Kategoriarkiv: tie-and-dye

Slut på kursen…

I helgen var det tyvärr sista tillfället för shiborikursen – snyft! För min del ägnade jag hela tiden åt att förbereda en halsduksvarp för färgning nr två. Det blev en himla massa knytande! Och ett sätt att återanvända en gammal härvel, som ses här.

20140319-140132.jpg

Nästa bild visar hur jag förbereder inslaget, uppvirat på ett par skruvtvingar. Alla trådar ska räknas och så ska man försöka bedöma invävningen också – puh! Bra att ha en så duktig fröken som vi haft, Linnéa Blomgren. Denna vackra bild, där skärpan råkade hamna på tejphållaren i bakgrunden, visar förutom den kreativa oredan hur man reserverar. Först virar man om med vanlig gladpack och ovanpå det tätt och hårt med något snöraktigt, i mitt fall blev det mattvarp.

20140319-140933.jpg

På nästa bild ser man alltihop som ska färgas i nästa bad: två sidovarpar utan något reservage, mittvarpen förberedd för en rad med rutor, inslaget till rutorna och det garn som ska slås in mellan rutorna. Brun färg har jag tänkt mig, och det är syrafärg det är fråga om. Garnet är redgarn.

20140319-141344.jpg

Sen vill jag slå ett slag för den här boken, som jag lånade av en kurskamrat. Jag har redan beställt ett eget exemplar, bara 125 kr på Adlibris. Riktigt läcker bok!

20140319-141610.jpg

Om man vill se mer shibori kan man gå till Konstfack på torsdag kväll den 20 mars, 16.00-20.00. Telefonplan, LM Erikssons väg 14. Utställningen hänger fram till 30 mars, varje dag 12.00-16.00.

Shiborischalar

Så här kan det bli.

20140220-162448.jpg

Det här är en bit japonsiden, som jag skrivit om tidigare i bloggen. Den är solfärgad med krapp och sedan omknuten och överfärgad med syrafärg. Det blev inte så pjåkigt, tycker jag. De större cirklarna i hörnen är gjorda genom att jag först tråcklat runt en cirkelform som sedan dragits ihop. De mindre är gjorda på fri hand. Att de blivit mer fyrkantiga beror enligt ”fröken” på att tyget kan styra det så.
Så här ser den ut på.

20140220-163000.jpg

Nästa schal har jag också skrivit om tidigare: hur jag veckade, markerade, sydde och drog ihop och sedan färgade. Det var minst lika mycket jobb med att efter färgningen sprätta bort alla trådar…

20140220-163219.jpg

Än så länge har jag ingen lust att pressa bort vecken. Den har en väldigt mysig känsla så här.

20140220-163356.jpg

20140220-163433.jpg

På närbilden kan man se spåren efter tråden och nålen. Någonstans har jag läst att man kunde låta lite tråd sitta kvar i tyget, så att köparen skulle se att det var äkta vara! Det kan man verkligen se här, fast på ett annat sätt.

Häromkvällen var jag på en väldigt bra föreläsning, som föreningen GardeRobe här i Stockholm ordnade. Det var Ulla Oscarsson, som tidigare arbetat på Jamtli museum i Östersund, som berättade om arbetet med sin fina bok. Den heter Kvinnomöda och skaparglädje Nedslag i Jämtlands och Härjedalens textilhistoria och kan verkligen rekommenderas! Rätt så dyr, det medges, men det finns ju bibliotek. Läser man den får man en bra uppfattning om det tunga arbete kvinnorna hade förr med att producera allt textilt som behövdes och den enorma kunskap om materialen som byggdes upp. Och trots slitet fanns tid och ork kvar till att dessutom skapa vackra saker.

20140220-164608.jpg

Inspirerande bok

Den här boken gottar jag mig åt varje dag just nu! Jag måste visa er, fast det är vansinnigt svårt att ta bilder på blanka blad…

20140111-173617.jpg

Jag köpte den på Victoria & Albert Museum i London för c:a 200, men den finns säkert att få tag i på någon nätbokhandel också. ISBN 978-0-500-29033-0, förlag www.thamesandhudson.com. Catherine Legrand: Textiles A world tour. Paperback, som jag har, tryckt 2012. Utsökta foton, fint – men blankt – papper som gör bilderna rättvisa. Bilderna visar människor i sina traditionella dräkter från Vietnam, Laos, Thailand, Orissa, Rajasthan, Gujarat, Mexico, Guatemala, Panama, Rumänien, Benin.

20140111-174550.jpg

Det är inte bara fina bilder, det är teckningar som visar hur kläderna är skurna också. Jag vill genast sätta igång att sy! Ovanstående bild visar en dräkt från Vietnam.

20140111-174927.jpg

Här en bild som visar att turban och mustasch hör ihop. Det hade jag inte klart för mig.

20140111-175102.jpg

Inspiration från Indien till tie and dye-färgning.

20140111-175238.jpg

Bild från Benin (Afrika) med indigofärgning och knytreservage.

20140111-175437.jpg

Färgexplosion från Guatemala.
Texterna berättar en hel del om hur kläderna tillverkas: material, färger, tekniker, traditioner runt plaggen. Det finns också en diskussion om hur dräkten nu håller på att förändras till västerländskt mode, om teknikernas utdöende men också om vad dräkterna betyder för identiteten.
Till sist ett citat som visar ett annorlunda förhållande till färgers härdighet. Min översättning:
”När jag tvättar mina broderade byxor, bleknar de oranga mönstren till gult, indigofärgen i tyget kryper in i det gula och gör det grönt, och det röda blir brunt; färgerna tvättas ihop, ger liv åt plagget och gör det vackert”, säger Li Ta May från Vietnam.
Något för oss att fundera på.

Kreativa källaren

Det får vi kalla lokalen på HV där vi håller till!

20131119-202151.jpg

För min del var det första gången jag färgade kypfärg på silke, och det blev inte helt som jag tänkt mig. Men att se resultatet av allt syende och snörpande var kul.

20131119-202452.jpg

Provlapp 1. Här har jag sytt med maskin på ganska tjockt siden, habu tai. Ringarna är gjorda genom reservage av påsydda ringar av domestik, och rutorna genom sydda veck på både härsan och tvärsan. Här ser man också hur det kan bli när man jobbar med färgblandningar. Den här gröna färgen hade både grått och brunt i receptet förutom grönt, och det grå har tagit sig mycket längre in i reservaget. Ojämnheterna tror jag beror på att detta prov blöttes innan det las ner i färgbadet. Och den gröna färgen i sig hade jag tänkt mig mer mättad, men det ska man inte förvänta sig med denna färg på siden tydligen.

20131119-203252.jpg

Provlapp 2. I det här tunnare sidenet, en crepe-kvalite, blev färgen bättre, mera grön. Men man kan se det grå tilsammans med vitt i de uppknutna figurerna från sojabönor, vetekorn och småtoppar från Hitta-apparaten jag beskrivit tidigare. ”Tusenfotingen” till höger har jag åstadkommit genom att rulla det dubbla tyget till en liten valk och sedan sy hårt åtdraget med knapphålsstygn runtom. Intressant om jag får säga det själv. Jag har använt grovt lingarn och knyppeltråd till handsömnaden.

20131119-204021.jpg

Till sist ett exempel på tekniken ”honeycomb” eller ”dagisenkelt” som fröken kallade det. Man rullar tyget runt ett snöre t.ex och drar sedan ihop hårt och knyter till. Resultatet blir en liten hoprynkad krans av tyg som man doppar i badet som den är. Och får ett riktigt snyggt mönster som resultat!