Kategoriarkiv: Ull

Ett lite tråkigt inlägg

eco-print, färgning, gräslök, lönn, siden, sjal, Ull, växtfärgning

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag plockade lönnlöv som kokades ur, och sen färgade jag provhärvor. Yllegarnet var betat med alun och vinsten. Det blev inte särsklit intressant, faktiskt. 

  
Längst till vänster är garnet som det blev vid färgningen. Härvan i mitten har efterbehandlats med björkaskelut en kvart, och det blev ju en förbättring. Härvan till höger har fått ligga i kopparvatten en kvart. Kanske det hade blivit mer effekt med längre tid. Det lär nog dröja innan jag färgar med lönn igen i alla fall. 

Sen fick jag en annan ide. 

  
Så jag lade ut gräslök på en sidensjal, rullade ihop med plast omkring och lade ovanpå varmvattenberedaren. Det tog inte många dar förrän det började stinka ordentligt. Efter tre dagar tog jag ner paketet, rullade upp och tvättade sjalen. Det såg ut som nedan. 

  
Rätt så menlöst, särskilt med tanke på hur fint det var när jag lade dit gräslöken. Kanske det går att framkalla färgerna lite mer med lut.

Men det här är inte heller något jag vill rekommendera andra. 

Virkat kamerafodral

Ull, virkning

Folk brukar utstöta små förtjusta skrik när dom ser mitt hemtillverkade kamerafodral, så nu tänkte jag skriva lite om det. 

  
Det här blir ingen regelrätt beskrivning, bara en redovisning av hur jag gick till väga. Garnet är svart Opal, det är genomgående fasta maskor i båda maskbågarna, men vilken virknål jag använde minns jag inte. En lagom.

Jag började mitt fram på linsen, lade upp till en ring och fortsatte virka en platta. Ökningen gick nog till på så vis att 1:a varvet virkades med två maskor i varje maska i ringen, 2:a varv med omväxlande 1 fast maska med 2 maskor i föregående varv, 3:de varv med 2 fasta maskor omväxlande med ökningsmaskor o s v, tills plattan var lagom stor.

Så gjorde jag kanten på linsen genom att virka på utan att öka. Då blev det som ett rör.

När röret var lagom långt – jag måttade hela tiden mot själva kameran – började jag virka fram och tillbaka för att forma sidan bredvid linsen och dessutom gick jag runt kanten och gjorde den sida som är kamerahusets djup. Då måste jag ta ihop lite här och där allteftersom för att få en rak sida. När den ena sidan var gjord virkade jag mig med smygmaskor fram till andra sidan av röret och gjorde likadant där. 

Därefter virkade jag ner till den blivande undersidan och virkade den, fram och tillbaka, samtidigt som jag virkade ihop kanterna mot sidorna, fortsatte sedan med baksidan upp till öppningen. Där virkade jag runt ett varv eller två och fortsatte med den bit som skulle bli ett lock. Avslutningsvis ett kantvarv med en luftmaska till knapphål. 

  
I ena sidan fäste jag två virkade snoddar som jag knöt runt kameraremmen, så fodralet skulle sitta kvar. En liten knapp att knäppa locket med, sen var det klart! 

Det är möjligt att jag gör på ett annat sätt om jag gör om det. Det blev till exempel inte så snygga sömmar när jag virkade ihop sidorna, eftersom jag kom från olika håll. Och att locket vill vika upp sig får jag helt enkelt leva med. Nu har fodralet gjort utmärkt tjänst i flera år i alla fall. 

Bildväv från Harrania

bildvävning, Harrania, textilkonst, Ull, vävning

Kommunen har byggt ett nytt kommunalhus, med modernt kontorslandskap och idel glasväggar. Så nu finns det inga väggar att hänga tavlor på, och en massa tavlor auktionerades ut i våras. Vi beställde katalogen och såg genast en del av intresse, för min del bl. a. några bildvävar. Och jag lyckades ropa in en av dem! 

  
I katalogen angavs den som en väv från Harrania, och den kallades ”Kvinnor och kycklingar”. Den mäter c:a 167 cm på höjden och 118 cm på bredden. Varpen är av ganska grovt lingarn, något liknande mattvarp, och inslaget av dubbelt entrådigt ullgarn. Alla inslag är inplockade i olika överlappande fält. Den är så charmig och helt underbar!  Titta på de små kycklingarna som kikar fram under mammans vinge! 

  
Och den stolta mamman som inspekterar sin barnaskara. 

  
I bakgrunden sitter kvinnorna i sina mönstrade klänningar, pratar och gestikulerar, medan barnen leker och teköket (?) är igång. 

  
Det var 1952 som den egyptiske aritekten Ramses Wissa Wassef startade en skola för barn i den fattiga byn Harrania strax söder om Gizeh utanför Kairo i Egyptien. Det var viktigt att barnen hjälpte sina föräldrar med försörjningen, men detta påverkade barnens skolgång negativt. I skolan han startade fick barnen lära sig nödvändigheter som läsning och matematik, men även att väva och på detta sätt ge familjen en inkomst. Det speciella här är den metod Wassef använde för att lära barnen vävning. De fick vara med från början i producerandet av material, och när de sedan skulle väva fick de inte använda några skisser utan skulle komponera en bild direkt i väven. Barnens egen fantasi skulle frigöras, och den tekniska skickligheten skulle komma med övning och erfarenhet. Motiv fanns i den närmaste omgivningen, kryddat med tillägg från den egna fantasien. Den här verksamheten blev så småningom en stor framgång, och flera av barnen kunde i vuxen ålder försörja sig på vävning. Vävar från Harrania ställdes ut, såldes och finns nu spridda över hela världen. Skolan är fortfarande i igång, det finns flera vävateljeer i byn och även annan konsthantverksutbildning. Man kan läsa mer om detta här och här. 

Den svenske konstnären Birger Forsberg blev inspirerad och skapade en liknande kursverksamhet i Hedesunda i Gästrikland. Läs mer detta här. 

Jag är så glad över att äntligen ha en sådan väv hos mig. 

Färga med granatäppelskal

färgning, granatäpple, Ull, växtfärgning

Jag sparade skalet till ett granatäpple, tog bort det vita mellanrummet mellan fröna, skar sönder i bitar och kokade det en timme. Sedan silade jag färgbadet och la i mina förbetade småhärvor, alun och vinsten. Det såg blekt och intetutsägande ut först, men efter en halv timme var garnet vackert gyllengult, och glad blev jag. Men man ”ska” ju färga en timme, så jag gjorde det. Och då förändrades färgen till en mer halmgul ton, färgen längst till vänster i bild nedan. 

  
Härvan i mitten har fått ligga i min björkaskelut, pH 11, 2 x 15 min. Efter första doppet var den väldigt ojämn, men blev fin efter andra. Härvan längst till höger har legat ungefär 20 min i järnskrotsvatten. Där skulle jag väl kanske ha tagit en kortare tid. Men – det är bara att göra ett nytt försök!