Kategoriarkiv: koschenill

Ännu en koschenillfärgning

Abstract in English below.

Jag ville göra ett färgskiftande garn och valde den här lite omständiga metoden.

Först delade jag en härva Stäkets 1 Naturvit Jämt & Fint 100% jämtlandsull i två delar och stickade ett stycke med dubbelt garn. Ett väldigt mjukt och fint garn som jag kan rekommendera för övrigt. Det stickade stycket tvättades och betades med alun, 60 grader i en timme.

Så vägde jag upp fem gr koschenill-löss och malde dem i mortel, samt hällde på c:a två dl hett vatten. Detta lilla bad fick dessutom ett uppkok. Jag strödde  torkade blomhuvuden av egenodlad tigeröga, Coreopsis tinctoria, på den våta sticklappen, vek ihop, rullade och knöt runt hårt med snöre.

Med hjälp av en sked öste jag på av koschenillvätskan på rullen lite här och där. Eftersom rullen var våt spred sig färgen snabbt. Koschenill, i alla fall den jag har, blir ganska mörkt lila i ren form. Efter några ösningar hällde jag lite limejuice, från en sån där grön flaska med gult skruvlock som finns i alla affärer, ner på koschenillvätskan. Det syrliga i juicen förändrar koschenillens färg till en röd ton med lite dragning åt blått. Så öste jag på lite av den varianten. Dessutom hällde jag på några droppar limejuice direkt på rullen. Efter den behandlingen såg den ut så här.


Och så stoppade jag rullen i en stekpåse, förslöt den men gjorde ett litet hål för ångan att pysa ut genom. Det hela lades i mikrougnens lock för att kunna hanteras när det blivit hett.


Jag körde ugnen tre gånger i fem minuter på halv styrka, med trettio minuters vilotid emellan. Ungefär. Jag försökta också vända på rullen mellan varven. Om man inte har/inte vill använda mikro kan man lägga sin rulle i ett durkslag och ånga den över vattenbad i minst en timme. Det borde gå bra att ”steka” den i ugn också, bara man inte glömmer att kolla så det inte kokar torrt. Sen gäller det att beväpna sig med tålamod och INTE ÖPPNA rullen förrän tidigast nästa dag, dels för att den är jättehet, dels för att det är bra för färgerna att mogna efter. Jag hällde dessutom på lite mer limejuice på några ställen eftersom jag tyckte det var lite väl mycket av den lila färgen.


Och det var spännande att äntligen öppna rullen må ni tro! Det första av sköljningen gjorde jag i ganska lite vatten, för det blev då blev en stark koncentration av dels färgpulverrester, dels själva blomhuvudena. Men sedan sköljde jag lappen ordentligt och lät den torka. Så här såg den ut efter det. Men jag måste påpeka att kameran gör färgerna rätt mycket bjärtare än verkligheten.


Här ser man då de olika röda tonerna från koschenillen och de gulgröna från tigerögat i en skön förening. Tycker jag själv åtminstone.

Maken fick hjälpa mig att repa upp lappen och dela garnet i två nystan igen. Sedan härvlade jag det, tvättade och lät torka.


Jag blev nöjd med mitt färgexperiment, måste jag säga. Även om det är omständigt. Och vad ska det bli? Jag vet inte. Det viktiga var själva processen. Men garnet i sig tycker jag nu bjuder in till nålbindning faktiskt. Vi får se.


Men det är inte slut här. Koschenill är väldigt drygt, så jag hällde det färgbad som var kvar efter ösningen i min färgarkastrull och började färga mina småhärvor, som jag försöker att alltid ha till hands för att göra mina experiment i liten skala. De väger ungefär tre gram styck.


Längst till vänster har vi silkegarn och därefter redgarn, betade med alun. Den mörkare gulbruna är en redgarnshärva betad med rabarberblad. Jag färgade med lite olika kombinationer av dessa garner och kunde få fram  sex graderingar av rött mot rosa.


De som ligger på tvären längst ner är färgade med det första sköljvattnet från rullfärgningen. Där fanns det ju med blomhuvuden som drog färgen åt det gula hållet. Den till vänster är färgad först. Den mer färgstarka till höger slarvade jag med tillsynen på. Det blev så att den fick koka i en timme, och när jag till slut kom på det hade nästan allt vatten kokat bort. Den stackars lilla härvan låg som en nästan stekt trasa på botten av kastrullen, men den hade trots allt inte bränt fast och färgen överraskade verkligen!

This is a story on dyeing a knitted piece, mordanted with alum, with cochineal and dried flowers from Coreopsis tinctoria. I dissolved the lice in water and poured on the rolled knitted piece with the flowers inside. I then dyed it in the micro wave oven, five minutes at a time, half the heat, three times, with a resting time for the yarn about half an hour in between. I also used some lime juice to change the colour of the cochineal bath from lilac to red. The small skeins of yarn were dyed in the exhaust baths.

Ännu en silkeströja

I affären och på nätet hos Sidenselma kan man köpa sidentröjor. Jag hade städat i frysen och hittat infrysta sparade slattar av olika färgbad, som jag hällde ihop, tillsatte alun och färgade tröjan i. Man får tänka på att inte gå upp så högt i temperatur med silke, högst 80 C.  Det blev en jämn och fin gulbeige grundfärg, som jag sedan ville fortsätta experimentera med. Jag har ekar på tomten så jag plockade ett gäng ekollon och surrade ihop med tröjan. Sedan ställde jag detta med vatten i en gammal plastglassburk med lock och satte upp den på varmvattenberedaren. Efter en vecka ungefär syntes det ingenting särskilt på tröjan, men då gjorde jag ett kok med järnspikar, vatten och lite ättika. När jag sedan doppade tröjan i det här järnhaltiga vattnet, gifte ekollonfärgningen ihop sig med järnbetningen och syntes tydligt som mörka fläckar och skuggningar. På bilden nedan ser ni hur det blev. Där sitter också en liten provlapp som visar den första gulbeiga färgen.


Nu blev jag inte så nöjd med detta faktiskt. Tyckte mest det såg ut som något en bilmekaniker haft på sig. Så jag blötte tröjan och vände den ut-och-in. Sedan strödde jag i korn av svartris och hela torkade koschenill-löss, innan jag vek ihop den och snodde garn omkring, hårt. Ner med paketet i kastrullen och så värmde jag till 80 C, drog kastrullen åt sidan och lät det hela stå till nästa dag. Då blev det så här.


Lite roligare resultat tycker jag. Färgvattnet såg starkt och bra ut så jag slängde i en liten härva redgarn och färgade den på vanligt sätt. Den var betad med alun.


Så fick det vara nog med den färgningen!

Solfärgning av ylletyg

Ja-a hör ni. Det är verkligen fullt upp: styrelseuppdrag, start på trädgårdssäsongen och midsommarfirande på annan ort. Bloggandet har kommit lite långt ner på att-göra-listan. Vilket förstås inte betyder att den textila verksamheten stannat av. Den är livsnödvändig.

Jag passade på att göra en solfärgning när det var så himla varmt, och den kan jag ju ta och berätta om. Vitt berett ylletyg köpte jag av Korps, tror jag, på Syfestivalen. Det är inte så tjockt som vadmal. Det gick bra att finjustera kanterna till trådrakt efter en maskintvätt. Sen blötlade jag tygbitarna ordentligt. Jag strödde lite alun direkt på varje bit istället för att ta mig tid att beta på vanligt vis. Förrådet av torkade växtdelar inventerades och detta är vad som användes. De följande bilderna har tyvärr alla en skugga av min hand på sig…

Här ovan har jag använt lökskal, färgkulla, svartris och krapprot.

Här är det torkad brännässla och koppartråd som syns. Under nässlan ligger också torkade blommor av tigeröga och annattofrön.

På den här gjorde jag ränder med uppifrån räknat krapprot, lökskal, använt bryggkaffe och urtvättad Svinto.

Den sista slutligen ströddes med gamla blommor av svart stockros, svartris, rostiga spikar och koschenill-löss. Här ser man också det vita syntettyg som jag lade på innan jag rullade ihop tygbitarna hårt var för sig och snodde mattvarp om, också den hårt åtdragen. Tanken var att tyget skulle vara en barriär så att färgerna inte blandades alltför mycket. Därefter lade jag tygbitarna i behållare, hällde på kokhett vatten med lite alun i och ställde ut dem i solen en vecka. Det hetaste vädret hade dragit förbi men det blev ändå några soldagar.

Det ser ju lite mystiskt ut, får man säga.

Jag mätte temperaturen och den låg mellan 31 – 34 grader när jag plockade upp tygerna. Det har hänt att jag kommit upp i 40 grader vid sån här färgning. Nedan visar jag alla tygerna i samma ordning som de beskrivits ovan.

Det är troligt att jag kommer att efterbehandla åtminstone två av tygerna för att förändra dem. Lite lut kanske eller kopparvatten?

En oväntad effekt var att även polyestertyget tog åt sig färg så pass mycket.

Tanken var ju att det skulle fungera som en slags spärr. Jag har haft det här tyget liggandes sedan jag tovade, och tog det istället för tunn plast som mellanlägg, för att undvika just plasten. Att det skulle ta färg var en överraskning. Inte vet jag om färgen sitter särskilt bra heller, så vad jag ska använda tyget till är oklart. Jag är inte särskilt förtjust i den hala, lite sladdriga kvaliten.

Och vad ska jag göra med yllebitarna? Det visar sig.

Sticka små sockor med stort besvär

Jag föreslog min dotter att jag skulle sticka varma sockor till mina två barnbarn. Hon ritade av fotsulorna och tog mått samt skickade ett dokument som jag skrev ut på datorn. Önskemålet var gula sockor från dottern och lila sockor från sonen. Så jag plockade fram lämpliga färger ur stashen och satte igång. 


Till de gula har jag använt en härva garn från Östergötlands spinneri, färgat med kanadensiskt gullris för något år sedan. Stickorna är 2,5. De är köpta i England och då får man fyra stickor när man köper ett set. Men till dessa små sockor gick det ju lika bra med bara fyra stickor. Jag gjorde ett stickprov, rådbråkade min hjärna med lite algebra och satte igång. Väldigt lättstickat och behagligt garn att jobba med! Som ni ser har jag gjort falska flätor. Det är enkelt, man bara flyttar en av rätmaskorna ”till andra sidan” efter ett visst antal varv. Sockorna var gjorda på ett kick och de passade bra också. Jag passade dessutom på att lära mig sticka förstärkt häl enligt Hjälpstickans beskrivning. 


Så tog jag då itu med det andra paret. Det fanns faktiskt en härva lila garn i stashen också, tvåtrådigt Gästrikegarn färgat med koschenill. Jag gick till väga på samma sätt med stickprov och uträkning, men det här gången skulle det krångla. Inte garnet eller stickorna, men jag hade nog lika gärna kunnat välja nr 2 till detta garn. Det blev en annan modell av falska flätor till resåren, de två mittmaskorna lyftes åt var sitt håll. Första sockan blev bra liten, och när jag la upp till andra insåg jag att jag räknar fel och lagt upp för få maskor och förmodligen skulle bli tvungen att sticka om den. Men jag fortsatte med nummer två och maskade av nästan hela, innan jag insåg att här måste det till en provning. Han var lite fundersam när jag satte på honom en halvfärdig socka med maskorna satta på knappnålar runt tårna. Då såg jag i alla fall att den sockan var för kort. Jaha. 

Vid det här laget ledsnade jag helt på sockstickning och lade undan sockorna. I stället ägnade jag mig åt nålbindning och älvaljus (se tidigare inlägg) ( ja nålbindningen kommer mer av längre fram) ett tag. Men ungarna skulle ju komma hit på barnkalas, så jag fick ta tag i saken direkt efter nyår, repade upp nr två och stickade den längre samt repade upp nr ett helt och hållet och stickade en ny. Så sockorna kunde levereras i samband med kalaset. Förstärkta hälar stickade jag också men efter det andra mönstret på samma ställe. Fast det får ni inte se. Det blev bråttom vid fotograferingen. 


Nu hoppas jag bara de kommer till användning också.