Och där satt Katarina Brieditis och jobbade med den sista mattan.
Små små restbitar av de tidigare mattorna som pressas fast på vlieselin, lamineras med andra restbitar och sedan sys ihop till moduler.
Mer om detta berättas på deras blogg: http://reragrug.blogspot.se
Utställningen visas på Färgfabriken, Liljeholmen, spårvägen till station Trekanten. Sista dagen på söndag 27 oktober.
Släpp allt annat och gå och se den!
Här har jag kanske tagit mig vatten över huvudet – men så kan det gå när entusiasmen och inspirationen bär iväg med en! Tunt tunt schalsiden vikt i dragspel, 6 cm brett, många små blyertsmarkeringar och sedan ett oändligt antal åtdragna stygn… förberedelse av tyg till sidenfärgning vid nästa kurstillfälle. Vi får se.
Bara tanken att sprätta upp detta sedan!
Ja så heter det på japanska, det vi ägnade oss åt på den gångna helgens kurs på HV. I Afrika kallas det adire alabere och i Indonesien tritik. Det vanligaste uttrycket här är nog ”tie-and-dye”. ’Knyt-batik’ ska man helst undvika, för batik betyder ju att man använder vax.
Hursomhelst är det fråga att dra trådar i tyget och sedan rynka ihop det, så att färgen inte kommer åt i de veck som bildas. En tidskrävande teknik, men en som kan ge verkligt utsökta resultat. Vi satt alla intensivt och sydde. Rätt vad det var var det dags för lunch och helt plötsligt skulle vi gå hem!
Jag arbetade med provlappar i två olika kvaliteter. Det tjockare habu tai-sidenet sydde jag i med maskin, sydde ner veck på olika sätt och sydde på domestik i figurer.
Den andra lappen var ett tunnare crepe de chine-tyg, och där har jag sytt för hand med lingarn och knyppeltråd. Där gjorde jag också ett parti där jag knöt in dels sojabönor, dels vetekorn.
Där finns också några pyttesmå toppar som är knutna med en speciell japansk grunka, som heter hitta.
Längst ut på den blanka metallstaven sitter en liten jättevass krok, som man hakar fast tyget i. Sen gör man ett halvslag runt staven med garnet, skjuter ner det på tyget och drar åt ordentligt. Flera halvslag om man vill reservera en större bit av tyget. Det går säkert jättefort när man fått till det rätta greppet.
Vi gjorde också experiment med att forma tyg på ett shibori-vis och sedan fixera vecken genom att chocka tyget, först med kokhett vatten, därefter med iskallt. Tygerna vi gjorde så med var av dels polyester, dels polyamid.
Slutligen jobbade vi med krymptyg, som man sammanfogar med ett annat tyg. När man sedan blöter detta får man intressanta strukturer på tyget. Men vi måste vänta flera veckor innan vi får se resultatet av detta, till den helgen då vi ska lära oss att göra en kyp för silkefärgning. Under tiden syr jag hemma på ett mer komplicerat mönster på en tunn fin veckad sidenschal.
På HV i Stockholm har man en massa roliga kurser. Just nu går jag en i shibori, ett japanskt namn på en färgningsteknik där man på olika sätt skyddar ett parti av tyget, så att färgen inte kommer åt. Vi fick börja med att använda trämallar och skruvtvingar.
Som synes viker man tyget och sätter sedan ett par träbitar på var sida, som sedan hålls fast med tvingarna. Vi jobbade med bomullstyger av olika kvaliteer denna gång, och färgningen gjordes med kypfärger. Nedan ser man ett tyg där jag först vikt tyget i trekanter, reserverat med två avlånga träbitar och sedan färgat i ett grönt färgbad. Efter färgning, tvätt och strykning har jag vikt det på samma sätt men satt runda träbitar på var sida och färgat i ett rött bad.
Det var många parametrar att hålla reda på, förutom själva vikningen som kan göras hur intrikat som helst. Torrt tyg, vått tyg, tjockt eller tunt tyg, hur länge man doppar tyget i färgbadet, om man blandar färger så att de går på olika o.s.v. En hel vetenskap, verkligen.
Jag vek ett tunt tyg i fyrkanter och lade på mallar jag klippt av en gammal glassförpackning. Sedan knöt jag fast mallen i de klippta skårorna. Det blev fyra lösa trekanter av tyget som stack ut, och sedan gick jag runt till mina kamraters färgbad och tiggde mig till ett litet dopp, olika för varje hörn. Det här tyget har jag vidare planer för senare.
Sist kommer ett exempel på en färgning i ett ganska grovt tyg. Först gulfärgat, sedan vikt i trekanter och mallat och doppat i ett grönt bad. Här stod jag också med handskar på händerna nere i färgbadet och strök utefter kanterna för att få in färgen i tyget. Kypfärgbad är ju inte så heta, så det går bra att göra så. Lustigt nog blev avigsidan bäst.
Det är svårt att visualisera det färdiga resultatet. Här kan man ju se att om jag hade gjort på annat sätt, kunde det ha blivit en blomform. Men det är bara att öva på!