I en avsides belägen sluttning på Skansenberget ligger ett litet oansenligt hus, en vadmalsstamp. Den har stått där länge utan att någon brytt sig om den, fast den flyttades till Skansen från Härjedalen för så länge sedan. Men för några år sedan tog man sig an huset, byggde nytt vattenhjul och ny drivaxel, och sen började det hända saker!

Varje sista helg i augusti, när Skansen har sina Lin- och ulldagar, kommer det dit några kvinnor. Med sig har de vävda ylletyger, och nu ska det stampas vadmal! Luckan till dammen sätts för och pumpen uppe på berget sätts igång. När det blivit tillräckligt mycket vatten i dammen, släpps vattnet på och stamparna går. Det stampar och låter så det hörs långa vägar, och folk kommer springande och undrar vad som står på. Därinne står en kvinna och petar med en stång på ett tyg som ligger i hon under stamparna, och vattnet skvätter lång väg från hon. Men efter ett tag är vattnet slut i dammen, maskineriet stannar och det tillsprungna folket får sig förklarat vad som sker.

Kvinnan berättar om hur kraften från vattenhjulet med axelns hjälp får stamparna att lyfta sig och växelvis falla ner i hon under, om den finurliga utformningen av stampar och ho som gör att tygbunten sätts i rörelse och matas runt, om vattnet som värms i en stor gryta i den öppna spisen för att lagom varmt hällas på tyget. Hon visar också hur tyget vävs, och förklarar varför man behandlade tyget så här våldsamt.

Utanför huset står en balja av trä, som det ligger ett annat ylletyg i. Där visas hur man gjorde innan vadmalsstampen uppfanns. Då fick man stampa på tyget med fötterna, och den som vill får prova på att stampa. Det tog förstås väldigt lång tid att få vadmal på det viset, så det var bra att vadmalsstampen uppfanns.

Fakta: c:a 7 kg torrt tyg veckas fram och tillbaka som ett dragspel och läggs i hon. Det kan vara tyger av olika kvaliteter, hel- eller halvylle. Varmt vatten slås på tyget. När stamparna går, sätts bunten av tyg i rörelse. De fuktiga yllefibrerna, med sina utspärrade epidermisfjäll, börjar glida iväg, men fjällen stoppar all vandring tillbaka. På så vis kommer tyget så småningom att filtas ihop till vadmal. Det krymper förstås också, uppemot 15-20 %.

Fortsättning följer.