Kategoriarkiv: koppar

Mera rensning i förråden

efterbad, färgning, koppar, lavfärgning, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

När man nu inte kan plocka i naturen blir det till att gå till förråden. En större plastburk innehöll ungefär 235 gr fådd gammal lav, till största delen vanlig grå skägglav men också lite mörk skägglav och annat skräp. Detta kokades på vanligt sätt och sedan färgade jag med mina småhärvor av redgarn, de som jag sedan ska använda till broderade storverk (haha!). De är alla betade med alun, utom en som är betad med rabarberblad. Och så lade jag till en småhärva av grått entrådigt garn också. Det blev som nedan kan beskådas.


Från vänster till höger: färgad härva som därefter fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter, grått garn, den rena färgen på vitt garn, rabarberbetat garn. Slutsatser: gammal skägglav ger inte de ljusgula nyanser som litteraturen säger. Eller var det för mycket föroreningar? För gammal lav?

En annan plastkasse med fådd lav, en blåvit plastkasse med ett kvitto från Konsum i Skärplinge från 1981, innehöll 400 gr lav av för mig obekant sort. Skärplinge ligger i norra Uppland, och där finns det säkert gott om stenblock med lav på i skogen. Den kokade jag och silade av. Till själva färgningen använde jag en härva gammalt vitt ullgarn, 2-tr Stickgarn Extra från Bergå numera nerlagda spinneri (där praktiserade jag en gång i tiden)  plus tre småhärvor. Det blev som följer.


En trevlig varmbeige färg, i alla fall i mitt tycke. Ovanpå stora härvan ligger en småhärva som jag inte gjort något med efteråt. Till höger ligger en som fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter och en annan som legat i lut. Det senare gav just ingen effekt i det här fallet.

Och till slut: på Fårfesten Kil köpte jag för några år sedan en liten påse med islandslav, 20 gr. Den var avsedd till te enligt försäljaren, men ni känner väl mig?


Ännu mera varmbeigt broderigarn blev resultatet, alunbetat förstås.

Ni ser väl att jag knyter om även de små provhärvorna tre gånger innan jag färgar? Det är en tendens till att överarbeta som jag har dessvärre. Men nu tror jag att jag gjort slut på all lav i förrådet i alla fall.

I have been cleaning upp my stash with dried lichens, most of it given to me so I don’t know from where or when. All of my yarns are mordanted with alum only. I boil the lichen one hour, strain the water  and then dye for one hour. The yarns with a green tone were put in copper water for some 25 minutes after the dyeing.

Färga med granris

färgning, granris, koppar, rabarber, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

Den lilla adventsgranen som stått på terassen tjänade ut till slut så jag tog och klippte ner grenar och fyllde min färgarkastrull. Det blev mycket barr och lite grenar, smala som dom var. Jag kokade dom en timme, lät det stå två dygn, kokade en timme till och silade av. Då hade badet fått en ljusbrun färg. Sen körde jag ett kok med några små alunbetade provhärvor.


De till höger är färgen som den kom ur badet på vitt och ljusgrått garn. De till höger har legat i kopparvatten 20 minuter, men i detta fallet var det just ingen förbättring.


Men här hände det saker! De här provhärvorna är betade med enbart rabarberblad, och då ser det ut som den längst till vänster. Den i mitten är härvan som den kom ur färgbadet, och den till höger har dessutom legat i kopparvatten 20 minuter. Så kombinationen rabarberbeta + granris verkar vara ett vinnande koncept, eventuellt förstärkt med lite kopparvatten.

Some branches from the old christmas tree were cut in pieces and boiled one hour, soaked two days and then boiled again. After draining, I dyed some small samples from woolen yarn, mordanted in alum, shown on the upper picture. The ones to the left have had a following bath in copper water 20 minutes. Picture number two showes result from the same bath but mordanted in rhubarb leaves only, a sample shown by the far left. The one in the middle comes straight from the dye bath and the one to the right has had a further bath 20 minutes in copper water. Seems to be a winning concept!

Solfärgning av ylletyg

annatto, avtryck, elkabel, färgning, järn, koppar, koschenill, krapp, lökskal, nässla, solfärgning, stockros, svartris, tigeröga, tyg, ull, växtfärgning

Ja-a hör ni. Det är verkligen fullt upp: styrelseuppdrag, start på trädgårdssäsongen och midsommarfirande på annan ort. Bloggandet har kommit lite långt ner på att-göra-listan. Vilket förstås inte betyder att den textila verksamheten stannat av. Den är livsnödvändig.

Jag passade på att göra en solfärgning när det var så himla varmt, och den kan jag ju ta och berätta om. Vitt berett ylletyg köpte jag av Korps, tror jag, på Syfestivalen. Det är inte så tjockt som vadmal. Det gick bra att finjustera kanterna till trådrakt efter en maskintvätt. Sen blötlade jag tygbitarna ordentligt. Jag strödde lite alun direkt på varje bit istället för att ta mig tid att beta på vanligt vis. Förrådet av torkade växtdelar inventerades och detta är vad som användes. De följande bilderna har tyvärr alla en skugga av min hand på sig…

Här ovan har jag använt lökskal, färgkulla, svartris och krapprot.

Här är det torkad brännässla och koppartråd som syns. Under nässlan ligger också torkade blommor av tigeröga och annattofrön.

På den här gjorde jag ränder med uppifrån räknat krapprot, lökskal, använt bryggkaffe och urtvättad Svinto.

Den sista slutligen ströddes med gamla blommor av svart stockros, svartris, rostiga spikar och koschenill-löss. Här ser man också det vita syntettyg som jag lade på innan jag rullade ihop tygbitarna hårt var för sig och snodde mattvarp om, också den hårt åtdragen. Tanken var att tyget skulle vara en barriär så att färgerna inte blandades alltför mycket. Därefter lade jag tygbitarna i behållare, hällde på kokhett vatten med lite alun i och ställde ut dem i solen en vecka. Det hetaste vädret hade dragit förbi men det blev ändå några soldagar.

Det ser ju lite mystiskt ut, får man säga.

Jag mätte temperaturen och den låg mellan 31 – 34 grader när jag plockade upp tygerna. Det har hänt att jag kommit upp i 40 grader vid sån här färgning. Nedan visar jag alla tygerna i samma ordning som de beskrivits ovan.

Det är troligt att jag kommer att efterbehandla åtminstone två av tygerna för att förändra dem. Lite lut kanske eller kopparvatten?

En oväntad effekt var att även polyestertyget tog åt sig färg så pass mycket.

Tanken var ju att det skulle fungera som en slags spärr. Jag har haft det här tyget liggandes sedan jag tovade, och tog det istället för tunn plast som mellanlägg, för att undvika just plasten. Att det skulle ta färg var en överraskning. Inte vet jag om färgen sitter särskilt bra heller, så vad jag ska använda tyget till är oklart. Jag är inte särskilt förtjust i den hala, lite sladdriga kvaliten.

Och vad ska jag göra med yllebitarna? Det visar sig.

Färga med valnötsblad

färgning, koppar, siden, tyg, ullgarn, valnötsblad, växtfärgning

Jag köpte en påse med innehåll som kallas valnötsblad från Lilla butiken i Borensberg på höstens Syfestival. Visst kan man färga med bladen men jag har för mig att den bästa färgen finns i hyllena som är runt den omogna nöten. Vet dock inte hur det är med det dessa blad. Nåväl, nu har jag gjort ett testbad.

Småhärvorna av ullgarn längst till vänster är betade med alun plus vinsten. Sedan kommer två härvor betade med enbart alun och bredvid dessa en hopvikt rabarberbetad härva. Två små tygbitar, en av sidentaft och en av ylletyg, en större tygbit av sidenjapon och två småhärvor av silkegarn.

Sedan gav jag några av proven lite efterbehandling.

De två små till vänster är oförändrade och enbart med som referens. De två som kommer efter är de alunbetade härvorna, som efterbehandlats med dels lut, den mer gulaktiga, och kopparvatten, den mörkare. Tygbitarna av siden är manipulerade på samma sätt: i mitten referenten, därovan den med lut och längst ner den med kopparvatten. All efterbehandling skedde under 20 minuter rumstemperatur.

Kopparvatten? tänker ni. En bit kopparrör och några bitar avskalade elkablar ligger sedan flera år i en glasburk med vatten och lite ättika. När jag vill göra ett test lägger jag garnet i burken. Allt eftersom pytsar jag i lite mer vatten. Den här saften är absolut ingenting att dricka. Luten har jag korpat åt mig efter byalagets byk på Skansens lin- och ulldagar. Den har ett pH på c:a 12, mätt med lackmuspapper från apoteket. Den bjuder jag inte heller på till bullarna.

Man kan handla växtfärgningsmaterial från Lilla Butikens hemsida här.