Kategoriarkiv: bomull

Vävning från Sierra Leone

bomull, folkkonst, indigo, Just Africa, textila redskap, tie-and-dye, tuskaft, tyg, utställning, vävning, vävning från Sierra Leone, vävstol

Abstract in English below

Vid Slussen i Stockholm ligger Just Africa, och där kan man se på och köpa produkter av många olika slag från olika länder i Afrika. I lördags var jag dit och tittade på en vävstol från Sierra Leone.


Som ni ser är det en mycket enkel konstruktion: tre hopknutna pinnar håller uppe skaften, som är förbundna med två andra pinnar som är  trampor. Den smala varpen sitter fast i början och slutet, så när varpen behöver ”dras fram”, lyfter man stativet i mitten och flyttar vävanordningen bakåt.


Vävaren sitter vid sidan om väven och slår till väven med skeden med ena handen: därav det utdragna handtaget.


Så vitt jag kan förstå använder man halvsolv, och varptråden går igenom där solven uppifrån och underifrån möts.


Det är/var männen som väver, medan kvinnorna spinner och färgar bomullen. Rullen till vänster är en gammal väv tillverkad på detta sätt. De smala vävarna sys sedan ihop till den bredd man vill ha, och tygerna används till kläder och filtar.


Den här speciella vävtekniken har levt farligt och varit nära att dö ut, men nu försöker man hålla liv i den genom nytillverkning av filtar i gamla modeller. Det fanns sådana till salu också.

Men jag slog till på något annat.


På grund av Slussens ombyggnation kommer Just Africa att ”pausa” butiken en tid, och just denna lördag var det rea på flera av varorna. Jag stod länge och funderade på en textil mönstrad i bogolanfiniteknik, men så bestämde jag mig för ett ”vintagetyg” från Burkina Faso, vävt av mossifolket och färgat med indigo. Det här är också tillverkat i smala längder av bomull, använt och tvättat så det är mjukt och härligt. En fin sjal eller nåt sånt får det bli.

In Stockholm there’s a shop where you sell different kind of items from countries in Africa. Occasionally there are exhibitions on crafts. Last Saturday I went there to take a look at a loom from Sierra Leone. It is of a very simple but still wellfunctioning design. The women used to spin and dye the cotton yarn and the men to weave the narrow cloth. The cloth is then sewn into broader pieces, for blankets e g. This tecnique was almost extinguished, but is now performed again. But I didn’t buy one of those blankets still. In stead, I fell for a vintage cotton cloth from Burkina Faso, dyed in indigo.

Förberedelser

bomull, eco-print, färgning, järn, kallfärgning, paradisäppelträd, tyg, ull, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

Något jag inte har berättat om, och som inte heller syns, är de förberedelser som ska till innan jag kan göra den sista roliga biten, själva färgexperimenten. Dom tar sin lilla tid dom också. Jag tvättar garn och tyger och hänger på tork. Garnerna behöver inte torka helt innan de ska betas. Här på bilden är det ullgarn som betas med alun och hålls mellan 70 och 80 grader under en timme.


Jag har också kokat svanfjädrar, men det är inte så ofta jag gör det faktiskt…


Här fick jag för första gången användning för den gamla fiskgrytan jag köpte på loppis.

De garner som är avsedda till provhärvor ska göras om till små dockor. Jag räknar varv och lindar upp på en barnbok av lämplig storlek, och knyter sedan om på tre ställen, som man ska. (Jag har en tendens att överarbeta, jag vet…)


När jag fick paradisäppelträdet beskuret för några veckor sedan, sparade jag alla grenar och klippte dem i småbitar. Det blev en hink full som jag nu har olika planer för. En del har jag strött över tygbitar, i både bomull och ull,  virat in hårt och knutit till.


Det blev fyra rullar med tyg som jag lagt i behållare och fyllt på med varmt vatten. En bomullsrulle och en ullrulle i varje kärl, och i ett kärl dessutom järnbitar. Dessa behållare har jag sedan ställt på varmvattenberedaren.


Som ni ser har jag en plastlåda med lock från Clas Olsons ocn en inläggningskruka, troligen från Granit. Det kan bli upp till 40 grader här ovanpå beredaren, och jag har dessutom täckt över kärlen med frottéhandduk och fleecefilt. Jag har nu ingen aning om ifall det sker något där under täcket, och ska försöka hålla mig från att titta efter i tre veckor. Eller åtminstone två.

Men sedan får ni också veta hur det gått.

This is a blog post on the preparations before dyeing, washing yarn and cloth and mordanting yarn. I used alum for mordant, as I most often do. This time I also boiled some swan feathers, not so common. The yarnis then wind into smaller skeins for sample dyeing. I had the crabappletree pruned a few weeks ago and cut the twigs and branches in smaller pieces, now to be used in different dyeing processes. For a start, I took four cloth pieces, two of cotton and two of wool, spread the prunes on them, rolled them up tight and tied tight. These rolls were then put in jars with hot water and placed upon the warm water heater. One of them jars also with some iron scraps added. Now I’m planning to let it sit three weeks before I open it. Or at least two…

Afrikanska tyger

bogolanfini, bomull, färgning, halsduk, Just Afrika, mud cloth, textilkonst, tygtryck, utställning, växtfärgning

I affären Just Afrika som ligger på Södermalmstorg 4, bredvid Konsthantverkarna, har de just nu en utställning med ’bogolanfini’. Det är en särskild sorts tyger från Mali i Afrika. De är, om de är riktigt riktiga, s a s, handspunna, handvävda bomullstyger färgade på ett speciellt sätt. Jag har bara sett de tygerna i böcker förut men blev alldeles tagen av mönstren och färgerna då. Utställningen står till slutet av november.

Det visas en liten film där man får se hur kvinnorna spinner bomull med stödd slända, hur männen väver med en enkel vävstol och hur längderna sedan sys ihop. Det visas också hur man färgar, men alldeles för kort och översiktligt för att jag skulle bli riktigt nöjd.

Tyget betas med en växt av något slag som ger det en gul ton. Därefter stryker man på en särskild lera i mönster och lägger tyget att torka i solen. Då blir det en reaktion mellan betmedlet och leran (antagligen något mineral i leran) som gör att tyget blir svart. Andra växter (leror?) kan användas för att få de bruna tonerna. Dessa tyger kallas också ’mud cloth’, vilket är en översättning av bogolan, om jag förstått rätt. Tillägget -fini syftar på de speciella små mönster som målas på det svarta tyget med en pinne, eller en tandborste nuförtiden. Det är en särskild färg som sedan gör att de vita mönsterfigurerna bleks fram i solen. Kunskapen om just den här sista delen av mönstringen börjar dö ut bland utövarna.

Det finns en medvetenhet om att de här så speciella tygerna och mönstren lever farligt, och det finns konstnärer och skolor som försöker hålla liv i kunskaperna. Bland annat Le Ndomo som är ett center för arbetslösa ungdomar. Därifrån kommer halsduken jag unnade mig. Jag tyckte om det här stjärnhimmelsliknande mönstret, och jag ser att den är gjord av handspunnet och handvävt tyg.

Dessutom är det här premiär för min första selfie…

Nya kunskaper och misslyckanden

avokado, bomull, eco-print, färgning, koppar, siden, solfärgning, vejde

Frågan är väl om man ska skriva om sina misslyckanden. Ska man inte låtsas att allt blir bra, bara visa det som blev som man tänkt sig? Nu tänkte i alla fall jag klaga lite.

Och det jag vill klaga på är växten vejde. Varför ska den vara så krånglig och oberäknelig? Jag gör ju precis som det står i böckerna! Och så blir det bara blaha – desto värre som det dessutom var två kompisar med som skulle få se hur det går till. Nu håller den dessutom på att bli uppäten av kålmaskar – lagom åt den.

Sen gjorde jag en solfärgning också i sommar som höll på att gå åt skogen den med. Alla min sparade torkade och frysta avokadoskal och kärnor använde jag till dels ett nattlinne i sidentrikå, dels lite olika provbitar i olika material. Till nattlinnet använde jag också de gamla vejdefrön jag har som bara skräpar runt. Burkarna, som fått stå på terassen i solskenet (nåja) i åtminstone sex veckor, såg riktigt lovande ut före öppnandet.

Eller så tycker man att det ser ut som dom där spritburkarna med olika preparat i som finns på t ex Naturhistoriska museet… nåja, alla har väl inte lika morbid fantasi som jag.

Det som kom fram var väl sådär, färgat visserligen men ingen direkt höjdare.

De ljusa ränderna är från omknytningarna jag gjorde för att hålla mortlade skal och hackade kärnor på plats. Det lite blåtonade partiet är från vejdefröna. Att ärmarna är mörkare beror på att jag doppat dem i kopparvatten efteråt.

Det här några bitar av siden och och en gammal urtvättad liten bomullsbit som haft inknutna torra kärnor i sig. Blev mest ett jasså – lite bättre kontraster vill jag allt ha.

Ja, men nu hade jag alltså ett vejdebad så nu skulle jag allt se till att det blev mer färg på nattlinnet. Så jag doppade ner det i badet. Och mer färg blev det onekligen men –

Inte blått. Det är den starka alkaliniteten – ett pH på ca 12 – som påverkat den svaga avokadofärgen. Men jag tycker ju bättre om det här. Smålapparna blev också bättre.

Vad har jag lärt mig?
1. Vejden är dum.
2. Avokado kan manipuleras efteråt.
Och nattlinnet är skönt att sova i dessutom. Det är köpt från Sleep in silk.