.

Det färdigstampade tyget tas upp och dras genom en sträckställning, för att sedan hamna på en rulle och ställas på dropptorkning. Varje gång man hanterar det våta tyget måste man undvika att ta i stadkanterna, annars kan dom bli vågiga och fula. Man tar ett tag en decimeter in på tyget i stället, och när man sträcker det på rullen får man stryka det från mitten och utåt så gott det går. Sedan rullar man om det nästa dag så den våta inre delen kommer ytterst och kan torka.

20130916-215039.jpg

På professionella tygberederier hade man ofta en torkställning, som bestod av en ram med hakar i alla sidor. Där hakade man upp tyget och kunde sedan spänna det genom att den nedre sidan av ramen kunde sänkas neråt.

Länken nedan leder till en film tagen 1930, som visar ett färgeri i Hammarby i Stockholm. Det finns tyvärr ingen speaker, och ibland väcker filmen fler frågor än den svarar på. Men det visas i alla fall en spännram som den jag nämner ovan.

http://www.svtplay.se/klipp/98737/fargargarden-vid-hammarby-sjo-utan-ljud-1930

Det roligaste som finns (nästan)…

I fredags åkte vi iväg till en plats som såg ut så här:

20130729-214306.jpg

Och där plockade och klippte jag, med hjälp av mannen, två kassar som såg ut så här:

20130729-214551.jpg

Stenlav och ljung.

Ljungen klippte jag i c:a trecentimetersbitar och la i blöt, i samma vatten som jag alunbetat garn i. (40 gr alun till 4 hg garn, Järbos tretrådiga) Dagen efter kokade jag soppan 1 timme och färgade sedan garnet 1 timme. Jag har en sån här gammal pannmur, den är jag väldigt glad för.

20130729-215103.jpg

Och detta blev resultatet, som jag blev väldigt nöjd med!

20130729-215304.jpg

Stenlaven varvade jag med obetat garn i en järngryta. Detta fick ligga i blöt tillsammans över natten och sen brassade jag på i 2 timmar. Resultatet blev inte mycket att hurra för tyvärr, en blaskig ojämn gråbeige färgton som inte gör någon glad. Funderar på om det kan ha med vattnets surhetsgrad att göra. Någon där ute som vet? Så jag hällde alun (25 gr) i det efterbad som blev efter ljungen, lade i det misslyckade garnet och lät det ”koka” 1 timme. Då fick jag ett garn som visserligen fortfarande är ojämnt men ändå användbart. Den ljusa tråden som ligger på tvärs är första färgningen.

20130729-220509.jpg

Och nu ska jag försöka få tag i en ph-mätare av något slag! Någon som har ett bra förslag?