Kategoriarkiv: utställning

Vävning från Sierra Leone

bomull, folkkonst, indigo, Just Africa, textila redskap, tie-and-dye, tuskaft, tyg, utställning, vävning, vävning från Sierra Leone, vävstol

Abstract in English below

Vid Slussen i Stockholm ligger Just Africa, och där kan man se på och köpa produkter av många olika slag från olika länder i Afrika. I lördags var jag dit och tittade på en vävstol från Sierra Leone.


Som ni ser är det en mycket enkel konstruktion: tre hopknutna pinnar håller uppe skaften, som är förbundna med två andra pinnar som är  trampor. Den smala varpen sitter fast i början och slutet, så när varpen behöver ”dras fram”, lyfter man stativet i mitten och flyttar vävanordningen bakåt.


Vävaren sitter vid sidan om väven och slår till väven med skeden med ena handen: därav det utdragna handtaget.


Så vitt jag kan förstå använder man halvsolv, och varptråden går igenom där solven uppifrån och underifrån möts.


Det är/var männen som väver, medan kvinnorna spinner och färgar bomullen. Rullen till vänster är en gammal väv tillverkad på detta sätt. De smala vävarna sys sedan ihop till den bredd man vill ha, och tygerna används till kläder och filtar.


Den här speciella vävtekniken har levt farligt och varit nära att dö ut, men nu försöker man hålla liv i den genom nytillverkning av filtar i gamla modeller. Det fanns sådana till salu också.

Men jag slog till på något annat.


På grund av Slussens ombyggnation kommer Just Africa att ”pausa” butiken en tid, och just denna lördag var det rea på flera av varorna. Jag stod länge och funderade på en textil mönstrad i bogolanfiniteknik, men så bestämde jag mig för ett ”vintagetyg” från Burkina Faso, vävt av mossifolket och färgat med indigo. Det här är också tillverkat i smala längder av bomull, använt och tvättat så det är mjukt och härligt. En fin sjal eller nåt sånt får det bli.

In Stockholm there’s a shop where you sell different kind of items from countries in Africa. Occasionally there are exhibitions on crafts. Last Saturday I went there to take a look at a loom from Sierra Leone. It is of a very simple but still wellfunctioning design. The women used to spin and dye the cotton yarn and the men to weave the narrow cloth. The cloth is then sewn into broader pieces, for blankets e g. This tecnique was almost extinguished, but is now performed again. But I didn’t buy one of those blankets still. In stead, I fell for a vintage cotton cloth from Burkina Faso, dyed in indigo.

Andra varelser

fiber art, Fiberspace Gallery, handsytt, Kristina Skantze, siden, textilkonst, utställning

Igår var jag på vernissage på Fiberspace Gallery, som ligger på Katarina Bangata 40, Stockholms söder. Där ställer Kristina Skantze ut sina varelser, Non-Mythological Creatures.



Kristina Skantze har en gedigen utbildning inom det textila fältet. Sedan några år, ja noga taget ända sedan ungdomen,  har hon haft lust och intresse för att skapa tredimensionella figurer. Tidigare har dessa figurer varit människoliknande, men här får vi se mer fantasifulla skapelser, en slags korsningar mellan människor och djur som närmar sig det mytologiska.


Det här gänget sitter lugnt på sin gren. Men vad är det som händer i bakgrunden till höger egentligen?

Och vem är det här?


Kristina skapar sina varelser av sidenjersey, som hon färgar själv, stoppar med polyester och formar till med mängder av minutiösa stygn. Stygnraderna bildar veck, rynkor och ärr, ger gestalt och karaktär. Hon har ett stort intresse för det som är lite skevt och hur man bäst återger detta. Detaljarbetet är helt enkelt fantastiskt.


Massor av stygn i rätt riktning ger en känsla av hår eller snarare päls.


Jag skulle kunna visa fler bilder, men jag tycker faktiskt dessa varelser ska upplevas och ses på nära håll. Så gör ett besök på Fiberspace Gallery! Utställningen står till 30/3, öppet torsd-fred. 12-18, lörd 12-17.

In English: if you visit Stockholm the nearest weeks, do come to Fiberspace Gallery and take a look at Kristina Skantzes wonderful Non-Mythological Creatures!

Afrikanska tyger

bogolanfini, bomull, färgning, halsduk, Just Afrika, mud cloth, textilkonst, tygtryck, utställning, växtfärgning

I affären Just Afrika som ligger på Södermalmstorg 4, bredvid Konsthantverkarna, har de just nu en utställning med ’bogolanfini’. Det är en särskild sorts tyger från Mali i Afrika. De är, om de är riktigt riktiga, s a s, handspunna, handvävda bomullstyger färgade på ett speciellt sätt. Jag har bara sett de tygerna i böcker förut men blev alldeles tagen av mönstren och färgerna då. Utställningen står till slutet av november.

Det visas en liten film där man får se hur kvinnorna spinner bomull med stödd slända, hur männen väver med en enkel vävstol och hur längderna sedan sys ihop. Det visas också hur man färgar, men alldeles för kort och översiktligt för att jag skulle bli riktigt nöjd.

Tyget betas med en växt av något slag som ger det en gul ton. Därefter stryker man på en särskild lera i mönster och lägger tyget att torka i solen. Då blir det en reaktion mellan betmedlet och leran (antagligen något mineral i leran) som gör att tyget blir svart. Andra växter (leror?) kan användas för att få de bruna tonerna. Dessa tyger kallas också ’mud cloth’, vilket är en översättning av bogolan, om jag förstått rätt. Tillägget -fini syftar på de speciella små mönster som målas på det svarta tyget med en pinne, eller en tandborste nuförtiden. Det är en särskild färg som sedan gör att de vita mönsterfigurerna bleks fram i solen. Kunskapen om just den här sista delen av mönstringen börjar dö ut bland utövarna.

Det finns en medvetenhet om att de här så speciella tygerna och mönstren lever farligt, och det finns konstnärer och skolor som försöker hålla liv i kunskaperna. Bland annat Le Ndomo som är ett center för arbetslösa ungdomar. Därifrån kommer halsduken jag unnade mig. Jag tyckte om det här stjärnhimmelsliknande mönstret, och jag ser att den är gjord av handspunnet och handvävt tyg.

Dessutom är det här premiär för min första selfie…

Del 3 om textiltriennalen i Riga

6th Riga International Textile and Fiber Art Triennal, bildvävning, boktips, Christine Sawyer, fiber art, fibrer, Hsien Jung Hsieh, Jennie McMillen, konst, Naomi Vanjiku-Gakunga, textilkonst, utställning, vävning

Det fanns också några svenska deltagare, och en av dem var brodösen Jennie McMillen. I sina arbeten behandlar hon den pågående konfilkten mellan naturen och civilisationen. Den här heter In the forest och är ett utmärkt exempel på vad man kan göra med svart och vitt och nyanserna däremellan. Det här tar tid och man får allt lov att vara hängiven sin teknik!

Hsin Jung Hsieh kommer från Taiwan och har gjort en väv som jag tycker är en underbar metafor för livet. Jag citerar hennes egen text från katalogen: Warp is the direction of my weaving. Weft is like writng words, which means I can express my position and opinions. However, the messages are misrepresented which leads to different conclusions.

Christine Sawyer (England) har gjort ett vackert statement av en katastrof.

Och Naomi Vanjiku-Gakunga (USA/Kenya) får avsluta min serie av inlägg med ett verk som visar på bredden inom den här konstarten.

Notera dock att hon använt textila tekniker och garn för att sammanfoga plåtarna! Verket heter The Future Unfolds.

Jag köpte också en katalog, ett bastant verk med presentation av utställningen, juryns arbete och varje enskild konstnär med både porträtt, helhetbild och närbild av alla 84 verk. All text på både lettiska och engelska. Man verkar i Lettland ha vanan att skriva om alla namn till lettiska, och jag undrar verkligen om det ska vara nödvändigt. Den har ISBN 978-9934-538-19-3.

I samband med triennalen hölls ytterligare två utställningar, en på Nationalmuseet för konst med den lettiske konstnären Egils Rozenbergs, och en gästutställning från det nuvarande gobelinväveriet i Frankrike. Den första hade hunnit stänga men den andra tänker jag berätta om i ett kommande inlägg. Och jag vet nog vad jag ska göra igen om tre år!