Kategoriarkiv: syrafärger

Socktobersockor till en glitterprinsessa

Limmodesign, sockor, socktober, stickning, syrafärger, ullgarn

Abstract in English below.

I våras beställde jag garn från Limmodesign, i den unika färgning som hon kallar ”Arga påskkycklingen”. (Jag är inte ens säker på att det blir likadant varje år.) Och jag visste inte alls vad jag skulle få faktiskt. Det som kom var väldigt färggrannt och fint och dessutom med glitter i, så jag la det på tankemognad så länge.


Och mycket riktigt, efter ett tag kom jag på vad jag skulle göra med garnet. Jag har ju ett barnbarn som är en riktig glitterprinsessa, med födelsedag i sena augusti. Mamman fick skicka några mått och så satte jag igång med ett par sockor uppifrån och ner. De blev färdiga någon dag innan de skulle överlämnas, och då hade jag också fått lite kalla fötter inför modellen. Jag misstänkte att resåren upptill skulle kännas alltför hård.

Det visade sig att foten var bra men det var trångt upptill. Nu är ju det rätt så enkelt att åtgärda.

Förr-i-världen kunde man repa upp fotdelen och sticka på en ny fot på skaftet, om foten hade stoppats så många gånger att det inte var lönt att stoppa en gång till, men här var det skaftet som skulle göras om. Så jag klippte av garnet i ett varv och repade upp det, samtidigt som jag plockade upp maskor till det nya skaftet. Ungefär som när man plockar upp för en tumme.

Sen var det bara att repa upp skaftet och sticka dit ett nytt. Jag stickade 4 räta 1 avig, för jag tycker att det inte alltid gör sig så bra med 2/2 resår när det är korta färgbyten. Men nu är de nya sockorna färdiga och överlämnade. Förhoppningsvis blir de använda också.

This is a blog post on a new pair of socks I knitted for my granddaughter, the glitter princess. They turned out too narrow at the top, so I ripped a round just above the foot and knitted a new leg.

Torkad vau – färgning

färgning, färgreseda, färgväxter, naturliga färger, silke, stickning, syrafärger, ull, vau, växtfärgning

Abstract in English below.

Vau eller färgreseda (Reseda luteola) kallades ofta färggräs förr. Det odlades i stora mängder och kunde också importeras. Det är lätt att odla vau, och har man en gång gjort det blir man nästan inte av med den, då den fröar av sig så ohyggligt. Det är flera år sedan jag hade vauodling, men jag plockar fortfarande bort små spontana plantor här och där. Förra sommaren lade jag det jag plockat på tork i trädgårdsskjulet, och för ett par veckor sedan körde jag ett kok. Jag hade ett hg torkad vau som jag lade i kastrull och kokade en timme. Själva färgningen gick till som vanligt: den pågick en timme med temperatur 85-95 grader. Det luktade betydligt bättre än de gamla lavarna jag kört förut kan jag säga, ungefär som torrt hö. Och så här blev det med alunbetat garn:


Från vänster har vi då en härva på ett hg vitt ullgarn, och bredvid den ligger överst småhärvor av redgarn och under det härvor av ett lite tjockt entrådigt silkegarn. Den gröna färgen längst till höger fick småhärvorna när dom låg i mitt kopparvatten. Jag glömde att jag lagt ner dom så det blev onödigt lång tid, och inte klockade jag det heller. Men de blev ju väldigt fint gröna. Det var mycket färg kvar i badet så det hade nog räckt till ett efterbad också men det hade jag inte lust med denna gången.

Jag funderade på om det kunde bli någon skillnad på den gula färgen beroende på om den var färsk eller torkad. Så jag letade reda på den sjal jag stickade efter förra färgningen, när jag hade purfärsk vau. Det gula i sjalen är vau men de gröna tonerna är syrafärger.


Sjalens gula ser möjligen lite ljusare ut men det är ingen stor skillnad. Så äktheten kan väl sägas vara OK. Det sägs ju också att det gula korset i svenska flaggan förr färgades med vau.

A couple of years ago I grew weld in my garden, and it still keeps coming up at places. Last summer I dried the little plants, and last week I made a dye bath with them. It was 100 gr of dried weld, and I boiled it one hour before straining it. The big skein is 100 gr, and I also dyed a couple of small sample skeins, in woollen and silken (below) yarn. Green colour was acheived when letting the skeins soak in my copper water, but I actually forgot them there so I don’t know how long…

I also knitted a scarf from the yarn died with fresh weld, so I took it out to compare the colours. But I would say the colour has lasted well through the years. The green tones are from acid colours. There’s a saying that the yellow cross in the Swedish flag used to be dyed with weld.

Hålla ordning

efterbad, färgning, inspiration, naturliga färger, syrafärger, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

Genom åren har jag gått många olika kurser i färgning, företrädesvis av garn. Jag har en hel del sparade garnprover och pärmar, som nu är väldigt värdefulla för mig. Den första kursen gick jag 1970 i Rättvik, och vi höll till vid Siljans strand. På bilden nedan ligger den ring med garnprover vi fick till då överst, fortfarande vacker och färgrik. Dessvärre har en del av etiketterna som satt i varje härva fallit bort.


I mitten av garnhögen tittar de syrafärgade garnproverna fram, i färgtoner av helt annan briljans och kulör. Just de färgerna borde jag väl kunna använda, eller? Jag kan ju spara en liten tofs som referens, så får jag mer plats. En del av mitt färgarkiv ligger dessutom i förråd. Undras hur det mår?

Men den där dokumentationen av färgningar pågår fortfarande, om än i annan form. Inte som små härvor utan som prover i pärmar. Det tar sin lilla tid att göra iordning men är mycket värt. Så roligt att bläddra tillbaka och se vad jag gjorde! Idag ser det ut så här när jag fixar pärmen. Men jag kan ge tipset att inte vänta in för lång tid innan arbetet blir gjort. Det har hänt att jag fått gå tillbaka till bloggen för att se vad jag gjorde egentligen…


Om ni vill veta mer om de färgningar som syns får ni vara snälla och kolla tidigare blogginlägg. Jag är inte tillräckligt sams med programmet för att kunna länka direkt tillbaks till mina inlägg.



This is a blog post where I discuss the ways to document your results when dyeing. I have samples from my first course in 1970 and following courses and occasions, dyeing with plants as well as with acid colours. Nowadays I use to glue samples and short notes on stiff papers, saved in folders.

Handspunnet

alpacka, fibrer, slända, spinning, syrafärger, ull, ullgarn

Förkyld har jag varit och hållit mig inomhus. Men nåt måste jag ha att göra, så då blev dom här härvorna tvinnade och tvättade.

De är båda spunna på den lilla turkiska sländan som ligger framför. Den bruna ullen köpte jag på WonderWool Wales 2014, och sländan köptes vid samma tillfälle. Dessvärre glömde jag höra efter vilken ull det var som jag drog handfullar av ur en säck, men den är väldigt mjuk och finkrusig så jag satsar på en merino. Den rosa är 100 % alpacka, och den har jag fått av en vän som rensade ut inför en flytt. Den är färgad av Manduzana och köpt på Etsy. Den rosa är tvinnad på slända, men en tyngre, och det tog sin tid ska jag säga! Så till den bruna rotade jag fram mormors gamla hjulbäckare (spinnrock) ur garderoben och tvinnade på den. Efter tvätten kan man verkligen se och känna skillnaden i kvalitet. Ullgarnet är mjukt och elastiskt, alpackan är ännu mjukare men mer stum.

Och vad ska det bli av dem? hör jag en del säga.

Bli och bli! Dom här härvorna är redan någonting i sig själva. De är mjuka och gosiga, härliga att klappa på eller ta med sig i sängen. De är minnen av särskilda tillfällen/personer. De är manifestationer av en självpåtagen genomförd uppgift, och även om de kunde ha blivit jämnare spunna är de helt användbara. De är steg på vägen för min ökade kunskap om ullfibrer.

Det klart att jag har idéer om vad de skulle kunna bli. Min väg är kantad av fådda och släppta idéer, fler än vad jag strängt taget behöver. Dessutom har jag 100 gr ljusgrön ospunnen fiber som skulle kunna passa bra tilsammans med dom här. Någon gång.