Kategoriarkiv: Ull

Gått på kurs

I helgen som var, 7 och 8 februari, gick jag en kurs som ordnades av Stockholms läns hemslöjdskonsulenter i den nya kurslokalen i Stockholms läns museum i Sickla. Kursledare var textilkonstnär Erik Torstensson. Om ni kommer i närheten av någon kurs som han leder, gå den!

(null)

På lördagen var vi bara fem stycken, och vi fick lära oss att nåltova huvuden, samt tips om hur man fortsätter till en hel figur. Resultatet av mina övningar sitter nu som en husgud i köket.

(null)

Söndagens tema var att tova mjuka schalar, och då var det fullt i den fina kurslokalen.

(null)

Vi använde oss av topsband av merino med effekter av silke, material som Erik hade med sig. En del hade förstås egen ull att använda. Grejen är att lägga ut ullen tunt och jämnt och sedan filta den så att den nätt och jämnt hänger ihop och silket fastnar. Jag använde bara 54 gr ull till min schal.

(null)

Den är lika mjuk som topsbanden, men förstås inte särskilt slitstark. Eventuellt filtar jag den lite mer här hemma. Hålen längs kanten har jag gjort själv, men det blev ett par oplanerade hål också… Roligt har jag haft i alla fall!

(null)

Lite grann om navajoindianernas vävning

Nu är det länge sedan jag såg min första vävnad gjord av indianfolken i USA, navajo och hopi. Men jag blev ögonblickligen förälskad. Och när jag i höstas var till Köpenhamn och besökte Nationalmuseet blev jag glad när jag såg att de ställde ut sin samling av navajovävar. Det blev alldeles nödvändigt att se den tillfälliga utställningen, men de här bilderna är tagna av mannen.

Alla vävar vävs i en stående vävstol, en ram där varpen lindas runt. Inga tyngder, inga trampor, en käpp med halvsolv till hjälp, allt plockas in för hand. Fåren som ger ullen är en särskild härdig ras. Man utnyttjar ullens egna färger, men av gammalt färgades en del garn med växtfärger. Numera är det förstås där som annorstädes, man väver med köpegarn. Dock är vävningen en viktig del av identiteten, och kunskapen förs aktivt vidare till kommande generationer. Vävarna kallas ofta ”blankets”, men de används inte bara som filtar eller hästtäcken. Det finns särskilda mönster som kallas ”chief blanket” och som bärs som mantlar av hövdingarna. Nedan finns exempel på detta.

(null)

Påverkan från närliggande kulturområden (hopi) och även mer avlägset belägna som Mexico har påverkat både mönster och former. Numera förekommer det även vävar av den typ som kallas ”eye dazzler”, med tydligt mexikanskt inflytande, samt figurala motiv. De senare har anknytning till de sägner och sagor som fortfarande berättas.

(null)

(null)

(null)

(null)

Men den här väven jag visar sist var den som gjorde mig andlös, trots att den är så trasig. Ett sadeltäcke och en sadelgjord. Betänk att detta är plockat in! Och kompositionen! Ja, jag blev alldeles tårögd.

(null)

(null)

Det finns mycket på nätet om denna typ av vävning. Kolla här och här t. ex.

Färga med avokadoskal – igen

Det står alltid en skål på min diskbänk där jag lägger lökskal och en annan skål för urskrapade avokadoskal. Med tiden får jag ihop så det räcker till en färgning. Nu gjorde jag ett försök med avokado på grå ull från värmlandsfår. Resultatet blev blandat.

IMG_0929.JPG

Här ser man ullen tillsammans med en tott ofärgad, och det är väl inget att ropa hurra för. De små härvorna är av alunbetat redgarn och har gått i efterbadet, tillsammans med en liten skvätt ättika. Det blev ju mycket bättre. Även urkokningen av skalen gjordes tillsammans med lite ättika, och ullen betades tillsammans med färgbadet med alun. Jag tror att anledningen till att färgen gick på ullen så dåligt är att det är ganska grov ull, med rätt mycket dödhår. Eller också beror det på att den skulle ha tvättats bättre innan.

En annan effekt är att det blev en konstig hinna vid efterbadet, ungefär som när man kokar mjölk. Det var inga problem med att tvätta bort den, men jag undrar vad den beror på. Något som fälldes ut från ullen kanske – någon därute som vet?

IMG_0930.JPG

Besök hos producenterna

En längre tid har jag känt ett behov av att få klia ett får, så denna dag besökte jag en flock jag känner. Kameran var med, men det blev inte så många bilder att visa upp. De var inte så villiga posörer.

IMG_0922.JPG

Värmländska skogsfår. På nedanstående bild är det visserligen ett staket i vägen, men man ser ändå alla de fina färger denna fårras har. De bruna är mina favoriter.

IMG_0923.JPG

Här nedan ett idolporträtt av en av de herrar som ser till att det blir så många fina färger i flocken.

IMG_0924-0.JPG