månadsarkiv: april 2019

En annorlunda världskarta

broderi, bundet broderi, fiber art, galleri, HV galleri, Katarina Evans, konst, textilkonst, tyllbroderi, utställning

Abstract in English below.

På HV:s galleri på Djurgården i Stockholm visas just nu Katarina Evans stora broderi Outforskade vatten. Det är utfört på tyll i många olika stygn och är en slags inverterad världskarta. På samma utställning kan man se arbeten av några av hennes elever på skolan, Katarinas arbetsprover inför det stora arbetet samt broderier gjorda av kvinnorna på Livstycket i Tensta. Alla arbeten är variationer på temana tyllbroderi-vatten-fiskar. Där finns också ett fristående arbete i spetssöm.

Katarina Evans kan man följa på Instagram, och där har man kunnat få små sneak peaks av det som nu visas i sin helhet. Det var verkligen fantastiskt att få se något som man inte alls hade kunnat föreställa sig vad det skulle bli.


Också hängningen med skuggbilden var effektfull.

Det var lite ovant och främmande att se kontinenterna framställda som typ tomma hål.



Lite gissningstävling blev det ibland.

Utställningen står bara till 11 maj så det gäller att rappa på. Vi får verkligen hoppas att det här vackra och imponerande verket kan visas fler gånger på andra ställen.

At HV Gallery in Stockholm there is a time-limited exhibition of Katarina Evans great work Unchartered Waters. An excellent use of tulle embroidery showing an inverted world map.

Garnaktivism

craftivism, folkkonst, frivirkning, garnaktivism, Maria Yvell, ullgarn, utställning, virkning

Abtract in English below.

Garnaktivism är något som dykt upp på senare tid. Då vill man med hjälp av garn och handarbete påtala något man tycker alldeles galet i världen. Ett mjukt men bestämt motstånd. En av dessa garnaktivister är Maria Yvell, också känd som #virkadygnetrunt. Om du är i Stockholm i morgon, påskafton, kan du ta dig till Högdalen och leta dig fram till Högkultur bredvid Vantörs kyrka, där hon ställer ut några av sina alster.


För Maria Yvell grundar det sig i att vi ska vara snälla mot varandra. Ett sätt är att virka en liten figur som hälsar med ett vänligt Hej! och sedan sätta upp den någonstans där folk hastar förbi med alla sina göranden.


Det går också att göra en mjuk kudde med ett vänligt budskap. Det är klart att vi ska vara snälla mot varann. Sen dör vi ju.


Ibland är Maria med på gemensamma aktioner. Hon har t ex tillsammans med journalisten Frida Arnqvist Engström hållit i Gerillafestivalen. Ibland möter hon upp med andra och gör tillfälliga protestinstallationer. Verket nedan har varit med om en sådan, uppsatt på ett nätstängsel i Stockholm. Men när Maria skulle hämta hem det, var det inte kvar. Någon hade tagit ner det och knölat ner det i en soptunna i närheten. Men så var det ju också en högpotent trollformel på den.


Om du tar dig dit imorgon kan du också få vara deltagare i Marias pågående projekt, en matta av garnbollar, med medföljande uppmaning till våra styrande. Den ska överlämnas i vår.

Ett tips om man ändå är i Högdalen är att titta in i second-hand-butiken Andra varvet, som förutom återbruksvaror också har gott och billigt fika. Den passerar man på väg till Högkultur.

This is a blog post on yarn activist Maria Yvell, who uses yarn and crochet to express appeals to us all to be kind to each others.

Vävning från Sierra Leone

bomull, folkkonst, indigo, Just Africa, textila redskap, tie-and-dye, tuskaft, tyg, utställning, vävning, vävning från Sierra Leone, vävstol

Abstract in English below

Vid Slussen i Stockholm ligger Just Africa, och där kan man se på och köpa produkter av många olika slag från olika länder i Afrika. I lördags var jag dit och tittade på en vävstol från Sierra Leone.


Som ni ser är det en mycket enkel konstruktion: tre hopknutna pinnar håller uppe skaften, som är förbundna med två andra pinnar som är  trampor. Den smala varpen sitter fast i början och slutet, så när varpen behöver ”dras fram”, lyfter man stativet i mitten och flyttar vävanordningen bakåt.


Vävaren sitter vid sidan om väven och slår till väven med skeden med ena handen: därav det utdragna handtaget.


Så vitt jag kan förstå använder man halvsolv, och varptråden går igenom där solven uppifrån och underifrån möts.


Det är/var männen som väver, medan kvinnorna spinner och färgar bomullen. Rullen till vänster är en gammal väv tillverkad på detta sätt. De smala vävarna sys sedan ihop till den bredd man vill ha, och tygerna används till kläder och filtar.


Den här speciella vävtekniken har levt farligt och varit nära att dö ut, men nu försöker man hålla liv i den genom nytillverkning av filtar i gamla modeller. Det fanns sådana till salu också.

Men jag slog till på något annat.


På grund av Slussens ombyggnation kommer Just Africa att ”pausa” butiken en tid, och just denna lördag var det rea på flera av varorna. Jag stod länge och funderade på en textil mönstrad i bogolanfiniteknik, men så bestämde jag mig för ett ”vintagetyg” från Burkina Faso, vävt av mossifolket och färgat med indigo. Det här är också tillverkat i smala längder av bomull, använt och tvättat så det är mjukt och härligt. En fin sjal eller nåt sånt får det bli.

In Stockholm there’s a shop where you sell different kind of items from countries in Africa. Occasionally there are exhibitions on crafts. Last Saturday I went there to take a look at a loom from Sierra Leone. It is of a very simple but still wellfunctioning design. The women used to spin and dye the cotton yarn and the men to weave the narrow cloth. The cloth is then sewn into broader pieces, for blankets e g. This tecnique was almost extinguished, but is now performed again. But I didn’t buy one of those blankets still. In stead, I fell for a vintage cotton cloth from Burkina Faso, dyed in indigo.

En liten textilskatt

hemslöjd, vävkurs, vävning, vävpärm

Abstract in English below.

Hemma hos min storasyster ligger den här pärmen.

Hon gick vintern 1958-59 en vävkurs i Norrbo i Hälsingland när hon var nyutexaminerad småskollärare, som det hette på den tiden. Öppnar man pärmen ser man sida efter sida med vävnotor, skrivna med hennes vackra prydliga handstil. Här kommer ett exempel med notan till tyget på pärmen.


Hon har kvar och använder en hel del av det hon vävde. Gardinerna hänger i sovrummet och gästhandduken på toaletten. Annat är dessvärre utnött. Här kommer bild på gästhandduken vävd i daldräll och notorna till den. Ordentligt, prydligt och vackert.

Materialkunskap ingick också förstås. Förutom de välbekanta proverna på lin och ull i olika stadier en del lite annorlunda råmaterial.

Där finns också en sluträkning, där man ser vad som hanns med. Och man häpnar över slutsumman! Förhoppningsvis kan ni läsa vad som står, trots påverkan från tidens tand.


Kursen hölls i den gamla skolan, och när den var slut gjordes en utställning av de färdiga alstren i den nybyggda skolan bredvid. Min systers skolbarn sjöng, ledaren avtackades med blommor och specialskriven visa, (som också finns med i pärmen) lokaltidningen kom och gjorde reportage. Här kommer en gruppbild som visserligen är suddig men där ni kan se min syster Birgit Haga längst till höger i översta raden.


Själv var jag en liten slarva som sprang vild i skogen på den här tiden, eller satt med näsan i en bok. Men jag är nu, precis som min syster, väldigt glad åt den här lilla skatten. Jag vill inte på något vis ställa mig på samma sida som de stränga slöjdlärarinnor som dödade så många barns skaparglädje i slöjden. Men jag är uppskattar verkligen att min syster var så omsorgsfull vid skapandet av sin vävpärm.

This is a blog post on my big sister’s weaving file, that she created during an evening course in weaving hold in the winter of 1956-57. It’s one of her textile treasures, and also of great joy to me. There are a few inside photos of the weaving notes, concerning the cloth the file is covered in and a guest towel. Added are photos of the invoice, which also is a list of items the participants made, and finally a note of a local paper’s, regarding the terminative exhibition.