Kategoriarkiv: växtfärgning

Färga med blå bresilja

blå bresilja, efterbad, färgning, färgväxter, kallfärgning, kermesbär, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

Tidigare har jag berättat att jag fått ”ärva” växtfärgningsmaterial av en vän, vars mamma hade avlidit. Material som daterade sig till – ja, lite oklart faktiskt – men jag tippar den förra växtfärgningsboomen på 1970-80-talet. Där fanns bl a en påse med finmalen blå bresilja. Det såg ut som ett rödbrunt pulver, 200 gr. Det kändes lite osäkert om det fortfarande skulle ge färg. Men det finns ju bara ett sätt att ta reda på det, eller hur?

Sä jag gjorde ett kok med alunbetade ullgarner, 2 x 2 hg och några olika småhärvor av redgarn. Blå bresilja ska ju ge blått, men det första koket med två härvor blev nästan svart, särskilt redgarnet, en liten härva som ligger ovanpå den stora härvan. Ullgarnet är vanligt gammalt svenskspunnet ullgarn från ett loppisfynd, och redgarnet är ett urgammalt fynd, knappast svenskspunnet, troligen merino i en mycket fin kvalite. Det första koket gav alltså ett nästan svart garn, men jag hade ett himla sjå att skölja och tvätta bort färgpulver. Det bara rasade ur garnet.

Men badet såg ändå potent ut, så jag gjorde ett kok till till. Och det blev som stor härva nr två, som också har en liten redgarnhärva liggande ovanpå sig. Väldigt mörkt blått där också, mörkare än jag väntat mig. Till höger om denna storhärva ligger en liten härva silkegarn och en redgarnhärva med rabarberbetning, som är färgade i första badet. Det blev ingen särskild effekt av rabarberbetningen, men nu vet jag det. Jag tror faktiskt färgbadet skulle ha räckt till ett kok till, men nu hade jag inget mer betat garn.

Det var dessvärre inte bästa ljuset att fota garnerna i, men jag hoppas det syns bättre om du klickar upp bilderna i storlek. Garnerna ser något mörkare ut på bilden än i verkligheten.

Blå bresilja (det finns/fanns röd och gul också) kommer från barken från ett träd som växer i Sydamerika. Det köptes stora mängder av det tidigare och användes som ett enklare alternativ till vejde och indigo, eftersom det är mindre komplicerat att färga med. Och det är källan till landsnamnet Brasilien. Den röda och gula bresiljan kommer från andra växter men också de från Sydamerika. Blå bresilja har inte lika bra härdighet som vejde/indigo, så jag lindade litet garn runt papper och lade på terassen för att testa. Nu var väl inte denna gråa oktober/novembermånad det optimala testtillfället, men här är en bild. Ingen skillnad just när det gäller bresiljan trots mer än en månad utomhus. Jag får ta och lägga ut den igen när solen kommit åter.


Jag ska istället berätta lite om den småhärva som ligger längst till höger på härvbilden och på testremsan. Den är färgad med amerikanskt kermesbär, som jag odlat själv. Alunbetade småhärvor fick ligga tillsammans med bär i en plastlåda ovanpå varmvattenberedaren. Efter en vecka hade det börjat jäsa och mögla, så då sköljde jag det. Det blev en fin mörklila färg. Men som synes både på småhärvan och på testremsan är det riktigt dålig härdighet. Inget att satsa på alltså.

From a friend I had a gift of dyeing material, connected to his mother that passed away some time ago. She used to dye her own stuff back in the 1970-80’s. Among it was a bag containing logwood, processed to a fine brown powder. I couldn’t be sure this was still useable, but there’s only one way to find out, isn’t? The bag contained 200 gr and I used it all. First bath I dyed 200 gr wollen yarn, the second bath too, plus in both cases a few of my small sample skeins. All of the yarns mordanted with alum. I was a bit surprised to get these dark colours with an dyeing agent that old, and also surprised that the colours were so lightfast. Although the light test was made in the darkest of weeks in Sweden, so it might be different in summer. The sample skein and test yarn at the farthest right is dyed with kermes berries, which proved not to be lightfast at all.

Torkad vau – färgning

färgning, färgreseda, färgväxter, naturliga färger, silke, stickning, syrafärger, ull, vau, växtfärgning

Abstract in English below.

Vau eller färgreseda (Reseda luteola) kallades ofta färggräs förr. Det odlades i stora mängder och kunde också importeras. Det är lätt att odla vau, och har man en gång gjort det blir man nästan inte av med den, då den fröar av sig så ohyggligt. Det är flera år sedan jag hade vauodling, men jag plockar fortfarande bort små spontana plantor här och där. Förra sommaren lade jag det jag plockat på tork i trädgårdsskjulet, och för ett par veckor sedan körde jag ett kok. Jag hade ett hg torkad vau som jag lade i kastrull och kokade en timme. Själva färgningen gick till som vanligt: den pågick en timme med temperatur 85-95 grader. Det luktade betydligt bättre än de gamla lavarna jag kört förut kan jag säga, ungefär som torrt hö. Och så här blev det med alunbetat garn:


Från vänster har vi då en härva på ett hg vitt ullgarn, och bredvid den ligger överst småhärvor av redgarn och under det härvor av ett lite tjockt entrådigt silkegarn. Den gröna färgen längst till höger fick småhärvorna när dom låg i mitt kopparvatten. Jag glömde att jag lagt ner dom så det blev onödigt lång tid, och inte klockade jag det heller. Men de blev ju väldigt fint gröna. Det var mycket färg kvar i badet så det hade nog räckt till ett efterbad också men det hade jag inte lust med denna gången.

Jag funderade på om det kunde bli någon skillnad på den gula färgen beroende på om den var färsk eller torkad. Så jag letade reda på den sjal jag stickade efter förra färgningen, när jag hade purfärsk vau. Det gula i sjalen är vau men de gröna tonerna är syrafärger.


Sjalens gula ser möjligen lite ljusare ut men det är ingen stor skillnad. Så äktheten kan väl sägas vara OK. Det sägs ju också att det gula korset i svenska flaggan förr färgades med vau.

A couple of years ago I grew weld in my garden, and it still keeps coming up at places. Last summer I dried the little plants, and last week I made a dye bath with them. It was 100 gr of dried weld, and I boiled it one hour before straining it. The big skein is 100 gr, and I also dyed a couple of small sample skeins, in woollen and silken (below) yarn. Green colour was acheived when letting the skeins soak in my copper water, but I actually forgot them there so I don’t know how long…

I also knitted a scarf from the yarn died with fresh weld, so I took it out to compare the colours. But I would say the colour has lasted well through the years. The green tones are from acid colours. There’s a saying that the yellow cross in the Swedish flag used to be dyed with weld.

Mera rensning i förråden

efterbad, färgning, koppar, lavfärgning, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

När man nu inte kan plocka i naturen blir det till att gå till förråden. En större plastburk innehöll ungefär 235 gr fådd gammal lav, till största delen vanlig grå skägglav men också lite mörk skägglav och annat skräp. Detta kokades på vanligt sätt och sedan färgade jag med mina småhärvor av redgarn, de som jag sedan ska använda till broderade storverk (haha!). De är alla betade med alun, utom en som är betad med rabarberblad. Och så lade jag till en småhärva av grått entrådigt garn också. Det blev som nedan kan beskådas.


Från vänster till höger: färgad härva som därefter fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter, grått garn, den rena färgen på vitt garn, rabarberbetat garn. Slutsatser: gammal skägglav ger inte de ljusgula nyanser som litteraturen säger. Eller var det för mycket föroreningar? För gammal lav?

En annan plastkasse med fådd lav, en blåvit plastkasse med ett kvitto från Konsum i Skärplinge från 1981, innehöll 400 gr lav av för mig obekant sort. Skärplinge ligger i norra Uppland, och där finns det säkert gott om stenblock med lav på i skogen. Den kokade jag och silade av. Till själva färgningen använde jag en härva gammalt vitt ullgarn, 2-tr Stickgarn Extra från Bergå numera nerlagda spinneri (där praktiserade jag en gång i tiden)  plus tre småhärvor. Det blev som följer.


En trevlig varmbeige färg, i alla fall i mitt tycke. Ovanpå stora härvan ligger en småhärva som jag inte gjort något med efteråt. Till höger ligger en som fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter och en annan som legat i lut. Det senare gav just ingen effekt i det här fallet.

Och till slut: på Fårfesten Kil köpte jag för några år sedan en liten påse med islandslav, 20 gr. Den var avsedd till te enligt försäljaren, men ni känner väl mig?


Ännu mera varmbeigt broderigarn blev resultatet, alunbetat förstås.

Ni ser väl att jag knyter om även de små provhärvorna tre gånger innan jag färgar? Det är en tendens till att överarbeta som jag har dessvärre. Men nu tror jag att jag gjort slut på all lav i förrådet i alla fall.

I have been cleaning upp my stash with dried lichens, most of it given to me so I don’t know from where or when. All of my yarns are mordanted with alum only. I boil the lichen one hour, strain the water  and then dye for one hour. The yarns with a green tone were put in copper water for some 25 minutes after the dyeing.

Hålla ordning

efterbad, färgning, inspiration, naturliga färger, syrafärger, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

Genom åren har jag gått många olika kurser i färgning, företrädesvis av garn. Jag har en hel del sparade garnprover och pärmar, som nu är väldigt värdefulla för mig. Den första kursen gick jag 1970 i Rättvik, och vi höll till vid Siljans strand. På bilden nedan ligger den ring med garnprover vi fick till då överst, fortfarande vacker och färgrik. Dessvärre har en del av etiketterna som satt i varje härva fallit bort.


I mitten av garnhögen tittar de syrafärgade garnproverna fram, i färgtoner av helt annan briljans och kulör. Just de färgerna borde jag väl kunna använda, eller? Jag kan ju spara en liten tofs som referens, så får jag mer plats. En del av mitt färgarkiv ligger dessutom i förråd. Undras hur det mår?

Men den där dokumentationen av färgningar pågår fortfarande, om än i annan form. Inte som små härvor utan som prover i pärmar. Det tar sin lilla tid att göra iordning men är mycket värt. Så roligt att bläddra tillbaka och se vad jag gjorde! Idag ser det ut så här när jag fixar pärmen. Men jag kan ge tipset att inte vänta in för lång tid innan arbetet blir gjort. Det har hänt att jag fått gå tillbaka till bloggen för att se vad jag gjorde egentligen…


Om ni vill veta mer om de färgningar som syns får ni vara snälla och kolla tidigare blogginlägg. Jag är inte tillräckligt sams med programmet för att kunna länka direkt tillbaks till mina inlägg.



This is a blog post where I discuss the ways to document your results when dyeing. I have samples from my first course in 1970 and following courses and occasions, dyeing with plants as well as with acid colours. Nowadays I use to glue samples and short notes on stiff papers, saved in folders.