Vävstolar hade man också på museet, flera olika sorter. Det var ett förskräckligt oväsen när dom kördes! På väggen bakom ser man något som liknar kulramar. Det är en utbytbar mekanism som användes för mönstervävning. Jag tippar att det är en princip liknande jacquardvävning.

Och såna här tyger vävde dom!

En av specialiteterna på detta väveri var tunna ylleschalar. Schalarna hade en särskild eftertraktad finish, och för att de skulle få den använde man dessa pressar. I den ena kunde man värma schalarna när de låg i pressen, och i den andra fick schalarna långsamt svalna av.

En annan specialite var tunna flanellskjortor av ylle, där tyget inte bara vävdes på fabriken. Man hade också tillverkning av färdiga plagg, som såg ut så här.

Nästa bild är tagen utanför fabrikslokalen. Här ser man dels den stora ram som det beredda ylletyget spändes upp i för torkning. Fältet den står på var en gång i tiden alldeles full med sådana ramar, och ladan i bakgrunden användes när det behövdes regnskydd. Krokarna tyget spändes på kallas ’tenter hooks’, och det gav upphov till ett talesätt. Om någon var nervös och spänd sades den personen vara ’on the tenter hooks’.

Bredvid museibyggnaden fanns ett mindre väveri, som producerade vävar till olika museibutiker och liknande. Där hade man byggt en brygga där man kunde gå och titta ner på hur de anställda arbetade. Här är en bild på en man som knyter fast den nya varpen i en gammal med samma solvning.

Och en sann berättelse ur livet!

Lite souvenirgarn måste man ju också ha!