Jag har förmånen att få vara med i ”en stickjunta”. Det är föralldel inte bara stickning som förekommer. Det är ett gäng med många olika fingerfärdigheter som ses.

Förutom handarbete är det god mat, boktips, restips, födslar och dödslar, fågelmatning, elavbrott och diverse andra ämnen som avhandlas i mysig miljö. För min del trivs jag nog nästan som allra bäst när maska läggs till maska och pratet går runt bordet.

Jag har en del andra sammanhang också när samma förutsättningar råder: slöjdträffarna i Skansens byalag, i Sthlms hemslöjdsförenings lokal, någon gång då och då när jag går på kurs av något slag. Alltid lika roligt.

Och jag tänker på alla de tillfällen genom åren som människor kommit samman och gjort något tillsammans, egna projekt eller gemensamma, och den inspirerande, livgivande stämning som uppstått i skaparprocessen. Förr-i-världen tog man kanske sin spinnrock med sig till granngården och satte sig där det fanns ett varmt utrymme, som lagården, och tungan, fingrarna och foten gick med samma fart. När jag var liten och mor skulle sätta upp en mattväv bjöd hon till ”traskalas”: byns tanter tog med sig sin bästa sax och så hjälptes man åt att klippa och rulla nystan, med paus för kaffe med doppa. Hade man många döttrar blev det färgglada nystan, med många karlar i hushållet blev det blått och grått. Och det blev mattor med mörka bottnar med glada ränder emellan. En bild av vardagen.

Jag hoppas det nya året bjuder på många sådana tillfällen för mig. Och jag önskar er alla därute detsamma!