I måndags var jag på kurs hos Ateljé Huskroken i Jakobsberg. Där berättade Kicki Trodin om Hermanna Stengård och hennes insats för bevarandet av gotländska stickmönster.
Hermanna Stengård föddes 1861 och gifte sig så småningom med folkskolläraren i Rone. De fick tre döttrar. Hermanna var engagerad i hemslöjden och oroade sig, som så många andra vid den här tiden, för att det kulturarv som stickningen är skulle försvinna. Hon frågade sig fram, samlade in prover, ritade av mönster, skrev ner beskrivningar och berättelser. Hon spann och färgade och skrev nya tillämpningar av de gamla mönstren. Hon höll föredrag, skrev artiklar i Gotlands allehanda och kom 1925 ut med en bok: Gotländsk sticksöm. (Stickning kallas så på Gotland.) Så småningom överlämnades Hermannas samling till Gotlands läns hemslöjdsförening. Samlingen innehåller över 100 nummer.
Den samlingen har varit grunden för en bok utgiven på 1980-talet av hemslöjdsföreningen på Gotland. Det är också ur den rika källan Kicki Trodin och Ulla Persson kunnat ösa när de skrivit sina böcker. Men där finns också sådant som ännu inte utforskats eller tillämpats.
Kvällen började med fika och Kicki berättade om Hermanna och om hur hon själv kommit in på det gotländska ullspåret. Så fick vi titta runt i butiken och till slut prova på att sticka något av Hermannas insamlade mönster.

Böcker med historia och mönster från Hermanna Stengård.

Här finns prov på tvåfärgad diamantstickning, tvåfärgad våffelstickning, fågeltramp, blad och andra av Hermannas mönster.

Sist kommer mitt eget prov stickat i ekologiskt garn av gotlandsull från Huskroken. Jag började med fågeltramp som gick alldeles utmärkt, fortsatte med gåsögon som gick åt skogen och repades upp, avslutade med kråkspark som tog några varv innan det blev rätt. Jag kan ju säga så mycket som att man ska läsa alla rader i beskrivningen….