månadsarkiv: juni 2015

Resultat av rödlöksfärgning

eco-print, järn, lökskal, siden, sjal, växtfärgning

Jag vet inte hur det är med er, men nog har jag svårare att få ihop större mängder av skal från röd lök än från gul. Men till slut så…

  

Här har jag på vanligt sätt kokat skalen 1 timme och sedan silat från spadet. Den här sidensjalen är, liksom alla som följer i inlägget, betad med alun och vinsten. Den har fått nästan-koka 1 timme och resultatet blev den här fina, jämna kanelbruna färgen.

  
Nästa sjal är färgad i efterbadet på samma sätt. Men den här har fått svalna löst liggande i badet, medan den första lades i en burk och blev helt täckt av färgbad. Den här är ju fin på sitt sätt. Det kan hända att jag fortsätter med någon mer metod på de här två, det finns planer. 

De urkokade lökskalen då? Jo…  

 
Den här sjalen doppade jag i efterbadet, rullade ihop den med lite järnskrot och urkokade lökskal och knöt till. Så lade jag den i en glasburk och fyllde på med efterbad. Dessutom tillsatte jag lut från björkaska för kunna förändra pH-värdet, från 6 till c:a 9. Glasburken ställde jag på varmvattenberedaren. Detta var under den regniga maj, så solvärme var inte att tänka på. 

  
Nästa sjal slutligen blötte jag i vatten bara, innan den rullades ihop med järnskrot och gamla lökskal och knöts till på samma sätt. PH-värdet på efterbadet förändrades genom tillsats av ättika, till 3. 

Båda sjalarna fick ligga i sina burkar på varmvattenberedaren en vecka, kanske någon dag mer. Själv tycker jag båda resultaten är helt ok: den ena med sin jämna brunrosa ton och grå fläckar, den andra med sitt mer dramatiska kontrasterande mönster, randigt på ena sidan och spräckligt på andra. Nöjd. 

Färglabb

eco-print, färgning, gurkmeja, järn, lökskal, rödkål, siden, svartris, te, växtfärgning

Idag blev det ingen sovmorgon! 

Tidigare hade jag fått en inbjudan på face book till The Craft Lab, och nu skulle det bli av! Så det var bara att stiga upp och åka in till ”stan”, där vi samlades c:a 10 personer hemma hos Petra Holmberg. Vi skulle få pröva på eco-dyeing och slow crafting. Petra berättade om hur vi skulle göra, visade oss materialet och så satte vi igång. 

Vi fick varsina tre tygprover av siden, och det fanns många olika färgämnen att välja på: lökskal, rödkål, granatäppelskal, gurkmeja, järnspikar m.m. Vi gjorde små paket av våra tygbitar och färgämnen. Det gick så fort att jag bara hann ta en bild: lökskal, torkad rödkål och två stora järnspikar.

  
Mina paket såg ut så här.  

 

Förutom järnspikspaketet är det ett mindre med svartris, gurkmeja och lökskal och ett runt med blåbär, hallon och rödlök.

De små paketen fick vi lägga i en gryta med kokande vatten, som dessutom hade tre tepåsar i som betning. De fick koka en timme ungefär.

  
Och resultaten kommer här:

  
Svartris, gurkmeja, skal av gul lök. Gillar de små prickarna av riset! 

  
Bär och rödlökskal.

  
Spikar, rödkål, blandade lökskal. Här var jag lite otålig. Om jag hade väntat med att öppna paketet till i morgon hade säkert järnspikarnas svärta framträtt bättre. 

Roligt var det i alla fall, och förhoppningsvis blir det mer i höst. Håll utkik efter The Craft Lab! 

Virkat kamerafodral

Ull, virkning

Folk brukar utstöta små förtjusta skrik när dom ser mitt hemtillverkade kamerafodral, så nu tänkte jag skriva lite om det. 

  
Det här blir ingen regelrätt beskrivning, bara en redovisning av hur jag gick till väga. Garnet är svart Opal, det är genomgående fasta maskor i båda maskbågarna, men vilken virknål jag använde minns jag inte. En lagom.

Jag började mitt fram på linsen, lade upp till en ring och fortsatte virka en platta. Ökningen gick nog till på så vis att 1:a varvet virkades med två maskor i varje maska i ringen, 2:a varv med omväxlande 1 fast maska med 2 maskor i föregående varv, 3:de varv med 2 fasta maskor omväxlande med ökningsmaskor o s v, tills plattan var lagom stor.

Så gjorde jag kanten på linsen genom att virka på utan att öka. Då blev det som ett rör.

När röret var lagom långt – jag måttade hela tiden mot själva kameran – började jag virka fram och tillbaka för att forma sidan bredvid linsen och dessutom gick jag runt kanten och gjorde den sida som är kamerahusets djup. Då måste jag ta ihop lite här och där allteftersom för att få en rak sida. När den ena sidan var gjord virkade jag mig med smygmaskor fram till andra sidan av röret och gjorde likadant där. 

Därefter virkade jag ner till den blivande undersidan och virkade den, fram och tillbaka, samtidigt som jag virkade ihop kanterna mot sidorna, fortsatte sedan med baksidan upp till öppningen. Där virkade jag runt ett varv eller två och fortsatte med den bit som skulle bli ett lock. Avslutningsvis ett kantvarv med en luftmaska till knapphål. 

  
I ena sidan fäste jag två virkade snoddar som jag knöt runt kameraremmen, så fodralet skulle sitta kvar. En liten knapp att knäppa locket med, sen var det klart! 

Det är möjligt att jag gör på ett annat sätt om jag gör om det. Det blev till exempel inte så snygga sömmar när jag virkade ihop sidorna, eftersom jag kom från olika håll. Och att locket vill vika upp sig får jag helt enkelt leva med. Nu har fodralet gjort utmärkt tjänst i flera år i alla fall.