Jag har varpat på stolar, knutit solv på påhittad ställning, börjat väva på minivävstol.
Huvudsaken är att man är påhittig.
En halsduk ska det bli, med redgarn från stashen i varpen och Sandnes Minialpacka i inslaget. Känns mjukt och bra. Men den ska vara färdig till senast lördag kväll, för att kunna färgas på nästa kurs. Jag får ligga i!
Idag var jag till Bergianska trädgården i Stockholm för att se utställningen ”Livets trådar”. Det är en mycket ambitiös och intressant utställning, där växter med för människan intressanta fibrer presenteras. Själva växten, oftast i levande form i kruka, produkterna man får av dess fibrer och hur man bereder dem visas. Så finns det en avdelning om växtfärgning. Som om det inte vore nog, ges det också en föreläsningsserie över ämnet. Här är en länk till trädgårdens hemsida.
Utställningen är arrangerad i Gamla orangeriet. Där finns det också ett trevligt kafé.
Här visas exempel på hur man kan föra över en bild på en blomma eller ett blad till ett tyg genom att lägga växten på tyget och banka på den med en hammare (om jag förstod rätt). Man får förstås inte så särskilt ljushärdiga bilder på det viset, men fina var dom!
Nässelväxter av olika slag.
Lin och hampa förstås.
Rafiapalmens produkter.
Och till slut en vanlig krukväxt, som vi kanske inte tänker på i det här sammanhanget: svärmors tunga!
En utställning som verkligen kan rekommenderas!
Väldigt nöjda med den här utflykten var vi, mitt ressällskap och jag! Det var som en stor härlig mönstring av det som sker i Ull-Sverige, åtminstone på den västra sidan!
Jag diskuterat tovningstekniker och fått en del tips och tricks, med Gunilla Paetou förstås men också med den här herrn från Lundby Hemslöjd o Galleri 49.
Jag har beundrat hattar, stövlar och skor från Marienwool i Estland.
Jag har lyssnat på ett intressant föredrag med Tant Kofta, som generöst delade med sig av sin kunskap om färgning av ull.
Och den här lilla filuren följde med hem. Ett exemplar av den kända och svårfotograferade arten sängknarren, utförd av Annalena Edman-Ylven. Hon gör också andra ulligamer såsom purrhönor och smörsångare.
Fårkorvar fick jag också med mig hem, men jag lyckades avhålla mig från att köpa garn! Jag är ganska säker på att jag kommer att återvända till den här festen flera gånger!
Denna dag började med besök hos Kravallslöjds aktivitetscenter. Där kunde man bl.a. få tips på nödvändighetsslöjd.
Av garnet, som blev förvånansvärt starkt, kan man virka en matta. Fast den blir nog inte så våtstark…
Vi fick också lära oss att spinna med elvisp. Då är det bra att ha en dimmer, så man kan reglera hastigheten. När sedan man ska tvinna, är det bara att flytta själva vispen till det andra hålet, som ju snurrar åt andra hållet.
Här fick vi också se en gammal spinnrock få en modernare utsmyckning, utförd i en ofta nervärderad teknik, glödristning.
För övrigt har vi förstås sett ännu fler ullvaror och ullhantverk av alla de slag. Vi har varit på fårbio och sett filmer om klippning och vallhundsträning, sett utställningar av tavlor och broderier. Vi har varit på ett enastående föredrag, som Basil Kadasis höll. Han är lärare vid RCA i London. Föredraget handlade om hantverkets betydelse för människan, om förhållandet till naturen och dess resurser, om kärlek, om att vidarebefordra kunskaper, allt framfört på ett oerhört charmerande men ändå lågmält sätt.
Jag avslutar med en mer modern användning av ”tussris”. Titta också på den fina stickade rattmuffen!
