Kategoriarkiv: vävning

Boktips

böcker, boktips, textilhistoria, varptyngd vävstol, vävning, vävstol

Nu har jag läst en väldigt inspirerande, lärorik och intressant bok!

Från Island kom Hildur Hakonardottir. Från Shetlandsöarna kom Elizabeth Johnston. Och från Norge kom Marta Klove Juhl. (Ber om ursäkt för att jag inte fixar de specifika bokstäverna…) Dessa tre visa och textilkunniga kvinnor möttes på museet i Hordaland utanför Bergen i Norge för rätt många år sedan, i akt och mening att undersöka den varptyngda vävstolen i alla aspekter. Det blev många möten och experiment, rotande i arkiv av olika slag, genomgång av arkeologiska skrifter, intervjuer och bokläsande, ännu mer experimenterande och möten, och till slut blev det denna redovisning av det nuvarande kunskapläget.

Boken innehåller redogörelser för vad som vävts på den varptyngda vävstolen på Island, på Shetlandsöarna och i Norge. Det tidsmässiga spannet sträcker sig från bronsålder till nutid. Där finns t ex mycket om vadmalsproduktionen på Island som jag tacksamt tar till mig. En stor del av boken är en ren handbok om hur man sätter upp en väv och väver, dessutom med fler än ett skaft. Uppsättningen är annorlunda än den som visas i Ellinor Sydbergs häfte. Bättre eller sämre kan jag inte yttra mig om – än. Här visas bilder en mängd färggranna vackra vävar ur den norska traditionen. Det finns också flera bidrag av andra författare som skrivit om olika experiment, som att väva plockad dubbelväv i ett hus med enbart belysning från ett vindöga eller att bereda vadmal i havet med hjälp av vågor och tidvatten, och annat. Ett intressant kapitel skrivet av redaktören Atle Ove Martinussen handlar om hur handlingsburen kunskap överförs, den kunskap som man inte kan läsa sig till. Det är alldeles för mycket bra saker i boken för att jag ska kunna redogöra för allt det i korthet här.

Jag fick tips om boken via en sida på facebook, Historiska textilier. Nästan omedelbart skickade jag iväg ett mejl till Museumssentret i Hordaland och frågade om jag kunde få köpa den. Efter ett vänligt svar och ett enkelt överförande av pengar via bank tog det knappt en vecka innan jag hade den i min hand. Den är föralldel ganska dyr, och portet var ganska saftigt det också, men ibland måste man bara ha.

Alltså:
The Warp-Weighted Loom av Hildur Hakonardottir, Elizabeth Johnston, Marta Klova Juhl
ISBN 978-82-7959-219-8
Förlag Skald 2016

Väv 2017, del 3

fiber art, Mylla Ek, Reiko Sudo, Rita Parniczky, tyg, vävning

Växjö Konsthall hade tagit upp temat med vävning och visade utställningen Trådvandringar/Threadways. Det var flera konstnärer som ställde ut. En av dem var Reiko Sudo, som driver företaget Nuno i Japan. Det företaget är känt för sina extraordinära tyger, och det visades några exempel på både mässan och konsthallen. Det här svart/vita tyget består av många små tyglappar av silke fastsydda med maskin på ett tunnt undertyg.

I konsthallen visades också dessa vackra ”rockar” (tror jag) designade av Mylla Ek. Själv tycker jag de har en tydlig japansk touche.

Där hängde också ett par av Rita Parniczkys ”skelettvävar”. Hon jobbar med att få fram ungefär samma uttryck som ett röntgenfoto, därav namnet. Riktigt hur de är gjorda har jag inte förstått, men vackert skimrande är det.

Det var inte allt från konsthallen eller mässan, inte än!

Länkar:
Reiko Sudo och nunotyger
Mylla Ek
Rita Parniczky

Väv 2017, del 2

fiber art, Kadi Pajupuu, mattor, mattrasor, Monica Hallén, Okategoriserade, Pia Eldin-Lindstén, textilkonst, trasmatta, Vävmässa 2017, vävning

Ett av de föredrag jag lyssnade på hölls av Monica Hallén, trasmattsspecialisten. Hon ställde ut en gammal alnamatta tillsammans med en nyvävd kudde i slarvtjällsteknik. Mycket inspirerande för mig, föredraget, boken och föremålen.

Där bredvid hängde den här läckra lilla saken vävd av Pia Eldin-Lindstén. Jag gillar när själva monteringen är gjord med en tanke och en tvist som i det här fallet: guldblad på en ruff träplatta och ett mellanrum mellan plattan och väven. Läckert som sagt!

Den estniska textilkonstnären och uppfinnaren Kadi Pajupuu har tänkt ut en vävsked där rören är flyttbara i grupper, så att varpens täthet kan varieras under vävningens gång. RailReed heter den. På bilden ser man både skeden och i bakgrunden ett gardintyg där ränderna manipulerats.

Tänk på att bilderna är klickbara.
Det kommer mera!

Länkar:
Pia Eldin-Lindstén
Kadi Pajupuu
Det ser inte ut som om Monica Hallén har någon hemsida.

Väv 2017, del 1

Brita Been, fiber art, Matilda Dominique, mattor, textilkonst, utställning, Vävmässa 2017, vävning

Ja, så har det då varit vävmässa igen, denna gång i Växjö. Ett fantastiskt arrangemang som anordnas av Svenska Vävrådet vart tredje år i olika städer runt om i landet. Det är nu 30 år sedan första gången. Här får man inspiration, köper garn, verktyg och böcker, träffar gamla bekanta och gör nya bekantskaper. Nu när den är slut är det bara att se fram mot nästa, var den nu kan bli.

Även Växjö stad präglades av mässan. Förutom alla kvinnor av olika nationaliteter: japanskor, danskor, norskor, finskor, isländskor, engelskor, amerikanskor, en massa småländskor och andra svenskor, var det affischer och utställningar över hela stan och fullbelagda hotell. Ett antal män fanns det också, givetvis. En förvånad busschafför undrade om det var PRO-möte i mässhallen… men annars var det många yngre deltagare också. Mitt på Storgatan låg en 328 meter lång trasmatta, vävd av olika deltagare i vävstugor i Kronobergs län. Tidigt på torsdagmorgonen rullades mattorna ut och fogades ihop och fick sedan ligga där i regn och rusk. En trasmatta tål ju sånt, till viss del. Efter utställningen rullades mattorna ihop och donerades till Erikshjälpen.

Trafikanterna i Växjö hade lite olika strategi inför denna annorlunda gatubeläggning. En hel del brydde sig inte förstås. Andra tog ett stort kliv över mattan och lyfte cykeln för att inte förstöra. Jag såg ett gäng unga män som böjde sig ner och försiktigt ryckte i slarvtjället. Viss förundran tror jag allt att mattan skapade, och gjorde vävning som teknik mer synlig.

Det hålls ett antal seminarier i samband med mässan, och de inbjudna konstnärerna får ställa ut verk i en särskild del av mässhallen. Här nedan presenteras en del av dessa.

Matilda Dominique har grävt sig ner på djupet i våffelvävstekniken. Den kan användas till mer än handdukar, om man säger så. Hon är inte färdig med den än för övrigt. På mässan visades denna stora väv av grovt ullgarn samt ett antal andra provvävar.

En annan väverska som jobbar i det stora formatet med grovt ullgarn är norskan Brita Been. Hon visade denna väggbonad som gick från golv till tak med ett mönster som åtminstone jag tycker är inspirerat av de ”flygande moln” som finns i traditionella kinesiska vävnader. Det är intressant med sådana korsbefruktningar. Vackert och imponerande är det också.

Det kommer mera!

Länkar:
Svenska Vävrådet
Matilda Dominique
Brita Been